TUNGA remissinstanser anser att det är alltför otydligt, med fokus på kvantitet i stället för att först säkra utbildningens kvalitet. En vanlig invändning är att man först borde se över resurstilldelningen, sedan påbörja arbetet med en breddning av rekryteringen.

Till våren lovar högskole- och forskningsminister Helen Hellmark Knutsson (S) nya reformförslag för hur personer från studieovana miljöer ska få tillträde till högskolan.

För socialdemokratin verkar det vara viktigare att fler passerar in genom porten till akademin än att de som väl kommit in avslutar sina studier väl rustade att möta arbetslivet. Ett exempel på det är det gamla målet att hälften av alla gymnasieelever ska fortsätta till högre studier.

Inför valet 2014 hade detta modifierats något. Numera menar S att det är tillräckligt att hälften av gymnasieungdomarna tar sig in på en minst tvåårig högskoleutbildning.

KRITIKEN från högskolevärlden förvånar därmed inte. Socialdemokraterna har under en mycket lång tid satt upp siffermässiga mål, utan att ta ansvar för helheten.

Det är positivt att Hellmark Knutsson klokt nog backar och säger sig vara beredd att ta saker och ting i rätt ordning. Ändå verkar det finnas en stor tondövhet hos regeringen.

Annons

Har larmen om brister i läs- och skrivkunnighet hos antagna till högskolor och universitet gått Hellmark Knutsson förbi?

Lärare i naturvetenskapliga, humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen uttrycker förfäran över att studenterna inte klarar av att förstå innehållet i det de läser, skriva uppsatser eller klara av enkla ekvationer.

HÖGSKOLAN dras med fundamentala problem som riskerar att stå kunskapsnationen Sverige mycket dyrt.

Det nuvarande resursfördelningssystemet är en orsak till problemen. Nuvarande finansieringssystem skapar drivkrafter för att skicka studenterna vidare till nästa nivå, trots att de inte har tillräckliga kunskaper, eftersom icke-godkända studenter innebär uteblivna medel.

I det som många menar riskerar att bli nästa Pisa-haveri vore det klokast att lägga om strategi för högskolan och börja sätta kvaliteten i fokus. För det krävs engagerade och välutbildade lärare och fler undervisningstimmar - inte bara i stora lärosalar (vilket förstås är billigare) - utan i seminarieform och gruppövningar.

En högskola som urholkas på kunskapskrav där det ingår krav på kritiskt tänkande och förmågan att tillgodogöra sig texter och föra komplicerade resonemang gynnar ingen.

Akademin måste även bli bättre på att möta kraven från en arbetsmarknad som skriker efter specialistkompetens.

Det är tämligen meningslöst att tala om fler högskolor och fler platser när det som behövs är en högre utbildning som tar tillvara bildningsidealen och där det samtidigt satsas på nischade IT-jobb.