Gica, en 45-årig hemlös tiggare från Rumänien, hittades på morgonen den 8 augusti 2018 död i Smedsbyparken i Huskvarna, av två personer som kom för att fiska i den närbelägna ån. Den döde låg på marken, hade svåra skador på kroppen, och kläderna hans var blodiga. Det kunde efter en undersökning av den avlidnes kropp konstateras att Gica före sin död utsatts för grovt våld.

Ganska snart kom det fram att två yngre pojkar, 14 och 16 år gamla, under en längre tid utsatt den hemlöse för handgripligheter och grova trakasserier. Det uppgavs ha skett utanför Rosengallerian där Gica brukade sitta med en pappmugg framför sig, och likaledes i Smedsbyparken, där han även hade sin nattro under skydd av en parkbänk. Den äldre pojken – 16-åringen – åtalades för mord, alternativt synnerligen grov misshandel och vållande till annans död, medan så kallad bevistalan fördes mot den yngre, eftersom denne inte uppnått straffmyndig ålder.

Tingsrätten förefaller inte någon gång ha varit inne på åklagarens linje, utan rätten hade en mera urskuldande syn på vad de båda pojkarna tillfogat den hemlöse Gica. Rättens dom är uppseendeväckande mild mot de båda ungdomarna. Det kan de flesta som tagit del av den utan vidare hålla med om. Den äldre pojken dömdes till fem månaders sluten ungdomsvård för grov misshandel, medan den yngre undgick ansvar på grund av sin låga ålder; det utdömdes inte heller något skadestånd till offrets anhöriga; domen innebar inte någon upprättelse för dem.

Annons

LÄS MER: Tidigare nämndeman: Tingsrättens bedömning är obegriplig

Tingsrätten fann bevisat att de båda pojkarna misshandlat Gica med slag och sparkar, samt med tillhyggen i form av livboj och vägkon, men det kunde inte fastställas att misshandeln orsakat 45-åringens död. Någon alternativ förklaring till att döden ändå inträdde lämnas inte i rättens dom. Denna brist måste betraktas som anmärkningsvärd. Tingsrätten fann inte heller att misshandeln pojkarna utsatt Gica för varit så kvalificerad, att den, med hänsyn till hans skador – flera revbensfrakturer och underhudsblödningar – kunde anses som synnerligen grov. Varför misshandeln inte var av den kvalificerat grova arten förklaras inte heller i domen. Även detta är anmärkningsvärt.

I fråga om bedömningen av misshandeln förefaller tingsrätten helt ha bortsett från tidsförloppet, dvs. att de båda ungdomarna utövade våld (och trakasserier) under längre tid mot den uppenbarligen värnlöse Gica. Tvivelsutan väcker rättens dom fler frågor än den besvarar. Under alla förhållanden är det utdragna tidsförloppet, det som är av betydelse, när de båda ynglingarnas skuld ska prövas rättsligt.

LÄS MER: Granskning av”Gica”-fallet: Polisen slängde mordbevis i container

Det torde med tydlighet ha framgått att författaren av dessa rader är starkt kritisk till tingsrättens bedömning av de båda pojkarnas ansvar för Gicas död. Det intryck som de skrivna domskälen ger är att rätten vinnlagt sig om att komma fram till en så mild dom som möjligt mot 16-åringen (och indirekt mot 14-åringen). Tingsrättens skäl tangerar i mångt och mycket det som gemenligen går under benämningen brännvinsadvokatyr. Det känns smärtsamt för en person som själv är jurist att behöva ertappa en domstol med just detta.

Fallet med den hemlöse Gicas död blottlägger en på många sätt oerhörd tragedi. Det visar att värdet på ett människoliv varierar i juridikens värld. Fem månaders sluten ungdomsvård anser tingsrätten vara tillräckligt för att tillrättaföra den unge gärningsmannen för framtiden. Någon upprättelse för brottsoffrets del kan inte skönjas i domen; snarare är det fråga om ett osynliggörande av den avlidne. Det kan tilläggas att även 16-åringens advokat (pojken hade uppenbarligen inte behövt någon!) förringade Gicas död, genom att under förhandlingen ha kallat den för ”ett pojkstreck som gått över styr”.

Den hemlöse Gicas död blev fruktansvärd. Hans anhöriga i hemlandet har förlorat en kär broder och vän. Tingsrättens dom innebär inte någon upprättelse för dem. Detta är en skam inte bara för rättssamhället, utan för hela samhället. Mer behöver inte sägas om det rättsliga efterspel, som följt på en hemlös människas död i en park i Huskvarna.

Kent Ohlsson, jurist, kammarrätten i Jönköping.