Historien om Hin Håle börjar på en halloweenfest 2012. Sångaren Tobias Wetterlind var festens underhållare, som sångare i ett Helloween-tributeband. Nu sitter de i sin välanvända replokal vid Kidrons park och berättar.

– Du var där och lyssnade och tänkte "han är inte så bra men vi har fan inget bättre alltså", säger Tobias Wetterlind till gitarristen Conny Mohlin och skrattar.

Efter halloweenmötet började åren i replokalen. Skriva musik, spela in, släppa demo. Byta medlemmar, börja om, skriva nytt. Spela in. Fundera. Spela in igen.

Till slut sa de till sig själva att det räcker. Fem år efter bildandet står de äntligen med en debutskiva i handen.

– Vi är jävligt trötta på att vara här inne, säger Conny Mohlin.

Musiken hämtar inspiration från en stor bukett av metalband och subgenrer, men två återkommande namn är The Haunted och Mastodon. Det är snabb, teknisk och intensiv gitarrmusik. Texterna är fyllda av religionskritik.

– Det är inget tydligt koncept, det bara blev så. Texterna är en bunt metaforer egentligen, snarare än hela berättelser, säger Tobias Wetterlind.

Vad är det du vill kritisera i religionen?

– Jag har frågat det i fyra år också nu, jag har fortfarande ingen aning, säger Conny Mohlin.

– Jag vet inte. Man stänger in sig i någonting och lever under någon. För mig är det lite obegripligt. De enda som är över mig är min mamma och pappa, säger Tobias Wetterlind.

Ut ur studion och vidare

Nu har bandet slutligen blicken riktad bort från studion. På fredag anordnar de releasefest för skivan på Sofiehof Underjord, och förhoppningen är att fortsätta med fler spelningar. De berättar att lockelsen med metal är den kompromisslösa känslourladdningen.

– Det är ett sätt att rensa skallen. Du kan ha världsproblem hemma och sen komma hit och spela och så är allt som bortblåst, säger Conny Mohlin.

– Musiken är en fristad, när vi kommer till replokalen kan ingen nå oss. Man kan glömma allt utanför väggarna, säger Tobias Wetterlind.

Metalband låter ofta lika varandra, genren fortsätter i samma spår. Hur tänker ni kring det?

– Rent musikaliskt är det ju för sent att uppfinna hjulet. Men vi försöker att vara unika genom att blanda sångtekniker och ha en massa olika delar i låtarna. Vi får ganska ofta höra att våra låtar aldrig blir tråkiga, säger bandmedlemmarna gemensamt.

– Men det är en svår genre att slå i idag. Det finns så mycket.

Trots det fortsätter de drömma.

– Vi har viljan att ta oss dit. Det är blod, svett och tårar.