Thomas Gunnarsson var fyra år gammal när han fosterhemsplacerades på Visingsö. Han gick i skola i Gränna och på Sandagymnasiet, men vad skulle han göra sedan?

Profilen: Thomas Gunnarsson

Ålder: 41 år.

Bor: I hus i centrum av Visingsö.

Familj: Singel. Franska bulldoggen As..

Profilen: Thomas Gunnarsson

Ålder: 41 år.

Bor: I hus i centrum av Visingsö.

Familj: Singel. Franska bulldoggen Astrid.

Intressen: Förr bilar och pengar. Nu djur, natur och jobbet.

Ser på tv: Svenska och danska kriminalare.

Motto: Allt behöver inte vara helt perfekt.

— Jag är en projektmänniska, säger han, och har alltid velat vara min egen företagare.

— Även om man inte alltid blir rik på det, tillägger han

1997 köpte han kiosken vid Kumlaby kyrka. Han har också haft glasskiosk, kiosk i hamnen och grill. En tid var han också delägare i Visingsö värdshus.

— Det var en kul tid, men alldeles för mycket jobb. Jag höll i fem år, sedan gick jag in i väggen så in i bomben. Jag var helt nerkörd och blev folkskygg. Grät. Orkade inte stiga ur sängen. Min kompanjon Johan fick ta över allt. Det kändes som om allt kunde kvitta. Min hjärna har alltid varit full av idéer, men även de tog slut nu. Det var hemskt.

— Jag fick läkarhjälp, men det tog ett halvår tills jag anade vattenytan igen.

Annons

Thomas skaffade då jobb som mediesäljare i Stockholm. Livet blev ett helt annat än det han haft hemma på ön där tillfällen till nöjen är begränsade. Nu var det fina bilar, fester och Stureplan som gällde.

— Men jag längtade hem. En dag såg jag på Blocket att örtagården var till salu. ”Vem f-n vill köpa den?” tänkte jag. Något så nerkört. Något som i stort sett grävsopan var på gång att plöja ner.

Jo, den ”galningen” var han själv. ”Det är skarpt läge nu”, tänkte han och köpte hela anläggningen. Året var 2014 och som trädgårdsmästare började Thomas från noll.

Jag ställde mig mitt i trädgården och tänkte att detta såg för jävligt ut, men att det skulle kunna bli något bra igen. Detta är vad jag ska göra nu, tänkte jag. Och när det gäller jobb så är jag mycket försiktigare nu. Jag vet var gränsen går.

Thomas har tagit bort örtagården och återskapar nu istället en trädgård med café och gårdsbutik där han säljer närproducerat. Som till exempel honung från trädgården eller saft från fläderbuskarnas frukter.

— Det ska vara en vacker och fridfull plats att vistas på, säger han.

Det finns mycket kvar att göra, men kvarter för kvarter iordningställer Thomas och hans medhjälpare nu den gamla trädgården som historiskt sett faktiskt har anor ända från 1600-talet, då greve Per Brahe anlade en örtagård vid sitt slott Visingsborg.

Någon trädgårdsutbildning eller likande har alltså inte Thomas.

— Jag är bara galen, säger han.

Han, som nu är företagsledare igen med åtta anställda, är tacksam för all hjälp, allt stöd och all vänlighet han har mött från både Visingsöbor och kommun. Dessutom har han god hjälp av botaniker Maggie Rolfson, som mest varje dag kommer cyklande för att ge goda råd.

— Det sägs ju att man inte blir profet i sin egen stad, men fan vet, säger Thomas Gunnarsson med ett skratt.