Vad gör då HaV, havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen? Jo, man gör allt man förmår för att skydda signalkräftan. I Vättern har kräftan spridit sig i nästan hela sjön. Den äter rent på biologiskt och organiskt material, det kan finnas cirka 50 individer per kvadratmeter. Kräftan saknar naturliga predatorer och bristen på föda skapar kannibalism.

Snart finns bara småkräftor kvar, så kallade tusenbröder. Något bra sätt att begränsa kräftornas utbredning och förekomst finns ännu inte. Kräftorna sprider sig även i tillrinnande vattendrag och blir ett hot mot lekfisk som harr och öring.

Rommen från dessa arter blir föda till kräftorna. Den smolt som kläcks får problem att skaffa sig föda och tvingas ut i sjön tidigt. Mycket pengar satsas på att få produktiva lekområden, då känns det märkligt att kräftan tillåts breda ut sig. Vad gör då länsstyrelsen?

I dagsläget ser jag ingen annan möjlighet än att försöka fiska bort så mycket kräftor som möjligt. Yrkesfiskarna gör vad de kan men söder om Visingsö fiskar de inte. Allmänheten får fiska fem helger i augusti och september på allmänt vatten. Förslag finns att begränsa tiden till två helger! Övrig tid på året är alltså kräftorna fredade.

Dessutom ska kräftor under tio centimeter sättas tillbaka vilket spär på en redan ojämn balans. Ett utökat fiske, ordnade former, är som jag ser det enda alternativet i dag.

Annons

Inge Löfqvist