1 maj 2014. Nazistiska Svenskarnas parti stjäl arbetarrörelsens helgdag i Jönköping för att demonstrera och sprida sitt budskap.

Fakta: Intervjubok

”Från snack till verkstad. Antirasism i praktiken”

Marcus Priftis

Leopard

Fakta: Intervjubok

”Från snack till verkstad. Antirasism i praktiken”

Marcus Priftis

Leopard

Men dagen blir inte vad de tänkt sig – en massiv motdemonstration möter dem. Buande människor längs marschvägen, sittande aktivister som blockerar deras framfart, kyrkklockor som ringer för fara och 1 200 personer som deltar i en utomhusgudstjänst vid Sofiakyrkan för alla människors lika värde. Autonoma vänsteraktivister och pingstvänner sida vid sida.

Händelserna i Jönköping är ett av många strålande exempel på praktisk antirasism som författaren och föreläsaren Marcus Priftis lyfter fram i ”Från snack till verkstad”.

Initiativtagaren Johanna Linder berättar i boken om framgångsfaktorerna: Planera tillsammans (bred mobilisering), hitta den samlande kraften (i Jönköping kyrkorna), uppmuntra en mångfald av strategier, kommunicera med alla och – inte minst viktigt – våga vara fredlig.

Resultatet är känt: Nazisterna misslyckades, och Jönköping blev vida omtalat för sitt motstånd och sin sammanhållning.

Annons

Frilansskribenten Marcus Priftis har skrivit om rasism tidigare i ”Främling, vad döljer du för mig?” och senast om manlighet i ”Det otäcka könet”. Hans nya bok tar avstamp i glappet mellan antirasismens teori – som beskrivits i hyllmeter och spaltmil – och dess praktik, som det finns gott om i verkligheten men inte i text.

Priftis syfte med boken är att visa på goda exempel och inspirera fler till handling. Han har samlat exempel från hela Sverige och inom en rad olika områden. Antifascistiska aktioner samsas med praktisk normkritik (genom att till exempel normalisera mångfald), integrationsprojekt inom idrotten, nya former av personalrekrytering, renoveringsprojekt i utsatta bostadsområden där de boende får inflytande och mycket annat.

Priftis är noga med att inte värdera de olika insatserna mot varandra, liksom med att poängtera att alla inte kan göra allt, men alla kan göra något. Och även en liten insats är bättre än ingen.

Texten är befriande rak och fri från omskrivningar. Rasism är rasism, också när för tillfället framgångsrika riksdagspartier försöker maskera den till något annat.

Den strukturella rasismen, som skär sig kraftigt mot svenskars ganska allmänna självbild som öppna och toleranta, är svårare att göra något åt än en del andra yttringar. Priftis är öppen med det, men hittar också här goda exempel och motkrafter.

Den enda tydliga bristen är att boken helt uppehåller sig vid antirasism i en eller annan organiserad form. Praktisk antirasism är också att till exempel ta diskussionen vid fikabordet på jobbet när antimuslimska åsikter haglar, men den sortens aktivism har inte tagits med.

Nu är det en anmärkning i marginalen, som inte ska skymma den stora insats Marcus Priftis gör med ”Från snack till verkstad”. Det här är den mest upplyftande bok jag läst på mycket länge.