Julius von Bismarck piskar naturen. Han åker till djungeln för att fånga blixtar och är involverad i en långdragen tvist med Island, där han är anklagad för naturterrorism.

Public Face

Public Face är en interaktiv installation av de tyska konstnärerna Julius von Bismarck, Benj..

Public Face

Public Face är en interaktiv installation av de tyska konstnärerna Julius von Bismarck, Benjamin Maus och Richard Wilhelmer.

Verket består av en åtta meter hög smiley som är belyst med neonrör. Den kommer att kunna ses på Rådhusets tak under december och januari månad. Smileyns uttryck speglar ansiktsuttrycket hos människor som passerar en övervakningsutrustning på en hemlig plats i Jönköping.

Public Face arrangeras av Konsthall Jönköping och invigs söndagen den 27 november klockan 16.

Det är med andra ord inte en helt vanlig lunch jag har framför mig när jag närmar mig Rådhuset, där förberedelserna inför Konsthall Jönköpings sista verk är i full gång.

Innanför staket ligger den stora mekaniska smileyn och ler upp emot skyn. Snart kommer den att kunna visa olika typer av känslor genom att munnen och ögonen rör sig.

Rörelserna styrs av en dator som i sin tur är kopplad till övervakningsutrustning som läser av ansiktsuttrycken på människor som passerar en hemlig plats i Jönköping. Om folk är glada ler smileyn, men om de förbipasserande har ett mer buttert uttryck, så speglas det genast i konstverket genom nedåtpekande mungipor och hopknipna ögon.

– Vi har testat smileyn i andra städer, men den har aldrig tidigare stått på taket av en byggnad, där det fattas politiska beslut. Det ger verket en ny symbolisk betydelse, säger Julius von Bismarck.

Han är klädd i arbetskläder och hälsar vänligt. Förutom det vilda skägget är det inte mycket som påminner om den rasande mannen på fotografierna, där oxpiskan svingas över havet.

Ansiktsuttryck

På vägen mot lunchrestaurangen betraktar vi människorna som passerar. Himlen är för en gång skulle blå och de flesta ser varken glada eller arga ut.

– Tekniken skulle kunna användas i forskningssyfte för att ta reda på hur människor mår i olika städer, men vi sparar ingen data, så vi kan inte jämföra. Dessutom sitter vår utrustning uppe under en väldigt begränsad tid, så det skulle inte bli vetenskapligt, säger Julius von Bismarck.

Faktum är att han inte ens är särskilt intresserad av hur smileyn reagerar på olika städer. Det som intresserar honom är tekniken och debatten efteråt.

– Normalt brukar jag inte vilja visa samma konstverk flera gånger, men nu har jag tagit mig tid att komma hit till Jönköping och arbeta i kylan i tre dagar. Det beror på att konstverket fortfarande är intressant. Debatten har förändrats väldigt mycket sedan vi visade det första gången. Idag är folk mycket mer medvetna om riskerna med övervakning.

Algoritmer

Julius von Bismarck tycker att smileyn på Rådhustaket synliggör något osynligt, en algoritm som kan få stora konsekvenser.

– Tekniken som tolkar våra ansiktsuttryck finns redan och den används. Idag finns det kameror i alla datorer. Därmed är det tekniskt möjligt att ta reda om vi blir arga eller ledsna över något vi ser på skärmen.

Denna teknik kan användas för positiva ändamål, men Julius von Bismarck ser också en risk i att den kan användas för att kontrollera människor.

– Förr var man tvungen att använda människor för att kartlägga åsikter. I DDR byggde man upp ett helt system av angivare och spioner som försökte ta reda på vad människor tyckte och tänkte. I dag kan maskiner göra samma sak, och därmed försvinner den mänskliga faktorn.

Annons

Jagar blixtar

Vi slår oss ner på en restaurang med utsikt över Munksjön. Julius von Bismarck ställer nyfikna frågor om staden och Sverige. Någon gång skulle han vilja undervisa och då lockar Stockholm.

– Jag bor i Berlin nu, men jag rör mig mycket i jobbet, eller i det jag gör kanske jag ska säga. Jag har precis kommit hem från en månad i djungeln i Venezuela.

Sedan börjar han berätta om det senaste konstprojektet. Ett omfattande och dyrt experiment som inte riktigt gick så lätt som han hade önskat.

– Idén är att skicka upp raketer i ett åskväder. Genom att fästa en stålvajer vid raketen vill jag fånga en blixt och leda ner den till olika saker. Göra den rak.

Konstig gringo

För åstadkomma detta sökte Julius von Bismarck och hans team upp ett av de områden i världen, där åska är vanligt förekommande. De hamnade i en liten sydamerikansk by med en förvånad befolkning.

– Först tyckte de att jag var en konstig gringo. De slog vad med varandra om att jag skulle misslyckas. Men sedan började en del jobba för mig och när vi till slut lyckades fånga en blixt vann jag deras respekt.

Men det här med att du brukar piska naturen. Varför gör du det?

– Jag läste om en persisk prins som piskade havet som straff för att det hade förstört hans nya bro. Jag tänkte att det påminner om vår vana att betala lite extra för klimatkompensation när vi flyger. Vi tror att vi kan säga förlåt till naturen.

Men varför straffar du naturen? Är du arg på den?

– Nej, jag är en naturmänniska. Men jag blev arg när jag piskade den. Det var nödvändigt, för att annars skulle det märkas på bilderna att jag inte menade det. Det var kallt och vågorna slog omkull mig, så till slut var jag verkligen arg på havet.

Människan och naturen

Julius von Bismarck beskriver sina senaste verk som en serie konstverk om människans förhållande till naturen. Hans teori är att vi håller på att ersätta monoteismen med ett allt mer religiöst förhållande till naturen.

Hans mest uppmärksammade verk i denna genre skapades på Island, där ord sprayades i kända naturområden. Den isländska miljöskyddsmyndigheten beskrev tilltaget som naturterrorism och Julius von Bismarck begärdes utlämnad till Island.

Enligt konstnären var konstverket visserligen hans idé, men han ska inte själv ha utfört sprayandet. Han tycker inte heller att han är någon terrorist:

– En enda turistbuss förstör naturen mer än den här färgen. Att ta bort bokstäverna, vilket man gjorde, slet också mer på naturen än själva färgen. Bokstäverna förstörde inte naturen, bara vår vykortsbild av naturen.

Så du ångrar dig inte?

– Konstverket var lyckat. Det väckte mycket känslor och gav en bra debatt. Men om du frågar om jag skulle göra det igen blir svaret nog nej. Hela den isländska befolkningen var förbannad på mig.

Filosofi och fysik

Centralt i Julius von Bismarck konstnärskap finns ett stort intresse för filosofi, fysik och teknik. Han har bland annat varit stipendiat på forskningsanläggningen Cern i Schweiz.

– De upptäckter som görs inom fysiken skulle verkligen kunna utveckla filosofin, men problemet är att det krävs så mycket kunskap för att förstå upptäckterna, att man förmodligen själv skulle bli fysiker om man kom så långt.

Själv känner han ett släktskap till filosoferna även om han saknar språket till att kunna formulera filosofi.

– I mitt konstnärskap försöker jag alltid att undersöka det nya. Jag vill skapa bilder som är lätta att ta till sig, men som samtidigt ställer frågor som är svåra att svara på.