Anna driver butiken Koola Kidz och beskriver den lite som ett familjeföretag. Hennes mamma är där ibland, hennes man hjälper till om han inte jobbar och barnen älskar att vara där. Anna har mycket att pyssla med, och så vill hon ha det. Den 1 maj är det dessutom dags för Tillsammans mot cancer igen, då butiksägare i Vaggeryd samlar ihop pengar till Cancerfonden.

När jag besöker butiken står Annas mamma i kassan. Det har precis kommit en varuleverans och det står pallar med bland annat nya barnkläder längst in i butiken.

– I år håller jag i trådarna för Tillsammans mot cancer. Det känns också lite speciellt då jag själv fått en knöl i bröstet, berättar Anna Munkstierna.

Hon upptäckte knölen i bröstet när hon stod i duschen. Sedan den dagen har hennes tankeliv förändrats mycket, många tankar och frågor saknar svar. Just nu väntar Anna på att få veta om knölen i bröstet är en godartad eller elakartad.

– Jag försöker att tänka positiva och glada tankar. Men det blir som en psykisk sjukdom att bära runt på detta, att gå om kring med en ovisshet. Vissa dagar är jobbigare än andra.

Anna förklarar att hon vill lyfta fram de dolda sjukdomarna i ljuset. Det finns sjukdomar som inte syns, som exempelvis cancer. Man kan vara drabbad utan att det syns på utsidan, samtidigt som man kan må väldigt dåligt. I år valde hon att ta ett extra tag vid rodret för Tillsammans mot cancer i Vaggeryd och håller auktioner till förmån för Cancerfonden på Tradera.

– Själv väntar jag fortfarande på provsvar och har inte påbörjat någon behandling. Det kan ta upp till 16 veckor innan man får provsvaren, eftersom det är brist på patologer.

Att det kunde ta så lång tid fick Anna att känna att det var ännu viktigare att försöka göra en insats. Oavsett vad man gör så är det bra, stort som litet bidrag hjälper, menar Anna.

– När jag fick veta att det tar så lång tid så tänkte jag att "nu jävlar".

Att våga berätta

När Anna fått veta hur det såg ut i bröstet så valde hon att åka iväg några dagar till Stockholm med sina barn. För att komma bort och bara vara, som hon själv säger. Så småningom ville hon även berätta för barnen vad som hänt.

På väg upp till Stockholm skrev hon en text om sina tankar och känslor. Hon sparade den i telefonen ett tag, men för några dagar sedan la hon upp den på sociala medier. Det kändes bättre om folk fick veta. På utsidan syns det ju inte, men inuti pågår en kamp.

Annons

Det var även den texten som hon valde att läsa upp för barnen, så de skulle förstå vad det var som hände med deras mamma.

– De märker ju när man inte mår bra, säger Anna.

Hon förklarar att cancer inte bara är en sjukdom som den drabbade berörs av, de som finns i omgivningen får det också tufft.

– Cancer är ju som en anhörigsjukdom, det blir jobbigt för alla nära samtidigt som det är jobbigt för den drabbade.

I dag är familjen det viktigaste stödet för Anna.

– Man tror inte att det ska hända en själv. Jag är ju så frisk i övrigt, tränar och har inte haft en sjukdag på jag vet inte hur länge, säger Anna.

Kampen mot cancer

Anna har valt att lägga mer energi på att stödja kampen mot cancer i år. Det blir så verkligt när man själv står där, menar hon. Det blir så personligt.

– Nu står jag ju själv mitt i stormens öga, säger hon och torkar tårarna som börjat falla från ögonen.

Efter att Anna fick idén att lägga ut auktioner på Tradera för att kunna samla in pengar till Cancerfonden har hon varit runt hos olika företag, flera har velat skänka bidrag till auktionerna. Jönköping Södra har skänkt en signerad tröja, Hooks Herrgård har bidragit och flera lokala företag har också skänkt saker. Även privatpersoner har velat hjälpa till.

– Jag vill fortsätta lägga upp auktioner även efter den 1 maj. Och jag tar fortfarande emot saker som kan auktioneras ut, berättar Anna.

Hon förklarar att alla pengar som auktionerna drar in går oavkortat till Cancerfonden. Under 1 maj så har de flesta butikerna i Vaggeryd öppet mellan klockan 10.00 till 13.00.

Butikerna gör på lite olika sätt förklarar Anna. Några väljer att skänka hela dagskassan, några säljer vissa produkter till förmån för insamlingen. Det är lite olika hur de valt att göra.

Vad tänkte du när du fått ditt bröst undersökt?

– Jag målade djävulen på väggen direkt och så började jag söka på nätet.

I dag fortsätter Anna att kämpa och väntar fortfarande på att få veta om den fem centimeter stora knölen i bröstet är godartad eller elakartad. Man måste kanske inte ta bort den om den är godartad, berättar Anna.

– Men är den elakartad så kan allt, med behandling och så, starta inom tjugofyra timmar efter beskedet.

I filmen läser Anna upp det brev som hon spred på sociala medier.