På onsdagseftermiddagen klubbades den äntligen, regeringspropositionen ”Ny lag om tobak och liknande produkter”. Det bakomliggande syftet från den rödgröna regeringen – att folk ska röka mindre eller helst inte alls – tangerar visserligen gränsen för hur mycket staten ska lägga sig i medborgarnas liv. Folkhälsa är ett känsligt område, för nog är det i grunden upp till var och en hur man vill leva sitt liv?

Efter över ett decennium av diskussioner fram och tillbaka är det ändå glädjande att riksdagen nu formellt har röstat för ett rökförbud på uteserveringar och offentliga platser som lekplatser, perronger och busshållplatser.

En vecka före vintersolståndet upplevs rökning på landets uteserveringar kanske inte som ett stort problem. När lagen införs den 1 juli nästa år, lagom till industrisemestern, lär förändringen bli desto mer påtaglig.

Och reaktioner är att vänta. Varje gång ett eventuellt rökförbud har tagit en ny vända i politiken har ju den offentliga debatten blossat upp. Så även på Jönköpings-Postens Facebooksida. Under en länk till en nyhetsartikel om den kommande lagändringen har kommentarsfältet fyllts av tummar som pekar både upp och ner, samt mer eller mindre starkt formulerade åsikter i frågan.

Oavsett var debatten förs visar inspelen vilken utgångspunkt personen har. Ofta får rökarens situation vara det centrala. Och visst går det att sätta sig in i frustrationen att vilja något men inte ha tillåtelse. Det är dock inte detta ett rökförbud handlar om. Men tyvärr har även politiker denna ingång, vilket syns inte minst bland de reservationer till propositionen som oppositionspartierna lade fram. Exempelvis argumenterar riksdagsledamoten Lina Nordquist (L) för att det bör vara upp till varje enskild näringsidkare att besluta om det ska vara tillåtet att röka eller inte på dennes uteservering. Här väger alltså hänsyn riktad mot rökare och krögare tyngre än skyddet för ickerökare. Det är en ytterst märklig inställning från en liberal.

Annons

Man ska vara försiktig med att slänga sig med gamla filosofer och andra tänkare för att bekräfta sin tes. Men i detta fall är det närmast omöjligt att nonchalera John Stuart Mill. Den moderna liberalismens grundare och försvarare lovordade i sin skrift ”Om friheten” individens frihet, men var samtidigt tydlig med att detta handlingsutrymme inte sträcker sig så långt att hon eller han skadar någon annan.

Rökning skadar. Rökning – även passiv sådan – dödar till och med. Varje år mister över 600 000 människor världen över livet som en följd av att de har utsatts för andra människors rökning, vilket framgår av en forskningsgenomgång från 2010 som leddes av forskaren Mattias Öberg vid Karolinska Institutet och som var den första i sitt slag. Siffran motsvarar ungefär en procent av alla dödsfall.

Den nya lagen innehåller andra tobaksrelaterade förändringar som inte berör just var det är tillåtet att röka. Lagen innebär till exempel att självbetjäning av tobaksvaror får fortsätta. Det är utmärkt. Det är nämligen fullt rimligt att vuxna människor själva ska kunna plocka åt sig exempelvis den snusdosa de föredrar, i stället för att på gammaldags Systembolagsmanér tvingas lämna en beställning som butikspersonalen levererar.

Staten ska inte klåfingrigt förbjuda vanor, inte ens hälsofarliga sådana. En av dess huvuduppgifter är däremot att hindra människor från att skada varandra.