I första delen av verket drev Hallingberg framgångsrikt tesen att läsarna hade gått i spetsen för det moderna genombrottet, som i litteraturhistorien brukat tillskrivas 1880-talets naturalister. När han nu tar sig vidare genom 1900-talet, vill han visa att frikyrkligheten bidrog till att ge kulturbegreppet en vidare innebörd än det ”elitära-akademiska”, även om läsarna själva dröjde med att använda ordet kultur.

Gunnar Hallingberg

Gunnar Hallingberg är fil. dr och docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och har..

Gunnar Hallingberg

Gunnar Hallingberg är fil. dr och docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och har bland annat forskat om massmedier. Han har varit rektor för Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping 1976-91, men har också varit verksam vid University of Chicago och högskolan i Jönköping. Under 70- och 80-talen ledamot av Sveriges Radios styrelse.

Gunnar Hallingberg fyllde 90 år den 6 december och är bosatt i Skövde.

Vari består då den kultur som frikyrkan bidrog med? Till formen är den inte olik den gamla sorten. Det tryckta ordet är centralt, det gäller inte bara Bibel och psalmbok, traktater och herdabrev. Mycket rör sig kring berättelsen. Det kan gälla romanskrivande. Selma Lagerlöfs ”Jerusalem” lyfts fram som ett första exempel på en skönlitterär skildring av läsarfolket. Ulla Isaksson får ett eget kapitel. Majken Johansson använde dikten för att förkunna frälsning. Alltfler författare har stått väckelserörelsen nära, även om inte alla behållit tron.

Missionsarbete utomlands

Den ”yttre missionen” blir också något att berätta om. Missionärerna kommer hem och ger sina församlingsmedlemmar inblickar i hur andra delar av världen ser ut – Kongo, Kina, Brasilien. De vidgar lyssnarnas perspektiv, även om det sker ur missionens synvinkel. Berättelserna blir inslag i svensk folkbildningsrörelse, som även nykterhets- och föreläsningsföreningar bidrar med.

Annons

Missionsarbetet i främmande världsdelar är också ett kulturbygge. Det handlar inte bara om att sprida tron, utan även om att grunda skolor, inrätta sjukhus, idka socialvård. Men efter 1968, när Göran Palm hade anfört kritiken mot ”indoktrineringen i Sverige”, ställdes också frågor om att missionen ”exporterat en främmande kultur”. Hallingberg förtiger inte den kritiken, men tar hjälp av Erland Sundström, en missionsförbundare med auktoritet, för att nyansera den. Och själv ägnar han sig framför allt åt att analysera missionens kulturbygge, kanske väckelsefolkets ”på sikt största kulturinsats”. Jag lutar åt att han har rätt i sitt omdöme.

Nya arenor

I kulturarbetet har frikyrkan lärt sig att använda nya arenor. Nyhetstidningar grundades. Svenska Morgonbladet, som stod Missionsförbundet nära, var först, Dagen med pingströrelsen som motor står sig än. Gunnar Hallingberg är expert på radions svenska historia. Han vet vad den betytt för att föra ut det kristna budskapet. Levi Pethrus gick i spetsen för den fria radion, när han bröt monopolet med att skapa IBRA radio som sände från olika stationer utomlands. Idag lever ”närradion” på många platser som medium för frikyrkliga församlingar.

Men televisionens roll glömmer Hallingberg. Den gick – enligt min erfarenhet – illa åt bildningsrörelsen, de flesta föreläsningsföreningar tynade bort. Och pingströrelsen förändrades.

Många avhandlingar

Varifrån hämtar författaren all den kunskap om frikyrkan han ger oss? Mycket är redan utforskat, Hallingberg har läst många avhandlingar i ämnet och önskar sig fler. När det gäller de exempel han tar från de olika frikyrkorna står Svenska Missionsförbundet – om jag höftar till en siffra efter att ha läst boken – för 80 procent, Pingströrelsen för 10, de återstående 10 för andra kyrkor och frikyrkor. Det blir en rätt ensidig behandling av frikyrkligheten.

I det femte och sista avsnittet av boken diskuterar Hallingberg läsarnas relation till vad som nu kallas moderniteten. Här ställer sig författaren frågande. I modernitetens svenska samhälle har frikyrkan förlorat mark. Det är ”de karismatiska, föga kulturintresserade men starkt bibeltroende samfunden” som klarat sig bäst. Ska det frikyrkliga kulturbygget upphöra?

Gunnar Hallingbergs ”Moderna läsare” är en rik och mycket läsvärd bok. Den är skriven av en missionsförbundare, det behöver man inte tveka om. Men med en stor kunskap i grunden och dessutom en god hand med svenska språket övertygar han läsaren om att den svenska frikyrkan har sin plats i 1900-talets kulturbygge.

Läs också: Gunnar E Sandgren förkunnade äkthet i liv och tro