Artikeln publicerades den 3 maj 2017 med rubriken IT-chef anklagas för hot och sexism i papperstidningen och på tidningens webb­plats. IT-chefen Kaj Stenman på Jönköpings kommun anklagades för sexism och hot. Enligt facket var personal på IT-avdelningen rädda för sin chef. Enligt Visions ordförande Maria Carlsson beskrev han sitt ledarskap som ”hotifiering”, att genom hot få folk att leverera. I artikeln stod att personalen ansåg att han skapade osäkerhet och intriger och att han var labil, auktoritär och sexistisk.

Kommunen hade inlett en utredning av anklagelserna.

Anmälaren: Utmålad som psykopat

Publiceringen anmäldes av Kaj Stenman. Han ansåg att han utmålades som en psykopat och anklagades för att vara en hotfull och sexistisk maktmissbrukare som skrämde sin personal till tystnad. Uppgifterna kom från några få personer.

Tidningen: Bekräftade missförhållanden

Tidningen svarade genom sin utgivare att det var en del av tidningens uppdrag att granska verksamheten i kommunen och hur höga chefer hanterade sina uppdrag. Artikeln var en del av en större granskning av kommunen. Tidningen hade fått tips om att det inte stod rätt till på IT-avdelningen. Facket hade bekräftat missförhållandena. Tidningen hade dessutom talat med ett tiotal anställda på avdelningen. I artikeln hade tidningen lyft fram det som var relevant angående hans yrkesutövning, inte hans personliga egenskaper. Anmälaren hade valt att av­stå från att kommentera.

Annons

PO: Påståenden utan konkretion

Det är ställt utom allt tvivel att Kaj Stenman tagit allvarlig skada av de händelser som ledde till att han förlorade sitt arbete som IT-chef i Jönköpings kommun. Till den skadan har den anmälda artikeln i Jönköpings-Posten bidragit. Själva namngivningen finns det inte skäl att invända mot. En hög chef får acceptera att bli namngiven när verksamheten eller hans eller hennes roll granskas. Men när en tidning väljer att namnge en person är det desto viktigare att de detaljer som återges är korrekta och att den berörde ges en rimlig möjlighet att komma till tals. I det sammanhanget är uttrycket ”hot” av betydelse. Rubriken anger att anmälaren anklagas för hot och för fackets representant har medarbetare talat om hur han ”skapar osäkerhet och intriger, är labil, hotar och smickrar om vartannat och att det inte går att lita på honom”. Påståendena saknar emellertid konkretion. Vem har han hotat? På vilket sätt? Vad har han hotat med? Vilka intriger har han initierat? Vad har han gjort som motiverar beskrivningen labil? Vad har han lovat, som han sedan inte levt upp till? Att han skulle ha en auktoritär ledarstil beskrivs med ett påstått citat: ”Vi kan disku­tera det här hur länge som helst, men nu bestämmer jag”. Det framgår emellertid inte om det är ett äkta citat eller en sammanfattande beskrivning som en medarbetare gjort.

Gemensamt för beskrivningarna av anmälaren är att de är nedsättande och oprecisa. Den här typen av undanglidande formuleringar är i det närmaste omöjliga att försvara sig mot,samtidigt som de tillfogar den utpekade en allvarlig skada. Enda undantaget är det som beskrivs som sexism. Här finns en viss konkretion när tidningen skriver ”Han kan be personer att ställa sig upp för att, inför grupper, kommentera deras utseende och tala om hur snygga de är.”. Kaj Stenman berättar själv att han vid ett tillfälle bett en kvinnlig med­arbetare att resa sig för att visa sina nya kläder för arbetskamraterna. Oavsett om situationen innebar en kränkning av kvinnan, och möjligen indirekt av mötesdel­tagarna, byggs påståendet om sexism upp av en beskrivning av en verklig händelse, som man som läsare kan ta ställning till och som anmälaren kan försvara sig mot. Mot denna del i texten finns således inte skäl att rikta kritik.

Vid allvarliga anklagelser bör den utpekade ges möjlighet att försvara sig. Parterna är överens om att tidningen försökt få anmälaren att kommentera, men att denne tackat nej med hänvisning till den pågående utredningen som kommunen beslutat om. Det är emellertid inte rimligt att en berörd person ska kunna hindra en viktig publice­ring genom att inte vilja kommentera, oavsett orsaken till denna ovilja. Och tidningen har vid flera senare tillfällen låtit anmälaren komma till tals.

Sammanfattningsvis finns det inte grund att kritisera tidningen för att den granskat saken, namngivit anmälaren och publicerat trots att denne inte velat kommentera. Tidningen har även låtit honom kommentera i efterhand. Däremot är det anmärkningsvärt att tidningen gjort sig till röst för en rad oprecisa och kränkande beskrivningar som anmälaren svårligen kunnat försvara sig emot även om han valt att gå i svaromål. Dessa påståenden har tillfogat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada för vilken tidningen bör klandras.

Ärendet överlämnades till Pressens Opinionsnämnd.

Därför fäller PON artikeln

Som PO anfört innehåller publiceringen en rad oprecisa och kränkande beskrivningar som det har varit mycket svårt för anmälaren att kommentera och försvara sig mot. Till detta kommer att artikelrubriken, där det talas om hot och sexism,inte kan sägas ha täckning i den efterföljande texten. Sammantaget instämmer Pressens Opinionsnämnd i PO:s bedömning och finner att tid­ningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Detta är en förkortad version av Pressens Opinionsnämnds beslut. Beslutet i sin helhet kommer att finnas tillgängligt på PO:s/PON:s hemsida www.po.se. Där kan du även göra anmälan.