På Länssjukhuset Ryhovs akutmottagning ha man fått beordra vårdpersonal för att kunna uppnå minibemanning. Jag jobbar inte och har inte jobbat på akuten men det har inte gått obemärkt förbi att totalt cirka 20 undersköterskor och sjuksköterskor i höst har slutat/blivit sjukskrivna/föräldralediga från akuten. Jag har varit sjuksköterska 14 år och jobbat flera år inom verksamheter som har beordring som verktyg. Det gör något med ens återhämtning när du inte kan koppla av helt på din lediga dag eller helg eftersom du kan bli beordrad in.

I Amos (Svenska kyrkan i Jönköping) skriver kyrkoherde Ann Aldén att kampen för det goda är en lågintensiv kamp som bland annat uttrycker sig i: ”omsorg om gamla föräldrar, promenaden med hunden och att göra sitt jobb". Vidare skriver hon om relationen mellan godhet och värdighet. På baksidan av Amos skriver även landshövding Helena Jonsson på temat godhet, och hon berättar att hon lyft fram ”kampen för det goda” som svar på statsministerns fråga om varför Jönköpings län ofta utmärker sig positivt när det kommer till samverkan och samarbete.

En akutmottagning där all personal har så pass mycket kraft och marginaler att kunna ta hand om mitt barn som krampat eller min gamla mamma som fått stroke (självupplevda exempel) är helt avgörande för samhällets välmående och trygghet. Att ha förutsättningar till detta - att göra det goda - borde vara värdigt både den som ska utföra uppgiften under stor press och värdigt den hjälpsökande.

Annons

Enligt Region Jönköpings årsredovisning går det ekonomiskt bra och då borde det gå att rida ut den värsta stormen. Personalen på akuten (liksom på fler platser i vården) spänner sin båge till sitt yttersta för att ”göra gott” under mycket pressade omständigheter.

Hur länge kommer strängen att hålla? Min huvudpoäng är att beordrad arbetstid är början på ett sluttande plan som kan äta upp den enskildes samt den närmaste familjens utrymme till återhämtning. Att ta makten över vårdpersonalens privatliv när det faktiskt finns pengar, då gränsar beordring till utnyttjande av människor. Här skulle jag vilja vädja till lokaljournalister att ta upp den goda kampen och bidra med er kompetens och förmåga att ställa rätt frågor till rätt personer.

Min farhåga är att det kan finnas budgettekniska argument hos de personer med verklig makt över den här situationen som gör att de säger nej till att betala priset för att ge personalen förutsättningar till att utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande och patientsäkert sätt. Jag tror att vårdenhetscheferna gör sitt bästa utifrån de förutsättningar som ges dem och därför måste frågan ställas högre upp i makthierarkin. Kan de leva sig in hur akutmottagningens personal mår under rådande förutsättningar?

Ska man stoppa patienters blödningar kan man inte blöda själv. Att stoppa blödningen är det minsta jag kan önska för mina kollegor på akuten. Och de hjärtslagen hoppas jag även ska bulta i de ansvarigas bröst.

Specialistsjuksköterska

Relaterat: Personalbrist på akuten på Ryhov – läget har beskrivits som "mycket sårbart"