Jordbruksverket tog härom året fram en rapport om problemen med utsläpp av bland annat växthusgaser från dikade torvmarker.

– Det här är ganska nya rön som nog inte riktigt har slagit igenom än. Det är först på senare år som forskare har börjat kunna räkna på utsläppen och förstå kemin i marken, säger Johan Rova.

Det finns gott om dikade torvområden i Jönköpings län, som användes som jordbruksmark på 1800-talet och in på 1950-talet. Därefter har många av dem övergetts, brutits ned och dött.

– Mossmarkerna har kanske legat otillgängligt eller varit för små för att det ska vara lönt att använda dem som odlingsmark, säger Johan Rova.

Problemet med döda mossområden är att de släpper ut stora mängder koldioxid, metan och lustgas. Cirka 20 procent av landets växthusgasutsläpp kommer från dikade torvmarker, vilket är lika mycket som den svenska industrin eller den svenska transportsektorn släpper ut.

– Det låter mycket och det är mycket, säger Johan Rova.

Länsstyrelsen och Naturvårdsverket har gjort stora insatser för att återställa dikade torvområden och därmed minska koldioxidutsläppen på Store Mosse, Dumme Mosse och Komosse. Men utanför nationalparken och naturreservaten är det sämre ställt med den biten.

– Det finns 400 000 hektar dikad och övergiven mossmark i Sverige som bara ligger och pyser ut koldioxid. Han fortsätter:

– Det är svårt att göra beräkningar ned på kommunnivå, men med tanke på hur stora torvområden som finns i Jönköpings län så bidrar vi nog med en hel del av landets koldioxidutsläpp.

Annons

Johan Rova framhåller att markägare som har gamla mossodlingar kan göra hjältedåd genom att gräva igen dikena så att vattenytan stiger upp ovanför mossen.

– Gör man det på rätt sätt kan man få en mosse att börja växa igen. När mossen växer tar den till sig koldioxid från luften och lagrar i marken. Det är naturens sätt att göra kolsänkor och koldioxiden blir kvar på botten.

Fler fördelar med restaurerade våtmarker är att vattnet rör sig långsammare i landskapet.

– Det gör att mer grundvatten hinner bildas och att vi blir mindre känsliga för så låga grundvattennivåer som vi har just nu i länet, säger Johan Rova.

Att gräva igen mossdiken är inga konstigheter för en duktig och erfaren grävmaskinist.

– Det här är ingen ”rocket science” och det bidrar till en levande och trevlig natur, vilket de flesta vill ha.

Det finns bidrag att söka för markägarna som vill gräva igen diken på sina torvmarker.

– Istället för en skräpig och buskig gammal mossodling kan markägarna få en vattenspegel. Det ger ett rikare djurliv runt en mosse än runt en gammal åker och man får högre naturvärden på sin fastighet. Det ger exempelvis bättre jaktmöjligheter med änder som häckar i vattnet.

– Sedan kan det vara skönt att veta att man har gjort en god insats för att motverka den globala uppvärmningen.

Fotnot: En av bilderna som tidigare publicerades till den här artikeln var inte av Johan Rova, utan en kollega till honom. Det här är rätt bild.