Det ska sägas på en gång: vi har haft honom länge på span. Men en författare som Anders Rydell är inte lätt att fånga. Inte ens till ett möte. Istället har han rest runt i Europa och grävt i nazisternas kulturfientliga historia, för att samla material till sin kommande bok "Boktjuvarna".

Fakta: Anders Rydell

Författare och journalist, född 1982. Uppvuxen i Bankeryd och Norrahammar.

Aktuell..

Fakta: Anders Rydell

Författare och journalist, född 1982. Uppvuxen i Bankeryd och Norrahammar.

Aktuell: Tillträder i oktober på den nya tjänsten som kulturchef på Hallpressen.

Bakgrund: Gått Södra Vätterbygdens Folkhögskola, varit redaktör på magasinen Bon och RES. Kommer närmast från tjänsten som chefredaktör för KRO:s tidskrift Konstnären, där han arbetat sedan 2008.

Familj: Fem yngre syskon i Jönköping.

Bor: Karlaplan, Stockholm

Ser på tv: Just nu House of Cards, Game of Thrones och Storage Wars.

Läser: Per Anderssons biografi om Jan Stenbeck.

Prenumererar på: New Scientist, The Economist, The Art Newspaper.

Äter: Ostkaka.

På fritiden: Reser gärna.

Kuriosa: Fick i maj ett av fackförbundet Byggnads tre litteraturstipendier, vilket var kul menar Anders, "inte bara för att pappa är murare". Motiveringen löd: För att i en bok beskriva vilken betydelse begreppet kultur har för Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna, Sannfinländarna och Dansk Folkeparti osv och vilket inflytande dessa partier/rörelser har på den reella kulturpolitiken.

När vi ses för första gången har han också bråttom, hem till Stockholm. På kvällen ska han leda debattscenen "Skafferiet" än en gång, då med Alexandra Pascalidou och Mats-Eric Nilsson, i ett samtal om den falska maten.

Men i höst är han alltså tillbaka i Jönköping, staden han lämnade för tio år sedan som nybakad journalist, och nu återvänder till som kulturchef för Hallpressen.

Varför har du tackat ja?

— För att det är ett oroligt roligt och utmanande jobb. Jag har ett motto att bara tacka ja till saker som skrämmer mig lite.

Har du någon vision för Hallpressens framtida kulturbevakning?

— Ja, världen ser inte ut som den gjorde för tjugo år sedan, när någon kunde resa till London eller Paris och komma tillbaka med helt nya kulturella influenser. I dag har alla genom den digitala utvecklingen tillgång till hela det globala utbudet av kultur. Samtidigt har den lokala kulturen blivit viktigare, eftersom den här unik. Möten mellan människor är viktigare än någonsin. Det är inget du kan dela eller kopiera. En framtida kulturjournalistik måste kunna förhålla sig till båda dessa tendenser, det globala och det lokala.

Framtiden för tidningen som pappersprodukt ser mörk ut — hur ser du på den digitala utvecklingen för kulturjournalistikens del?

— Jag tror kulturjournalistiken behövs mer än någonsin. Kulturutbudet på internet är ju fantastiskt, problemet är att det är för mycket. Ingen kan hantera det överflöd som finns. Människor vill ha enkelhet. Där tror jag kulturjournalistiken har en troligt viktig roll som guide, ledsagare och kritiskt granskande öga. Men tyvärr har journalistiken inte utvecklats lika snabbt som kulturen. Jag tror inte en framtidens kulturjournalistik kan begränsa sig till artiklar, kulturen i dag är otroligt rörlig, föränderlig och experimenterar med nya format - det bör även bevakningen göra.

Genom att...?

— Att bara överföra artiklar på nätet funkar ju inte. Men kunde jag svara på den frågan skulle jag bli rik.

Anders Rydell skrattar till. Han tror att mycket handlar om att experimentera, tar upp poddutvecklingen som ju fyllde ett tomrum, och menar att internet på ett sätt frigjort journalistiken. Den är inte längre begränsad till ett format.

— Och det måste vi använda. Jag tror att man måste tala mycket mer med sina läsare.

Ett vanligt ställningstagande inom kultursfären är att säga att kulturens värde inte kan eller bör mätas i pengar utan att kulturen är värd något i sig självt. Hur skulle du definiera det där "i sig självt"?

— Jag tror att den diskussionen är en återvändsgränd för kulturen. Men problemet är att vi lever i ett samhälle där mätbarhet blir allt viktigare på alla områden, betyg, kalorier, museibesökare. Det som inte är mätbart riskerar att prioriteras bort, inte minst av politiker som vill visa på resultat. Kulturens roll är att kritisera den andliga fattigdom ett sånt samhälle skapar. För vi vet ju innerst inne att det mest värdefulla inte är mätbart — vänskap, kärlek, konst.

Hm, fint sagt. Brukar du... prata så?

— Haha, det klart jag inte gör, inte riktigt så. Men i intervjuer.

Beskriv dig själv med tre ord!

— Nörd, äventyrssökande, lugn.

Hur då nörd?

— Jag är som en tolvåring. Då var jag besatt av ugglor, ville bli uggleforskare, byggde skydd i skogen för att observera ugglebon.

Annons

Samma driv förmår honom i dag att skriva böcker, menar Anders. Hans stora behållning är den utforskande biten, samlandet.

- När man dyker ned i något väldigt långt, går in smalt på ett ämne, längre än någon annan, så ser man också väldigt breda tendenser.

Och då blir det intressant tycker han.

I Jönköping diskuterade vi våras fint och fult, apropå en stubbe som motorsågades till ett konstverk i form av tändstickor och Bauertroll, och som delade befolkningen i två läger. Någon kommentar?

— Jag tycker ofta debatter om offentlig kultur förs ur ett för kortsiktigt perspektiv. Konstverk som är hatade till en början blir senare ofta älskade. Och mer avancerad konst brukar hålla betydligt bättre i längden.

Var ligger du på skalan samhällsorienterad kontra estetiskt intresserad? Alltså, vad kan läsarna förvänta sig för val av ämnen i dina egna texter?

— Mitt största problem är att jag är intresserad av det mesta. Jag har nog minst femtio bokidéer i en mapp på mitt skrivbord, allt från IS förstörelse av kultur till steklar, robotar och jiddischpoeter. Så det blir nog blandat.

Om du fick välja från hela världen — vem hade varit din drömrekrytering som frilansare till Hallpressen kultur?

— Det skulle helt klart vara den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj, som är min största förebild. Det är omöjligt att förstå dagens Ryssland och den politiska situationen i till exempel Ukraina utan att läsa hennes böcker. Den viktigaste tycker jag är "Kriget har inget kvinnligt ansikte", om de kvinnliga soldater som stred i Röda armén under kriget. En bortglömd och otroligt gripande berättelse.

Anders Rydell som i dag är 33 år gammal lämnade Jönköping helt odramatiskt 2005, för Stockholm. Under decenniet som gått sedan dess har han hunnit skriva sju böcker och varit redaktör på tidningar om mode, resor, fotografi och konst.

Jag undrar hur han har förändrats? Inget i grunden, tror han själv.

— Det känner man när man träffar barndomsvänner, på en viss nivå är man alltid densamma för dem som känner en på djupet.

Från oktober kommer han som kulturchef att utgå från sin forna barndomsstad. Men han har varit i Jönköping flera gånger om året för att hälsa på familjen så det känns inte så omvälvande. Utgångspunkten blir kontoret på Jönköpings-Posten, tidningen hans föräldrar "väl har prenumererat på i 30 år nu".

- Under hela min uppväxt läste jag ingen annan tidning. Sedan kunde pappa ibland köpa GP på helgen och det var lite fint.

Men du kommer att vara kulturchef för hela Hallpressen - hur ska du kunna överblicka ett så stort område? Från Skövde till Ljungby...

— Tanken är att jag ska resa runt mycket. Och det ser jag fram emot. Att få träffa de människor som upprätthåller kulturlivet i regionen, från enskilda konstnärer till museer och liknande. Det ska bli jätteroligt. Jag har ju jobbat på en tidning som företräder konstnärerna, jag vet att de ofta får extremt dåligt betalt men brinner för de här sakerna, och de är ju dem man ska lyfta fram. Det är de som är kärnan i kulturen.

Fotnot: I dag träffar Anders Rydell kulturminister Alice Bah Kunhke med anledningen av ett projekt han driver sedan i höstas. Syftet är att motverka hot mot författare och konstnärer, framförallt från nynazister. Samarbetspartners är bland andra KRO, Författarförbundet och Svenska PEN. Rydell kommer att fortsätta med projektet även som kulturchef för Hallpressen. Upprinnelsen var hoten mot författaren Katarina von Bredow.