Det var den unge boktryckaren Herman Theodor Hall som startat den nya tidningen. Med en pappa som var pappersarbetare på Stensholms pappersbruk var han ”född med papper och trycksvärta i blodet”. Boktryckerikonsten lärde han sig senare av J P Lundström som var en känd boktryckare och bokförläggare i Jönköping.

Herman Halls tid på tidningen blev kort, men hans namn lever kvar i begrepp som Halls Hörna och Hallpressen. Lite äldre läsare minns kanske också Halls hotell i JP-huset, Hallska bokhandeln, Halls resetjänst och Halls förlag som gav ut böcker och tidningar med religiöst innehåll.

Här på tidningen hänger lite varstans porträtt av Herman Hall. Vi ser där en skönlockig ung man med allvarlig, lite vek min. Han beskrevs på sin tid som en anspråkslös, tystlåten man, men också som en man med ”obändig lust att bryta sig en bana”.

Vad hade han tänkt om han hade kunnat se sin tidning i dag på 150-årsdagen? Säkert hade han varit stolt och glad över sin lyckosamma satsning, men också häpen över tidningens helt förändrade utseende och innehåll. Det enda han nog inte skulle bli förvånad över är formatet. När det första numret av Jönköpings-Posten utkom så var det en liten tidning och dagens tabloid är bara snäppet större.

 

När Jönköpings-Posten 1865 utkom med sitt första nummer så var sättmaskinen ännu inte uppfunnen. Tidningen trycktes i en liten handpress så det tog lång tid att få ut tidningarna. Prenumeranterna var, trots att JP nu var störst av Jönköpingstidningarna, inte så många. År 1868 prenumererade 184 av Jönköpings cirka 8 000 invånare på tidningen. Dessa fick läsa en något ostrukturerad tidning där artiklar, notiser, kungörelser och annonser slängdes in till synes lite huller om buller. Redigering var inte så viktig på den tiden. Läsekretsen fanns framför allt bland ”de kristna och arbetareklassen”. En helårsprenumeration kostade 2:50.

 

I början av 1870-talet köpte Herman Hall gården Vestra trädgård i hörnan Kapellgatan/Västra Storgatan och flyttade sin officin hit, det vill säga till den plats där tidningen ligger än i dag.

Hit kom tjugo år senare – 1893 – en ung man som avbrutit sina präststudier och nu anställdes som journalist på tidningen. Denne Josef Hamrin avancerade snabbt och blev den som la grunden för det framgångsrika tidningsföretag som skulle överleva alla sina konkurrenter i staden.

Josef Hamrin var vd, chefredaktör och ansvarig utgivare för Jönköpings-Posten från 1910 till sin död 1934. Sina ledare skrev han för hand, ofta på närmaste papperslapp och det berättas om honom att det inte fanns minsta notis som ansågs vara för obetydlig för att inte kräva den mest omsorgsfulla behandling.

Ett 25-tal personer arbetade på tidningen kring sekelskiftet 1800-1900. Strikta herrar i stärkkrage och fluga och två kvinnor i långa kjolar. In i medarbetarkåren steg 1921 Filip Eklund som undertecknad som ung volontär på 1970-talet hann träffa och intervjua.

Annons

– JP var fram till 1960-talet fortfarande en kvällstidning och vi medarbetare kunde sitta långt in på ätterna och skriva. Det förväntades att man alltid och villkorslöst skulle ställa upp. Och det gjorde vi. Vi älskade verkligen vår tidning och vårt arbete och kände oss mycket privilegierade.

1964 när JP firade 100-årsjubileum kostade en prenumeration 92 kronor. Tidningens fanns förutom på redaktion, annons, -prenumerations- och distributionsavdelning också på handsätteri, maskinsätteri, perforatoravdelning, stereotypi och rotation. Vid nästa halvsekeljubileum, det vi firar i dag och hela året 2015, är de sistnämnda sedan länge borta och helt okända begrepp för de flesta.

 

Efter Josef Hamrins död var det hans son Carl-Olof Hamrin som valdes att leda företaget. Under hans 35 år som vd och ansvarig utgivare växte företaget till den i särklass största tidningskoncernen i länet. Från att ha varit en snäv väckelserörelsetidning utvecklades Jönköpings-Posten nu till en tidning för alla.

Trots starka protester från brodern tillika chefredaktören Yngve Hamrin, som bromsade och höll fast vid det gamla, breddade Carl-Olof Hamrin innehållet i tidningen. Han var en modern företagsledare och tidningsman som insåg att tidningen måste spegla sin tid. Den måste, hur kontroversiell än frågan var i huset, visa öppenhet och tolerans. Hans tidiga satsningar på ny teknik kom också att få stor betydelse för tidningen i framtiden.

En jubileumsskrift inför JP:s 100-årsjubileum 1964 berättar dock att de gångna hundra årens målsättningar för tidningen – som ”för dess arbete för en kristen livsåskådning och för höjande av folknykterhet och moral vill tidningen alltfort göra en positiv insats”.

 

För längesedan fanns på tidningarna yrkesgruppen konstförvanter som var arbetarklassens aristokrater och gick i stärkkrage till jobbet. Efter dem kom typograferna. De arbetade i en miljö vitt skild från dagens. Det var smutsigt och det slamrade och dånade från sättmaskiner och rotationspressar.

Vid kasterna – lådor med fack där typerna (spegelvända teckenavgjutningar som sammanfogades för att bilda ord) förvarades – stod typograferna och plockade för hand ihop ord och meningar i sina sätthakar

Men med offsettekniken på 1980-taletförsvann en hel yrkeskår.

– Offset kom och våra kunskaper var inte användbara längre Allt skedde i stort sett över en natt. Allt so fanns kvar från blytiden kastades ut i containrar på gården.

Det berättar Kurt Johansson som var sätterifaktor tills han pensionerades 1995.

 

1970 efterträddes Carl-Olof Hamrin av Stig Fredriksson som var gift med hans dotter Christina Hamrin. Det var en driftig man som vågade gå mot strömmen och hans inträde i företaget innebar genomgripande förändringar. bland annat i form av nya expansionsvägar för tidningskoncernen som nu blev en del av ett modernt storföretag – Herenco med många ben att stå på.

Stig Fredriksson talade sig varm för ortstidningen.

– Vi ska vara världsbäst på att skildra det superlokala, sa han ofta.

– Det lokala materialet är det vi kan konkurrera med. Där ligger vår styrka, vår överlevnad, vår framtid, sa han.

Det är detta lokala material vi förmedlar i dag och har gjort i dag i 150 år. Nu med Christina Hamrins och Stig Fredrikssons dotter Lovisa Hamrin i ledningen.

 

JP