Existentialismen hade kultstatus under stora delar av 1900-talet, men tycks märkligt bortglömd idag. Länge var Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir själva sinnebilden för intellektuella författare när de satt på parisiska kaféer och avhandlade livets stora frågor. De blev förebilder för alla unga som ville förändra världen.

Om boken

Existentialisterna: En historia om frihet, varat och aprikoscocktails

Sarah Bakewell

Alb..

Om boken

Existentialisterna: En historia om frihet, varat och aprikoscocktails

Sarah Bakewell

Albert Bonniers Förlag

Till skillnad från nutida filosofi var existentialismen nära förbunden med litteratur och konst - med själva livet. Den påverkade sin samtid i stort och smått, både Sartre och Camus belönades med Nobelpriset.

Sarah Bakewell har skrivit en bok, "Existentialisterna", som utgör något av en upprättelse för en rörelse som har avfärdats som modefilosofi och förpassats till historiens restlager. Hon presenterar en rad filosofer och författare som på olika sätt har bidragit till existentialismens tankevärld.

Bakewell fungerar som ciceron i ett bullrigt kafé där hon leder läsaren från bord till bord. Hon introducerar oss för olika kulturpersonligheter som har samlats för att reda ut vad som egentligen är meningen med livet, friheten och kärleken. Det är själva existensen som avhandlas, varken mer eller mindre, men det finns också tid över för en hel del skvaller.

Underhållande porträtt

Det är ett oerhört underhållande gemensamt porträtt. Tunga filosofer som Heidegger och Merleau-Ponty kommer till liv i vardagsnära texter. En person framträder tydligare än de andra: Jean-Paul Sartre, rörelsens portalfigur. Bakewell markerar existentialismens startdatum som den dag på 30-talet när Sartre upptäcker Husserls fenomenologi.

Som filosof, romanförfattare och dramatiker skriver Sartre om förtvivlan och förundran, om att se tingen som de verkligen är. Han skildrar ett medvetande utkastat i en värld utan gud, vi är ingenting annat än det vi tänker och väljer. Det är en frihet som är enorm, och enligt Sartre finns en möjlighet att leva autentiskt.

Annons

Han intar den centrala platsen i myllret på det existentialistiska kaféet och framställs som berättelsens hjälte, men sannerligen inte utan fel och brister.

Många imponeras av hans briljanta intellekt, även Simone de Beauvoir som blir hans livskamrat. I sitt författarskap skildrar hon maktförhållanden som binder samman människor i relationer och hon blir avgörande för den framväxande kvinnorörelsen.

Under efterkrigsåren blir existentialismen filosofin för dagen och Sartre och de Beauvoir är dess kungapar, förebilder för moderna intellektuella över hela världen. De får dessutom ett stort genomslag för sitt radikala politiska engagemang för medborgerliga rättigheter och sexuell frigörelse. Sartre utgår "från de minst gynnades ögon", men han klarar inte alltid att leva efter sina egna principer.

Intressanta människor

Det har länge varit omodernt, i ett litteraturvetenskapligt sammanhang, att skriva om biografiska berättelser. Det är idéerna som har varit viktiga. Bakewell vänder på perspektivet och visar att bakom intressanta idéer finns det lika intressanta människor.

Även om Sartre förblir huvudperson finns generöst med utrymme för andra. Vi möter Albert Camus förstås, men även mer otippade författare som Iris Murdoch och Norman Mailer presenteras i ett nytt sammanhang.

Bakewells bok är överhuvudtaget rik på referenser och associationer och den blickar hela tiden framåt. Det är en bok för vår samtid, då existentialismen har alla förutsättningar att tala till nya generationer.

Om modern filosofi mest handlar om svårbegriplig poststrukturalism, så ville existentialisterna faktiskt skildra livet och varat - vad det innebär att vara människa. Det är uppfriskande och lite befriande att läsa.

Författaren utgår, likt de existentialistiska filosoferna, från de personliga erfarenheterna när hon skildrar berättelsen om uppror och uppbrott. Fokus ligger på de bestående avtryck som existentialisterna har lämnat - och skulle kunna lämna - i sin samtid.

När existentialisterna talar om att leva sitt liv autentiskt, om livsprojekt som inte begränsas av något eller någon, bör det ha större relevans för vår individualistiska och globala tid. Om inte annat är det dags att damma av böcker av Sartre, de Beauvoir och Camus från antikvariatens gömmor.