Efter gymnasiet på Fenix hade 20-åringen från Vaggeryd inte några särskilda planer för framtiden. Vännerna jobbade men själv ville hon göra något annat.

Profilen: Jonna Liljeroth

Ålder: 20 år.

Bor: Vaggeryd.

Gör: Arbetar som servitris och på gymmet i Vaggeryd.

..

Profilen: Jonna Liljeroth

Ålder: 20 år.

Bor: Vaggeryd.

Gör: Arbetar som servitris och på gymmet i Vaggeryd.

Intressen: Gymma, fotboll och vännerna.

Läser: Helst hälsotidningar.

Tittar på: Serier.

Lyssnar på: Allt man kan dansa till.

Favoritmat: Kyckling.

Drömmer om: Resa och bli rik.

— Jag googlade och var lite sugen på att bli volontär någonstans. Samtidigt har jag alltid tyckt om barn och alltid velat åka till USA. Det blev au pair, säger Jonna.

I oktober 2014 lämnade hon Sverige och första stoppet blev i South Carolina. En månad hann Jonna stanna i familjen, hon trivdes inte och fick genom den förmedling hon åkte med hjälp att byta. Istället blev det Chicago – vilket snart visade sig vara ett lyckokast.

Mitt i stan

— Det blev så bra, konstaterar Jonna som i sin nya familj fick ta hand om barnen Mira, sju år, och Parker, fyra år, och bodde i en skyskrapa med milsvidd utsikt mitt i centrala stan.

När föräldrarna arbetade var det Jonna som var extramamma. Hon körde dem till skolan och hämtade dem när den var slut. Lekte och hittade på roliga saker, spelade fotboll och baseboll.

— Vi hängde ihop mest hela tiden och det var verkligen snälla och omtänksamma barn. När de var i skolan var mina uppgifter att handla mat, tvätta och städa. Men också laga maten.

Nya vänner

Dessutom fanns en hund i familjen, en svart labrador, så det blev också en och annan hundpromenad. Och på ledig tid passade Jonna på att gymma. Något hon inte gjort lika mycket hemma men med ett gym på gångavstånd växte både intresset och motivationen.

— Både hundpromenaderna och gymmet gjorde att jag lärde känna nya människor och fick vänner, inte bara från USA, fortsätter hon.

Familjen Jonna bodde hos gjorde också allt för att hon skulle trivas. Hon fick gå på basebollmatcher och fick ett kort som gjorde att hon gratis kunde gå in på i stort sett alla Chicagos museum.

— När de firade thanksgiving fick jag vara med. Samma sak när det firades chanukka. Jag fick följa med dem på skidresor och de var väldigt måna om att visa mig runt i stan.

Ont i hjärtat

Trots att Jonna under sitt år hann besöka både New York, Miami, Los Angeles och Hawaii är det Chicago hennes hjärta klappar extra mycket för. USA:s tredje största stad vid den stora sjön Michigan beskriver hon som en fin stad med trevliga människor.

— Det har blivit mitt andra hem och det här året är det bästa jag har varit med om. Jag har träffat vänner för livet och har i dag en familj i USA. Vi håller kontakten och jag hoppas så klart att få se mina barn växa upp.

Att åka i väg helt ensam, fortsätter Jonna, kan visserligen kännas oerhört läskigt men väl där fixar man det.

— Jag har lärt känna mig själv och blivit mer ansvarsfull. Åker du ensam är ju allt upp till dig själv. Samma sak med språket. Min engelska var inte på topp när jag kom dit men efter några månader kommer man in i det. Det finns ju ingen att fråga!

Dagen när Jonna skulle lämna familjen var däremot inte lika rolig. Hon kallar den värsta i sitt liv och säger att det gjorde ont i hjärtat att ta farväl av Mira och Parker som hon kommit så nära.

Vill tillbaka

Efter år på andra sidan Atlanten är hon nu tillbaka i Sverige och ett kallt, snövitt och ganska ödsligt Vaggeryd känns avlägset den amerikanska storstaden.

— Just nu är det jobb här i Vaggeryd som gäller men jag känner att jag inte är färdig med resandet, säger Jonna.

Att det alltid händer något är kanske det hon tycker var allra bäst med USA. Likaså människorna som är öppna, framåt och sociala. Däremot är hon inte lika förtjust i den hårda konkurrensen som finns nästan överallt. Eller att man behöver slita så för att bli framgångsrik och få plats.

Och trots kärleken till Chicago som stad kunde den kännas lite otrygg. Ändå uppmanar hon andra att ta chansen att åka om de får den.

— Åk! Vad väntar ni på? Jag har lärt mig så mycket och jag åker gärna tillbaka dit, även om jag kanske inte vill göra samma sak en gång till. Jag är inte färdig med USA.