Kanske har ni hört talas om hen i snacket kring matborden eller sett recensionerna i Facebookflödet. I snitt ett inlägg per vecka har det blivit, där spionen beskriver sina måltider i både text och bild men också bedömer sina intryck enligt en femgradig skala.

Profilen: Lunchspionen

Ålder: I mina bästa år.

Gör: Spanar på krogar.

Intressen: God mat.

Läser: Gärn..

Profilen: Lunchspionen

Ålder: I mina bästa år.

Gör: Spanar på krogar.

Intressen: God mat.

Läser: Gärna deckare.

Lyssnar på: Radio.

Tittar på: Gordon Ramsay.

Favoritmat: Fisk i alla dess former.

Motto: Livet är för kort för att äta dålig mat.

Fem röda chilifrukter har det blivit som bäst, en dödskalle som sämst (”nytt lägsta betyg idag- när det enda jag finner ätligt är en sorts potatis så är man inte värd en enda chili”).

Hemligt möte

”En kräsen guide för dig som vill äta ute i Jönköping” beskriver sig Lunchspionen själv på Facebook. Ett konto som drogs i gång på försommaren och som nu har över 2 700 följare. Klart undertecknad blir nyfiken på denna matmaktfaktor, hemlig dessutom, som nästan varje gång hen lägger ut något får kommentarer från såväl lunchgäster som krögare.

Att få till ett möte är dock en procedur i sig. Efter ett antal meddelanden och konversation fram och tillbaka på Messenger är vi i alla fall överens om att träffas på riktigt.

Lunchspionen har studerat väderprognoserna, det ska bli regn och att träffas utomhus känns därför inte aktuellt. Finns möjligtvis någon plats, lika anonym som spionen själv, där vi kan tala ostört? Och hur ska vi känna igen varandra, om vi väl får till ett möte?

”Respektlöst”

En gråkall eftermiddag är det dags. Undertecknad presenterar sig med namn, Lunchspionen gör det inte och sedan slår vi oss ner vid ett bord där vi kan tala ostört och ingen utomstående kan se oss.

— Jag är kockutbildad men arbetar inte inom branschen. Har bott i lite andra större städer men även utomlands. Lunchspionen föddes när mitt middagssällskap tyckte att jag hade så mycket åsikter att jag skulle göra något mer av tyckandet.

För Lunchspionen är målet och förhoppningen under en lunch eller middag ute att den ska vara god och trevlig. Är den inte det, tycker spionen, är det lite respektlöst.

Maten i fokus

— I Sverige säger vi inte vad vi tycker. Det behövs att någon säger till och ryter lite, säger Lunchspionen och jämför med hur vi hade reagerat om vi hade köpt ett par trasiga skor.

I maj drog spionen igång sin sida på Facebook och sedan dess har det blivit ett antal recensioner. Maten står alltid i fokus och är absolut viktigast. Smakar den gott? Är den varm? Hur mår salladen? Är brödet köpt eller hembakat? Finns det kanske en liten kaka till kaffet?

Dessutom blir det en beskrivning av miljön och bemötandet. Måltidsingredienser som kan göra att det blir tre chilifrukter istället för två. Eller tvärtom.

Inga kopplingar

— Att jag inte arbetar inom branschen i dag, inte har någon agenda eller kopplingar – jag tror inte ens att jag känner någon som jobbar på någon av restaurangerna här – gör att jag kan vara ärlig.

Annons

Att vara anonym, menar hen, är en självklarhet. Det skulle inte funka om krögaren eller restaurangpersonalen visste på förhand att det som serveras senare ska recenseras.

— Tanken är att jag inte ska vara igenkänd. Och jag är inte rädd att bli avslöjad. Det är det ingen som tjänar på. Skulle jag bli det får jag skjutsa stafettpinnen vidare.

När Lunchspionen skriver ner sina omdömen försöker hen vara mer konstruktiv än elak. Det handlar inte om att skapa något drev utan att få restaurangerna att skärpa till sig.

Ringar på vattnet

— Ibland tror jag att kunde ha varit ännu vassare. Men jag vill inte trampa på någon, utan ge både krögare och läsare en bild. Och det är ju fortfarande min personliga åsikt, säger spionen och konstaterar att recenserandet både är kul och ibland sker med skräckblandad förtjusning.

Facebooksidan fick ganska snart uppmärksamhet, det gav ringar på vattnet och i sin tur ännu mer uppmärksamhet.

— Jag som till en början inte ens visste hur det skulle tas emot trodde inte att det skulle bli så stort. Men det känns bra.

Många anser att Lunchspionen, som egentligen ingen vet vem som står bakom och med vilket syfte, har stor makt. Har du det?

— Nej det tycker jag inte. Jag försöker vara så ärlig jag bara kan. För mig handlar det om att få äta god mat.

Några av krögarna har kommenterat Lunchspionens inlägg – vissa tacksamt, andra mer kritiskt – men också ”vanliga” lunchgäster passar på att säga vad de tycker.

Just där och då

Ibland blir det positivt, andra gånger mer hätskt men flera tycker det är bra att det finns någon som vågar säga vad man tycker om mat och priser i Jönköping.

— Jag trodde nog att jag skulle få mer skit för det här. Men, både i kommentarer och privatmeddelanden, är det många som tycker att jag gör ett gott jobb. Det sporrar.

Facebooksidan är inte något Lunchspionen tjänar några pengar på. Kanske till och med att det är tvärtom. Hen har börjat äta ute mer sedan i maj. Oftast lunch, ibland på kvällstid. Allt beroende på hur hen lever sitt liv.

— Fisk är något av en favorit. Det är gott och kräver lite mer av kocken. Just i dag har jag ätit en lunch som var riktigt bra. Jag är nöjd, säger spionen som efter vårt möte ska hem och skriva – nyanserat men ärligt.

Målet är att fortsätta så länge folk tycker att Lunchspionen behövs. Hen är nyfiken, försöker hålla koll på det som är nytt och ber gärna om tips. Kanske också att det blir återbesök för att ge tidigare restauranger en ny chans.

— När jag gör mina besök är det just där och då.