Ja, jag är nykomling. Men inte så värst länge till, har jag en känsla av. Det tog nämligen inte lång tid innan ni Jönköpingsbor började välkomna mig på ett öppet och nyfiket sätt. Från och med i dag är jag Jönköpings-Postens politiska redaktör, och jag kan ärligt säga att jag är nyfiken på er också! Den kommande tiden ska till stor del ägnas åt att träffa företrädare från politiken, organisationer och andra delar av lokalsamhället.

Det är ju valår. Vi måste blicka framåt. Vilket samhälle vill vi ha? Hur ska vi nå dit? Personligen är jag övertygad om att ett liberalt samhälle där vi utgår från individen, ser kopplingen mellan näringsliv och välfärd och samtidigt fångar upp den som behöver hjälp, det är ett sunt samhälle att leva och utvecklas i.

Men för att se in i framtiden måste man känna dåtiden, brukar det heta. Jag har därför grävt i min egen familjehistoria. Och jag tänker mycket på min gammelmorfar. Hjalmar Stålhammar, sjunde generationen i en småländsk militärsläkt, som inledde sin karriär på regementet i Jönköping. Hans dotter, min mormor Marilotte, föddes 1916 på sjukhuset i västra distriktet. Familjen hamnade så småningom i Eksjö, samma stad där så många av våra Stålhammarsförfäder sedan Per Hammar på 1600-talet har levt och verkat som majorer, överstelöjtnanter och överstar vid kavalleriet.

Jag tänker på Hjalmar Stålhammar – av de unga rekryterna kallad ”Stålis” – och undrar hur han skulle ha sett på dagens försvar. Han, som var mitt i karriären och skaffade familj under första världskriget. Jag tänker att han skulle ha skakat oförstående på huvudet åt enveckasförsvar och Natomotstånd. Jag ser framför mig hur han knappast ser ordet ”russofobi” som ett skällsord utan en sund inställning till en aggressiv granne.

Nu ska vi inte glorifiera Sveriges roll under varken Hjalmars 1900-tal eller Pers 1600-tal. Stormaktstidens olika krig var med dagens mått rätt så barbariska.

Annons

Men de var i alla fall ärligare än den så kallade neutrala inställning Sverige har haft det senaste seklet, där inte minst socialdemokratin har skakat hand med USA under bordet och samtidigt, med den andra handen, gärna strukit diktatorer medhårs.

Nyss hemkommen efter två två riksdagspartiers sammankomster hyser jag ingen tvekan om att valrörelsen är i gång. Centerpartiet har valt vård som viktigaste valfråga, och Västerpartiet satsar på ideologi och påstår att de är det enda partiet till vänster om mitten.

Intresset för klassikerna vård, skola och omsorg lär hålla i sig. Men hittills har uppmärksamheten främst riktats mot lag och ordning. Socialdemokraterna och Moderaterna tävlar om vem som kan bjuda över den andre när det gäller tuffare tag för kriminella, och även asylsökande med utvisningsbeslut. Centern vrider sig i rävsaxen om hur de ska ställa sig i frågan om de ensamkommande som har hunnit fylla 18 år under asylprocessen.

Och så har vi försvaret, som har seglat upp som en bubblare på listan över heta valfrågor. Det är utmärkt om fokus hamnar på de senaste två decenniernas nedrustning och hur vi ska vända det till en militär kapacitet värdig Sverige.

Nu snackar vi inte bara om vår försvarsförmåga, utan även om vår motståndskraft mot desinformation. Dataintrång och andra digitala överträdelser hejas på av trollfabriker vars uppgift är att undersöka vår sårbarhet och sprida felaktiga uppgifter. Trollens mål är att påverka valet den 9 september. Väljarna bör kräva att de folkvalda tar frågan på största allvar, och det är ett ämne ledarsidan lär återkomma till under året.

Väljare brukar lyckligtvis kunna hålla flera frågor i huvudet samtidigt. Vilka ämnen brinner ni för? Hur vill ni utveckla Jönköping som stad, kommun och län? Framöver väntas en turné till ett flertal av de orter som ingår i Hall Medias bevakningsområde. Jag ser inte minst fram emot ett besök i Eksjö och Eksjö museum. Där finns en hatt som tillhörde Per Hammar, adlad Stålhammar 1650. I adelsbrevet utfärdat av drottning Kristina beskrevs han som ”vår trotjänare och korpral under Smålands Cavalleriet, ärlig och manhaftig Per Jonsson Hammar” (Källa: ”På marsch mot evigheten – svensk stormaktstid i släkten Stålhammars spegel” av Lars-Olof Larsson)

Som journalist och politisk redaktör arbetar jag i demokratins tjänst. Jag hoppas att mina förfäder skulle ha uppskattat att deras släkting kom tillbaka till Småland. Kanske skulle de ha sett mig som en sorts ärlig trotjänare. Det kan jag ställa upp på. Manhaftig däremot, där går gränsen.

Håll i hatten, för nu kör vi.