Som barn satt Marie Johansson Flyckt hemma och klippte och klistrade ihop egna tidningar med sina kompisar. Hon ritade serier och gjorde korsord som sedan inte gick att lösa. I dag sitter hon i ett mötesrum på Jönköpings-Posten och har nyligen blivit ansvarig utgivare för den här och 15 andra papperstidningar.

Profilen: Marie Johansson Flyckt

Ålder: 49 år.

Bor: Jönköping.

Familj: två barn, 14 och 18 år,..

Profilen: Marie Johansson Flyckt

Ålder: 49 år.

Bor: Jönköping.

Familj: två barn, 14 och 18 år, särbo och katten Pettson.

Läser: Deckare, romaner, debattböcker, och nyheter, både digitalt och i papper, samt glossiga modemagasin.

Drömmer om: Att bli riktigt gammal. Jag vill hinna leva färdigt.

— Jag har velat bli journalist sedan jag var 13. Då köpte jag en skrivmaskin för min första lön.

Från början ville hon bli sportjournalist.

— Jag kan sakna det patos som jag hade när jag var 15, 16 år. Jag hade en blind tro på saker, en enögd syn.

Efter gymnasiet i Värnamo jobbade hon som aupair i London, hon beskriver sig som "en riktig anglofil". Sedan ville hon plugga och flyttade till Växjö för att läsa statskunskap, språk och litteraturvetenskap.

— Jag har alltid varit väldigt intresserad av demokratifrågor, internationell politik och mänskliga rättigheter. Jag skrev uppsatser om främlingsfientlighet i Frankrike, och om maktbalans.

Hon åkte till USA för en utbytestermin och läste statskunskap och olika kurser för skojs skull. Efter det tog hon en sabbatstermin och tågluffade i USA och reste runt i Asien.

— Det var 1992. Jag skrev brev hem. Ingen, inte ens min familj, visste exakt var jag var. Det var en väldig frihetskänsla. Jag tycker inte om att bli kontrollerad, men måste också lita på andra. Jag kan inte kontrollera allt.

Sa upp sig för Stockholm

Marie fick in en första fot i tidningshuset under en tremånaderspraktik 1994.

— Jag hade brutala redaktörer som inte var rädda för att säga vad de tyckte och lärde mig jättemycket av det.

Det gick snabbt från praktik till sommarjobb och fast tjänst på JP. Men först ville hon egentligen byta stad.

— Jag hade aldrig tänkt jobba i Jönköping, det var för nära hemma, och när jag hade börjat här fick jag jobb som redigerare i Stockholm på Svenska Dagbladet.

Annons

Marie sa upp sig på JP och åkte upp till Stockholm. Hon jobbade en vecka, men ångrade sig för att hon hade träffat sin före detta man i Jönköping.

— Jag fick komma tillbaka, det är jag glad för.

Hon jobbade som redigerare på JP i 15 år och tyckte om att ha en helhetssyn på tidningen.

— Jag kan sakna att redigera. Det var skönt att sitta bakom en skärm, jag hade inget behov av att ha med mitt namn i tidningen.

Sedan dess har hon stannat i Jönköping. Hon har även jobbat som reporter, insändarredaktör och biträdande redaktionschef samt hoppat in som nattchef och nyhetschef i perioder på Jönköpings-Posten.

Närmare målet

Den senaste tiden har hon jobbat som administrativ redaktionschef för Hallpressen.

— Det har varit roligt att få åka runt i alla spridningsområden. Det hoppas jag kunna göra ännu mer nu och kunna ha mer kontakt med läsarna.

Nu är hon ansvarig utgivare för alla Hallpressens titlar, 16 papperstidningar och 12 sajter.

— Det är lite läskigt. Man måste vara beredd på att bli illa omtyckt. Det är viktigt att vara medveten om det när man ger sig in i ett sådant här jobb, det vet jag inte om jag är färdig med än.

Hallpressen har bara haft någon enstaka kvinna på posten som ansvarig utgivare för någon enskild tidning under sina 150 år. Nu får du ansvar för samtliga, hur känns det?

— Jag önskar att jag kunde säga att det inte spelar någon roll, men det gör det. Det känns stort för mig, och trots att vi har kommit en bit på väg så säger det ju något att vi bara resonerar om det. I Hallpressen har vi många kvinnor, och män, på alla nivåer så det är inte ett stort bekymmer här. I grunden handlar det ju om att ta till vara varje individ i samhället, och för varje kvinna som får ett sådant här uppdrag kommer vi lite närmare målet att vi inte ska behöva lyfta frågan ens.

Anklagas ofta

Marie vill skapa en relation med läsare i Hallpressens alla upptagningsområden. Innehållet ska vara nära, relevant och engagerande.

— Journalister anklagas ofta för att frossa i hemskheter, men jag tycker verkligen inte att det är så. När Stefan Liv dog var det en jättestor händelse och det hade varit hemskt om vi inte hade skrivit om det. De flesta vill nog veta så mycket som möjligt, skulle vi inte rapportera skulle det bli vakuum.

Hon är beredd på konfrontationer med läsarna.

— Jag måste ta tag i allt när det kommer, men sedan måste jag låta det rinna av. Annars blir man nog galen.

Vardagsenergi hämtar hon genom att sitta på balkongen, springa, laga mat, titta på tv-serier och läsa en bok.

— Läsa är det roligaste som finns.

Hemma har hon katten Pettson som hon ofta pratar av sig med.

— Han vet allt, jag pratar jättemycket med honom.