Nina Marjavaara, reporter Jönköpings-Posten

Jag är tio år och på semester på Gran Canaria med min familj när jag frågar en servitör om vägen till toaletten. "Du kan kissa här" svarar mannen, ler brett och kupar inbjudande händerna som en skål framför mig. Flera år senare: Jag sitter på möte och en manlig överordnad säger att någon borde åka hem till kvinnan vi just pratat om och knulla henne ordentligt, underförstått: så det blir ordning på henne. Jag går själv över stan genom Rådhusparken i Jönköping en festnatt och en man springer ikapp mig bakifrån. Han vräker ned mig på marken och väser "ta det lugnt" medan han börjar dra av sig byxorna. Han har en hand i mitt ansikte och jag har svårt att andas. Jag förstår vad som håller på att hända och när hans grepp lossar skriker jag "nej", så högt jag kan. Samtidigt slår jag mot hans huvud med den klacksko jag dittills burit i högerhanden. En förbipasserande hör och ser oss, och skrämmer mannen som försöker våldta mig på flykten. Jag springer barfota därifrån, mot ljuset vid Hamnkanalen. #metoo

Fakta: Detta är #Metoo

Kampanjen som just nu sprids i sociala medier kom till efter att skådespelaren Alyssa Milano uppm..

Fakta: Detta är #Metoo

Kampanjen som just nu sprids i sociala medier kom till efter att skådespelaren Alyssa Milano uppmanade kvinnor att berätta om sexuella kränkningar och övergrepp under hashtaggen #metoo (Översatt: "Mig också"). Milano uppmanade kvinnor att berätta vad de varit med om efter sexskandalen i Hollywood, där producenten Harvey Weinstein anklagas för ett stort antal fall av trakasserier och övergrepp.

Det tog inte lång tid innan kampanjen nådde sociala medier i Sverige. Ett stort antal svenska offentliga personer har senaste dagarna trätt fram och vittnat om sexuella övergrepp och trakasserier av män.

Ulrika Josefsson, marknadschef Hallpressen

Jag känner inte skam idag men minns hur den präglade min tillvaro dagen efter händelsen och år framåt. Jag var på resa i tjänsten. Innan jag går till hotellet för att äta frågar jag kollegorna; är det någon som vill med och käka?

Ja, säger han.

Först ett glas som jag såg kyparen hälla upp. Sedan ett till som fanns på bordet när jag kom tillbaka från ett toalettbesök. Två glas vin.

Jag reser mig upp och benen bär inte. Går ut och tar frisk luft, han följer med och ser orolig ut. Hur är det, hör jag honom fråga innan jag faller. Inga reflexer fungerar, inga händer tar emot när jag dundrar med huvudet före in i en vägg.

Pinsamt, tänker jag. Vad han tänker vet jag nu.

"Vad hände Ulrika? Jag följer dig till hotellet, så jag vet att du kommer hem ordentligt".

Nästa minne: jag vaknar naken, någon gång runt 06 på morgonen. En förmodad hjärnskakning gör sig påmind och jag tvingas gå upp och kräkas. Där och då med huvudet i toalettstolen gör jag inte kopplingen till droger. Jag tänker bara på att jag inte minns något från det att han lämnade mig på hotellet och hur pinsamt det ska bli att gå till kontoret och möta honom. Skam.

Öppnar toalettdörren och ser att han ligger i sängen.

"Eh, vad gör du här?" frågar jag.

"Var jag så dålig att du behöver kräkas?" frågar han.

Efteråt har jag hört fler som drabbats av samma man. Jag vet att många vet, att många skyddar med att vara tysta. Och jag är ju faktiskt fortfarande en av dem. #metoo

Julia Linhard, reporter Jönköpings-Posten

Första gången var jag 15 år. Jag var hemma hos en kompis och skulle sova över. En fem år äldre killkompis skulle också sova där och ville att jag skulle sova i samma säng som honom. Det var inget konstigt, vi var ju vänner. Jag sov med mjukiskläder på. Vaknade mitt i natten av hans svettiga händer innanför min bh och innanför mina trosor. Jag vågade inte röra mig och hoppades att mitt låtsassovande skulle få honom att sluta. Det gjorde han inte.

En annan gång träffade jag en trevlig kille som jag smsat en del med. Vi gick hem tillsammans en kväll och han började ta på mig. Jag sa till honom att jag inte ville, att ta det lugnt. Det gjorde han inte.

En annan gång (obehagligt ofta) händer det på ett dansgolv. Någons händer på ens bröst, någons fingrar någon annanstans. Den ena gången på mig, den andra gången på min kompis.

Annons

Jag har länge reflekterat över vad en klok tjej sa i sitt sommarprat: Nästan alla känner någon som blivit utsatt för sexuella övergrepp eller våldtäkt, men ingen känner en våldtäktsman. #metoo

Sara Bref, reporter, Jönköpings-Posten

Första gången var på högstadiet. De lyfte och tittade under kjolen, tog på rumpan. Jag visste knappt ens att det gick att säga ifrån. Det var ingen som hade pratat om det här. Ingen vuxen sa ifrån. Senaste gången som någon tog sig friheten att ta på min kropp på ett sexuellt sätt utan att fråga var för ett halvår sen. 25 år senare alltså. Jag sa inte ifrån då heller. Jag bara undvek. Och mådde dåligt. Nästa gång kanske jag vågar.

Lejla Cato, reporter Jönköpings-Posten

Det är min avskedsfest . Så mycket skratt, glädje och kärlek som ska avslutas här. Vi dricker öl och lyssnar på livemusik. Vi hoppar tyngdlöst till musiken, slänger med våra ansikten. Jag är fri. Bandet går av och elektroniska toner ersätter dem. Lokalen mörkläggs och en hand rör något som nyss var mitt. Jag är trött. Slår vant bort handen. Försöker finna tillbaka till ruset och glädjen. Känner åter hans händer på min kropp. Slår bort dem. Igen. Jag är tung. Ser min väns euforiska dans avbrytas av samma, smutsiga händer. Ser en låga slockna. Jag skriker och knuffas. Jag är förbannad. Han ser det och han ler. Jag är äcklig.

Sophia Magasanik, bitrände livechef Jönköpings-Posten

Ska vi prata om våldtäkten? Ska vi prata om när jag förlorade år av respekt och tillit till min kropp, för att en man fyllde år och tyckte att mitt motstånd var presentsnöret på leksaken han ville ha?

Ska vi prata om det stora i den lilla handlingen? Ska vi prata om mannen som bet mig i halsen när jag inte ville gå hem med honom? Eller om den främmande handen, alla de främmande händerna, i bakfickan när man står i baren? Eller om han, alla han, som bara vill ha en puss, och sen lovar han att han ska sluta störa dig?

Ska vi prata om hur jag alltid måste ha en manlig vän vid min sida på krogen om min pojkvän inte är där? Ska vi prata om hur min kropp tydligen måste tillhöra en man för att inte bli störd?

Ska vi prata om män? Om hur bakom alla de fem miljoner and counting #metoo ute i etern, står det flera män som är upphovsmännen till att vi kan och måste skriva #metoo. Kanske berusade i en bar, kanske nyktra på ett kontor. Kanske med gylfen redan uppknäppt, eller kanske någon i dina kläder.

Skrik inte #inteallamän – lyssna på #metoo.

Vi borde inte behöva en hashtag för att prata om allt det systematiska övergrepp som sker på våra kroppar dagligen – but alas, här är vi. Nu ska vi prata om varför vi har fem miljoner, and counting, #metoo. Kvinna, icke-binär, transperson, män. Vi ska prata nu.

Emilia Söelund, kulturredaktör på Jönköpings-Posten

För några år sedan skrev jag en artikel om sexuella trakasserier på arbetsplatser. Den handlade både om egna erfarenheter och om händelser jag bevittnat under tio år i mediebranschen. I texten konstaterade jag att kränkningarna kommer att fortsätta, så länge vi fortsätter att bagatellisera dem.

Tyvärr blev artikeln inte publicerad, eftersom jag ångrade mig när jag började tänka på att männen i texten kunde känna igen sig.

#metoo

Katarina von Bredow, författare och krönikör

Det är upp till var och en om man vill berätta detaljer. Själv valde jag att begränsa den informationen. Men det är skrämmande att se att vi är så många. Och ännu mer att det är så normaliserat att åtskilliga – om de inte blivit regelbundet våldtagna av en äldre släkting eller fått flaskor uppkörda på olämpliga ställen – känner ett spontant behov av att ursäkta sig för att det egentligen bara var saker som alla råkar ut för. Det vanliga gnugget i tunnelbanevagnen, killen som trängde in en på skoltoaletten eller arbetskamraten som inte kunde samarbeta utan att passa på att tafsa lite. Som om det skulle vara nästan okej.

#MeToo

Johanna Thydell, författare och krönikör

När jag pluggade på universitetet ringde en betydligt äldre kursare, och dessutom gift far. Han hade mått dåligt en period och menade att han tidigt ”valt ut” mig som den som skulle få honom att må bättre. Vi skulle ”brottas”, jag sitta på hans bröstkorg för att han skulle få känna det ”gudomliga underläge” han behövde. Jag var för chockad för att slänga på luren och undrade varför hans fru inte kunde hjälpa honom. Svaret: ”hon har ju fött flera barn, och du vet hur det blir.” Jag undvek sista lektionen.

#metoo