Ja, så kan det vara. Orättvist med andra ord. I slutändan beror det på vem som begår brottet – den felaktiga handlingen. Det är alltså inte gärningen i sig som är intressant, utan vem som utför den.

Det är fallet med ”Linden och Lärken”. Det låter vid första anblicken som tvekampen i en roman. I dessa dagar är det helt annorlunda. Det är ingen roman. Det är historien om vem som fäller träd. Är det några arbetare utsända från kommunen i Jönköping eller är det någon trädgårdsmästare på Stiftelsen Lindgården?

Följderna kan nämligen bli mycket olika. Om kommunen av misstag fäller ett träd på privat mark i Mullsjö kommer det att kosta 20 000 kronor.

Om någon vaktmästare på äldreboendet Lindgården gör det blir prissättningen en annan. Det finns, hör och häpna, en modell för denna av misstag gjorda trädfällning – nu kostar det 266 000 kronor.

Tekniska kontoret jublar efter denna prissättning. Det har utvecklats en så kallad Alnarpsmodell, som bedömer misstag vid trädfällningar.

Modellen gäller dock inte omvänt, då det handlar om en privatperson. Denna snedvrida rättskipning inbjuder inte bara till spontan överraskning, utan även till en insiktsfull förargelse.

Det handlar alltså om ett gammal lärkträd, som under år har stått trafikfarligt och samtidigt åldrats med värdighet. Är det då inte dags att vara lite ödmjuk!

Annons

Eller åtminstone efterskänka den ”av misstag” betalade fakturan.

Vad jag förstår var fakturan vilande och inte alls med avsikt att betalas. Av misstag inkom en rättskaffens kamrer och såg att fakturans förfallodag för länge sedan överskridits. Det må vara hänt.

Men det är ju faktiskt så att en betald faktura är svår att få återbetald, eftersom den nu kommit in i systemet.

Det hade legat bättre i förhandlingarna om den inte hade betalats, naturligtvis.

Och det beror på den stängda plånbokens politik, det vill säga kommunal förvaltning.

Om nu Lindgården skall ifrågasätta fakturan för att få pengarna tillbaka måste detta processas. Det medför kostnader och en osäker utgång. Kommunjuristerna kommer att ladda sina argument.

Det förvånar mig dock storligen att tekniska kontoret inte insett att det handlar om att ta och ge – inte om några teoretiska modeller som föreskriver tvivelaktiga ersättningar – utan om goodwill och förtroende.

Det är därför högst naturligt och berättigat att tekniska kontoret återbetalar 266 000 med det snaraste, och samtidigt inbjuder brukarna på Lindgården på försoningsfika, det vill säga kaffe och tårta!