Jönköpingstjejen Beatrice flyttade till Rumänien som 19-åring för att plugga till läkare. I dag är hon 25 år, har två år kvar på sin utbildning - och en nyfunnen kämparglöd för mänskliga rättigheter.

Profilen: Beatrice Grosu

Namn: Beatrice Anne-Mary Grosu.

Ålder: 25 år.

Uppvuxen i: Jönköping.

Bor: Cluj, Transsylvanien, i..

Profilen: Beatrice Grosu

Namn: Beatrice Anne-Mary Grosu.

Ålder: 25 år.

Uppvuxen i: Jönköping.

Bor: Cluj, Transsylvanien, i Rumänien.

Familj: Lillebror och mamma, som bor i Jönköping. Och katten Oliver.

Yrke: Läkarstudent och ideellt engagerad.

Lyssnar på: Väldigt mix, just nu mer jazz och blues. Det Spotify vill att jag ska lyssna på!

Läser: Mycket abortlagar och studentlitteratur.

Äter helst: Vegetarisk mat. Jag gör en rätt bra vegetarisk tacos.

Dricker helst: Svart te.

Mitt motto: Varje morgon vänder jag mig till en katt och säger: "Dags att göra världen till en bättre plats"

Drömmer om: Att kunna hjälpa så många kvinnor som möjligt runtom i världen, och göra så mycket jag kan under mina år på jorden.

— Mitt engagemang startade när jag genom min utbildning lärde mig mer om sex och samlevnad. Jag insåg hur mycket vi hade tagit för givet kring våra rättigheter i Sverige, och att det är rättigheter vi borde kämpa för att sprida internationellt.

Startade en egen organisation

I januari startade Beatrice organisationen COMMA. Syftet var att hjälpa tjejer som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp. Inte helt osökt förde detta in henne på hur undervisningen kring sex- och samlevnad fungerar i Rumänien.

— Vi har pratat om sex- och samlevnad i skolorna sedan 1955 i Sverige. I Rumänien finns ingen undervisning alls.

Det tog inte lång tid innan Beatrice upptäckte att den kunskap som ens fanns om sexuella relationer, var rätt ensidig.

— Den handlade endast om heterosexuella relationer. Det var då jag insåg att jag ville bredda syftet för COMMA också, så att man kan prata mer om olika sexuella relationer.

Varför heter organisationen COMMA?

— Det är det engelska ordet för kommatecken. Med tanke på alla de sexuella övergrepp som sker runtom i världen, och även på festivaler i Sverige som Bråvalla, är sexuella övergrepp ett ökande problem. Övergreppen läggs till efter varandra i statistiken, och skiljs endast åt med ett tecken. Jag vill inte att människor, eller sexuella övergrepp, ska ses på ett sådant sätt. Min vision är att det ska finnas noll kommatecken i statistiken.

Beatrice började leta runt efter organisationer som kunde hjälpa henne i arbetet. I sitt letande snubblade hon över några föreningar som höll på att arrangera den första Prideparaden i staden Cluj, där Beatrice själv bor och pluggar.

— Det var av en ren slump, men de tyckte om min idé och tillsammans utvecklade vi en "Pridemarch" och ett workshopprogram som hölls i tre dagar i anslutning till marschen.

”Vi har inget att fira”

Annons

Det var inget lätt jobb. Många av arrangörerna fick hot skickade till sig på Facebook, eftersom det i Rumänien är långt ifrån accepterat med samkönade relationer. Pridetåget blev därför markant annorlunda mot de färgglada tåg som många svenskar är vana vid att se.

— Vi var runt 900 personer som gick tyst längs med en gata. Deltagarna var allt från heterosexuella till hbtq-personer. Alla bar vita t-shirt för att visa att vi är alla lika människor, som bör ha samma rättigheter. Vi har inget att fira och vara glad över än.

Pridemarschen var den första i Transsylvaniens historia. Det krävdes 15 ansökningar från organisatörerna för att få beviljat tillstånd. I slutändan fick ändå marschen ta plats utanför stans centrum. Däremot fick motparaden, på ett 20-tal män, tillåtelse om att stå i centrum.

— Men det löste sig ändå. Syftet för oss var inte heller att ta upp massa plats, utan för att visa för poliser och medborgare att vi är människor precis som alla andra. Många poliser var oroliga över att vi skulle vara stökiga. Efter vår tysta marsch var många förvånande - och har förhoppningsvis ändrat sin inställning till hbtq-personer.

Däremot är det inte säkert om Transsylvanien kommer få en till marsch nästa år.

— Efteråt hade stadens borgmästare uttalat sig i medier om att han hoppades att detta var den första och sista Prideparaden i Transsylvanien. Han tycker det räcker med den som är i Bukarest.

Varför tycker inte du det räcker med den prideparad som är i Bukarest?

— För att hbtq-personer finns överallt, och då ska Pridemarschen finnas på andra platser än i Bukarest.

För Beatrice tar engagemanget inte slut bara för att paraden är över. Hon kommer fortsätta sprida kunskap på universiteten runtom i Rumänien, tillsammans med andra organisationer.

— Det här är ett arbete som går utanför sexuella orienteringar, det här är ett arbete för mänskliga rättigheter.

I dag har Beatrice två år kvar på utbildningen. Hennes intresse för mänskliga rättigheter beskriver hon som större än någonsin. Hon saknar Jönköping, men ser att hennes arbete för kvinnors rättigheter har ett större behov utanför Sverige.

— Jag skulle vilja jobba som gynekolog i framtiden, och vart det och min organisation tar mig vet jag inte än. Vi får se helt enkelt. Mitt mål är att göra så stor skillnad som möjligt, för så många kvinnor som möjligt, under min levnadstid.