Det finns några verk som gör anspråk på att vara musikalernas musikal. ”Les Misérables” är definitivt ett av dem – den lär ha setts av över 70 miljoner människor och har ett svårslaget rekord i obruten speltid i London.

FAKTA: Les Misérables

Musik: Claude-Michel Schönberg

Libretto: Alain Boublil (svensk text Ture Rangström)

Regi: James Gr..

FAKTA: Les Misérables

Musik: Claude-Michel Schönberg

Libretto: Alain Boublil (svensk text Ture Rangström)

Regi: James Grieve

Scenografi & kostym: Lucy Osborne

Dirigent: Stuart Calvert

I rollerna: Alexander Lycke, Philip Jalmelid, Anna-Hanna Rosengren, Hanna Holmgren, Emmi Christensson, Kalle Malmberg, Petter Snive, Nina Norblad, Petter Andersson, Andreas Glans m.fl.

Orkester: Jönköpings sinfonietta

Spelas i Spira t.o.m. 30 december

Det är en musikal som har allt: Här finns lättillgänglig men samtidigt intrikat och emellanåt svindlande vacker – rentav smäktande, för den som föredrar det – musik. Basen är den gripande och laddade berättelsen efter Victor Hugos roman. Och så finns här ett helt spektrum av mänsklighet från simpel girighet via lite väl lojala principer till ädelmod, tragedi och kamp.

Visst, det märks att romanförlagan har drygt 150 år på nacken. Men mycket av tematiken är fortfarande gångbar och lätt att föra över till vår tid. Kärlek och uppror är ständigt högaktuella ämnen liksom skriande klassklyftor. För att inte tala om jakten på identitet – Jean Valjeans fråga ”vem är jag?” har alla rimligen ställt sig.

Uppsättningen i Spira är i princip samma som den hyllade på Wermland opera förra året, men med en till största delen annan ensemble. Det är en version som bejakar hela registret i verket, oavsett om det är burleskerier i scenerna från Thénadièrs krog, revolutionsromantik hos de arga unga männen som vill förändra samhället eller svärtan när Jean Valjean eller Fantine släpar sig fram som samhällets olycksbarn.

Det här är den största produktion som gjorts i Spira, och det sparas inte på krutet någonstans. Scenografin hör till det snyggare jag sett. Murade portaler i en sorts cirkelform är basen. De skapar djup i scenbilden och kan varieras till synes i det oändliga – de bildar del av en kroginredning, skapar utomhuskänsla i scenerna med barrikader mot maktens soldater eller förvandlas till ett kloaksystem.

Annons

Ovanpå det bjuds det på ett skådespel som i stora stycken känns helt modernt – och framför allt mycket trovärdigt. Regissören James Grieve har levt upp till det synsätt han beskriver i föreställningsprogrammet, att ”Les Mis” egentligen inte är en musikal utan en sjungen pjäs.

De flesta sångarna i bärande roller är etablerade musikalartister. Till skillnad från när Spiras musikalsatsning drog igång med ”Spelman på taket” förra våren finns inget dragande namn à la Anders Ekborg, men det betyder inte att det saknas kompetens i ensemblen.

Alexander Lycke gör Jean Valjean – berättelsens nav – med en sorts beslutsamt allvar, och gestaltar hans våndor med träffsäkert uttryck i såväl sång som agerande. Hans antagonist, polisen Javèrt, får tyngd inte minst vokalt genom Philip Jalmelids övertygande insats.

Hanna Holmgren gör sin älskande men försmådda Eponine med subtila medel och svarar för ett par av den här föreställningens allra finaste insatser. Anna-Hanna Rosengrens Fantine är gripande, och Emmi Christensson gör den vuxna Cosette med stil, trots att karaktären i sig är en av musikalens mer platta.

Det är också roligt att kunna konstatera att Smots egna krafter övertygar. Petter Andersson som gör monsieur Thénadièr hittar inte helt rätt som sångare, men kompenserar det genom sitt skådespeleri. Att Kalle Malmberg både kan sjunga och agera har vi sett förr, men här är insatsen helt strålande; hans Marius växer ju längre föreställningen pågår såväl i sång som agerande.

Det ligger i sakens natur att en del mindre roller låter som allmän musikalstandard. Å andra sidan är barnrollerna ypperligt framförda, och Jönköpings sinfonietta skapar en stabil grund för allt att vila på.

När Jönköping kan leverera musikal på den här nivån finns det ingen anledning att åka till storstäderna. Det är helt enkelt imponerande.

Rikard Flyckt