Med all önskvärd tydlighet i artikel efter artikel visar JP:s folkhögskoleutbildade journalistkår sitt ignoranta enögda perspektiv på så kallad jämställdhet, och som vanligt skrivs det ALLTID till kvinnans favör. Ni sysslar med omvänd sexism och jag skäms för att vi svenska män som läser denna blaska låter dem stå oemotsagda. Nu senast i onsdagens tidning där varje läskunnig så tydligt ser hur ni beskyller män för att å ena sidan engagera sig i styrelsearbete i stadens sportklubbar, där ni ogenerat har mage att skylla på mäns fritidsöverskott som enda skäl - medans kvinnor får ta hand om allt det tunga hushållsarbetet. Halleluja. Vilket kvalificerat skitsnack då svenska män kommit att bli både syndabockar i allt och samtidigt i särklass vara så hunsade av sina svenska kvinnor i detta sociala experiment som Sverige kommit att bli.

Relaterat: JP kartlägger: Männen dominerar i Jönköpings idrottsklubbar

Hur går detta ihop? Kvinnlig logik? Denna femsplaining saknar motstycke! Sen, å andra sidan får samma män skit då de inte engagerar sig i styrelser som så tydligt visar ett intresse mellan exempelvis mor och dotter såsom sportgymnastik eller ridning. Vilket ben ska ni stå på? Kom igen för fan, vore det konstigt att det är mamman i familjen som drillar och så gärna vill få sin dotter intresserad av sin egen passion såsom ridning? Är det då så konstigt att mamman är så engagerad i detta att hon dessutom sitter med i styrelsen för ridklubben (apropå fritidssysselsättning/sport som verkligen kräver tid)? Prova att vända på ert så kära könsperspektiv så ser ni helheten. Ingen kritik riktas i vanlig ordning inte till alla dessa oengagerade kvinnor/mammor som INTE sitter med i pojkarnas fotbollsklubb. Kanske är det istället så att dessa hellre sitter hemma med sina”systrar” och fikar bort en hel eftermiddag, eller lägger sin ”dyrbara fritid”i att mäta sig med andra kvinnor på Instagram?

Annons

Det räcker med att titta på en genomsnittlig svensk kvinnas Instagram jämfört med en mans för att förstå vart all energi läggs, oavsett ålder. Det är bara kontexten som ändras beroende på åldern där det i 9 av 10 fall handlar om att med alla till buds stående medel självförhärliga sig själva i en ständig tävlan mot andra kvinnor. Hur vore det om ni började förstå hur världen ser ut istället. Hur vore det om ni istället börjar skriva om de bakomliggande faktorerna? Skriv en artikel om hur kvinnor och unga tjejer beter sig på sociala medier istället. Usch för er så kallade journalistik, enögda manshaterskor.

Varför inte göra ett reportage om varför JP helt saknar manliga chefer? JP har kommit att bli en riktig skräptidning formad av en enormt snäv åsiktskorridor. Jag slår vad om att ni inte vågar publicera detta, än en gång får jag rätt?

Pegasus

Svar direkt:

Hej och tack för ditt inlägg i debatten – det är välkommet. Mindre trevligt är det när man ägnar sig åt tillmälen för att man ha andra åsikter än de som presenteras i en nyhetsartikel. Att kalla oss ”enögda manshaterskor” för att vi skriver om könsfördelning och jämställdhet tycker jag är onödigt – och givetvis finns det ingen som helst grund i påståendet.

Jag för min del tycker inte att en publicering som redogör för hur det ser ut i Jönköpings idrottsstyrelser innebär att vi skuldbelägger någon. Vi har gjort en genomgång och pratat med flera styrelserepresentanter om sakernas tillstånd – nämligen det faktum att könsfördelningen i stadens idrottsstyrelser är ojämn, antingen gällande antalet män eller kvinnor. Åsikterna som framförs om styrelsestrukturerna är intervjupersonernas – inte JP:s – och det är upp till var och en att hålla med eller inte.

Strävan efter ökad jämställdhet måste kunna beskrivas som stark i landet. Sveriges regering har antagit jämställdhetsmål som bland annat handlar om jämn fördelning av makt och inflytande samt om jämställt hemarbete. Större delen av landets organisationer och verksamheter verkar också för att åstadkomma en jämn könsfördelning i sina företagsledningar och styrelser – och riktmärket för detta brukar anges till 40/60 procent.

Ganska få av Jönköpings idrottsföreningar når målet – vilket flera av dem nu säger att de inte är tillfreds med. Det tycker jag mot bakgrund av landets ambitioner på jämställdhetsområdet är angeläget – men någon skuld för insatserna som styrelseledamöterna utför, oavsett kön, läggs faktiskt inte på någon i vår artikel. Det är heller inte styrelsernas engagemang som artikeln handlar om. Vi beskriver strukturen – inte arbetet i sig.

Det är naturligtvis inte JP:s sak att förändra styrelsernas uppbyggnad – däremot är det vår sak att upplysa om den. Resten lämnar vi åt valberedningarna, i den mån de överhuvudtaget vill förändra något. Några synpunkter på hur man ställer sig i den frågan har vi inte heller.

Du sätter fingret på en intressant aspekt i denna komplexa fråga i din insändare – nämligen att engagemang utifrån kön tycks ha med normer att göra. Nej – det är naturligtvis inget fel i att mammor och döttrar har ett gemensamt intresse för ridklubben. Nej – det finns ingen anledning att uppröras över en pappa som är aktiv i sonens fotbollsklubb. Däremot är det intressant att engagemanget verkar följa de kända könsnormer vi ser i samhället – och då vi ju vet att det finns gott om både fotbollsintresserade kvinnor och ridsportsälskande män är det högst relevant att lyfta frågan om varför dessa mönster består. Åsikten om ovanstående är, återigen, upptill var och en att formulera. JP står för informationen och inspel från intervjuade – därefter kan debatten fortsätta vid köksbord, under arbete ellerpå insändarplats, något jag tycker att samhället bara tjänar på.

Jag avhåller mig från att kommentera ditt resonemang kring kvinnors aktivitet på Instagram då jag knappast är i position att ha synpunkter på vad var och en gör med sin fritid. Däremot kan jag, utifrån din önskan om journalistik om just Instagramanvändning, tipsa om att vi alldeles nyligen inlett en reportageserie om lokala Instagramprofiler – där intressanta tankar om vår tids sociala medie-närvaro lyfts fram.

Din insändare innehåller också ytterligare ett par kängor till oss på JP som jag gärna vill bemöta. Ja – flera av våra journalister är utbildade på någon av landets folkhögskolor, inte sällan Södra Vätterbygden här i Jönköping som erbjuder en av landets ganska få journalistutbildningar. Andra –däribland jag - har studerat journalistik på universitet medan ytterligare några är självlärda och har erfarenhet från helt andra yrken. Detta skapar, tycker jag, en dynamisk redaktion med gott om olika kunskaper och infallsvinklar och jag sätter mig inte till doms över vilken utbildning mina kollegor valt – viktigast för mig är deras nyfikenhet och intresse för lokal journalistik.

Du påstår också lösryckt att JP saknar manliga chefer – vilket inte alls är fallet. I truppen finns bland andra printchef Maati Chadly, sportchef Fredrik Standár och livechef Daniel Hultqvist– och i hela gruppen av redaktionella chefer är kvinnorna fortfarande rent numerärt tyvärr i underkant.

Även vi strävar efter en jämn könsfördelning i redaktionsrummet – men vi går inte omkring och tänker på varandra som män eller kvinnor. Vi är kollegor och journalister – och vilket kön vi har är ganska oviktigt kontra vårt huvuduppdrag – nämligen bra lokaljournalistik. Artikeln du nu kommenterat är ett av många exempel på sådan.

Jag lovar dig att det kommer mer intressant läsning – både på detta tema och andra.

Patricia Svensson

Onlinechef och ställföreträdande ansvarig utgivare