Den rollen, en arvoderad tjänst som löper över ett år, tillträdde han vid årsskiftet. Och tog samtidigt en paus från studierna efter tre och ett halvt år på utbildningen till ämneslärare i religion och historia.

Profilen: Jimmi Kjellberg

Ålder: 25 år.

Gör: Projektledare på Studentkåren i Jönköping.

Bor: Rosenlund.

..

Profilen: Jimmi Kjellberg

Ålder: 25 år.

Gör: Projektledare på Studentkåren i Jönköping.

Bor: Rosenlund.

Familj: Dom där hemma.

Intressen: Prata med människor.

Läser: Paulo Coelho.

Lyssnar på: Alex och Sigges podcast.

Tittar på: Sherlock Holmes och Antikrundan.

Favoritmat: Stuvade makaroner och falukorv.

Drömmer om: En regnfri inspark (10/8).

— Jag har nog alltid velat bli lärare. Eller politiker. Jag tycker om att möta människor. Prata med dem. Utmana dem men också försöka motverka generalisering, säger Jimmi.

Någon politiker blev han, inte än i alla fall. Däremot är han på god väg mot läraryrket och lämnade lilla Fjälkinge – en by utanför Kristianstad med skola, affär och pizzeria – för Jönköping och studier där.

Deltog själv i insparken (”något helt annat än insparkar man förknippar med gymnasiet”) och beskriver den som väldigt välkomnande och schyst.

— Oavsett hur delaktig du ville vara, eller vilken roll du tog, tror jag de flesta kände sig sedda. För mig gav det mersmak. Året därpå var jag själv med som fadder och upptäckte allt mer det studiesociala och kulturen där. Det blev wow!

Hjälpande hand

Efter att ha varit ordförande för pedagogernas sociala utskott och drivande i gänget som ordnade förra höstens inspark tog han alltså vid årsskiftet steget till projektledare. Kommande inspark är så klart det stora uppdraget men arbetet är mycket mer än så.

— Framför allt att finnas tillgänglig för dem som vill dra igång ett event eller ett projekt. Inte så att jag ska göra det men jag kan vara en hjälpande hand.

Annons

Runt 8 500 studenter av högskolans 10 000 finns i dag på campus och flera av dem står utanför det studentsociala. För att de inte riktigt vet vad som finns eller inte har hittat rätt.

— För många av studenterna är fortfarande den här campusvärlden lite ny. Dessutom har vi många internationella studenter. Då är i stort sett allt nytt, säger Jimmi som i sitt dagliga arbete på kåren också får besök, samtal och frågor om i stort sett allt möjligt.

Gillar Jönköping

Själv ser han en tjusning i att det är en sådan bredd av människor. På campus finns studenter från minsta lilla småländska håla till storstäder som Beijing. Jimmi vill i sin roll arbeta interkulturellt och menar att det på högskolan finns lika många kulturer som studenter.

— För mig är inte kultur ett annat språk eller ett annat land. Kultur är vem du är och vad du har med dig. Många av våra studenter har säkert funderingar och idéer på saker att dra igång men är lite rädda för att förverkliga dem. Som tror att det inte finns resurser eller möjligheter. Men det finns det.

För egen del kretsar livet mycket om högskolan, studierna och det sociala livet han byggt upp och fått tack vare skolan. Men inte bara. Parallellt med pluggandet har han jobbat på Hovslättskolans fritids, trivts väldigt bra och säger att det ger väldigt mycket att kunna kombinera studier och arbete.

— När jag flyttade hit var tanken att ge Jönköping några år och sedan flytta tillbaka till Kristianstad, vännerna och familjen. I dag vet jag inte riktig. Jag känner mer och mer att det inte händer så mycket där.

— Här, i Jönköping, händer det däremot något hela tiden. Och högskolan är en stor del i det, säger Jimmi som just nu inte vet riktigt vart det bär av efter examen.

Hoppas på sol

Dit är dock ett bra tag än och innan dess väntar höstens inspark med Jimmi som dirigent.

Förberedelserna drog igång så snart vårinsparken var över och utvärderad. Redan nu hålls möten varje vecka och Jimmi är ute och informerar studenterna om vad det innebär att vara fadder. Runt 600 behövs, betydligt fler brukar söka och lika viktigt som att de nya studenterna har kul är att faddrarna också har det.

— Det blir en fantastisk inspark. Det enda som oroar mig, och som jag inte kan styra över, är vädret. Och bäst av allt är att det här är något vi, Studentkåren och högskolan, gör tillsammans. Det är vi ganska ensamma om.