Mellan ögonblicken av att vara totalt uppslukad av händelserna på plan så kan jag inte låta bli att ibland reflektera över kommentatorernas ordval, de närmast fanatiska supportrarnas reaktioner, de skyhöga kraven på stjärnorna i de olika landslagen och vilka astronomiska pengasummor som finns i spelet både på och vid sidan av planen.

När ett favorittippat lag inte når upp till förväntningarna används uttryck som att de är förnedrade och att det är katastrof. Som jag ser det finns ingen risk att bli förnedrad i ärligt spel, även om man förlorar.

När Messi missar en straff anser många att han sviker han sina fans och han riskerar att bli både hånad och i det närmaste hatad av åskådare och kommentatorer.

Ett annat sätt att se samma händelse skulle kunna vara att berömma laget som åstadkommit stordåd och hjälteförklara den isländske målvakten Hannes Halldorsson.

Och visst har Halldorsson också hyllats för sin räddning men den övervägande delen av reaktionerna fokuserar på Messis misslyckande.

Reaktionerna på enskilda spelares misstag eller uteblivna bravader blottar att dagens supportrar förväntar sig topprestationer av sina välbetalda spelare och visar allt starkare negativa reaktioner om det inte infrias.

Så kallade framgångssupportrar finns även på närmare håll. Sedan J-Södra halkat ner i divisionerna har publiken på matcherna minskat. Det är attraktivt att dela lagets framgång men inte lika angeläget att heja fram dem i motgång, vilket kan vara fullt förståeligt om än ett tråkigt faktum.

Annons

Det har länge varit användbart att använda liknelser eller referenser till idrott när vi pratar om arbetsliv, familjeliv eller andra former av gruppdynamik. Hur ofta har ni inte hört chefen säga saker som: Vi spelar i samma lag, man gör inga mål från läktaren eller allt man tränar blir man bättre på. Det är ofta åskådliggörande och tänkvärt.

Länets berömda Gnosjöanda bygger på att företag och människor i den här regionen samarbetar, stöttar varandra, dela med sig och hjälpas åt – både i medgång och motgång. Det har gagnat oss väl. Vår företagaranda är känd långt utanför landets gränser.

Jag är övertygad om att det kommer att vara ett framgångsrecept även i framtiden och för mig är det samma sak som att ge alla en sportslig chans.

Kanske idrotten har något att lära av företagandet i länet?

Helena Jonsson, landshövding Jönköpings län