Hela Sverige ska leva. Och inte bara det, hela Sverige ska växa, så uttryckte sig statsminister Stefan Löfven (S) under måndagens regeringsförklaring. Budskapet är i sig inte kontroversiellt, säg den kommun som tackar nej till nya invånare och därmed ökade skatteintäkter. Motsättningarna handlar i stället om hur denna tillväxt ska genomföras. För landsbygden handlar det om att vara så attraktiv att boende vill stanna kvar och att människor vill flytta dit.

Stadens utmaningar är annorlunda: Den pågående urbaniseringen innebär en konstant efterfrågan på bostäder. Trots flera års byggboom är det långt kvar tills läget kan beskrivas som acceptabelt. Även i Jönköping är trycket stort, inte minst inför terminsstarterna när studentbostäderna inte räcker till och unga människor letar efter något att hyra.

Att ämnet engagerar är tydligt. Under JP:s satsning #kandulova inför valet, handlade en läsarfråga om hur politikerna kan se till att fler studentbostäder byggs. Föga oväntat framförde Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att de ville se hyresrätter och studentbostäder till rimliga hyror. Några verklighetsförankrade förslag på hur det skulle gå till presenterades dock inte. Då bjöd Moderaterna på en mer konstruktiv inställning – att underlätta för byggaktörer att komma till skott.

Annons

Det är en viktig aspekt som förtjänar mer uppmärksamhet. När företag upplever att exempelvis en bygglovsprocess drar ut onödigt på tiden och att det påverkar bolagets ekonomi, minskar naturligtvis sannolikheten att de vill bygga mer i framtiden.

Inför valet berättade partiernas lokala toppkandidater i ledarsidans intervjuserie ”9 frågor inför 9/9” om hur de ville att Jönköping skulle växa. Frågan om bristen på tillgänglig mark var bekymmersam, vittnade flera av dem om. Miljöpartiet föreslog en helt nybyggd stad, KD undvek helst förtätning av staden, och C ville utmana branschen att komma på smarta lösningar.

Nu ser vi ett tydligt exempel på just en sådan. Lördagens JP berättade på nyhetsplats om kvarteret 10 i Munksjöstaden som satsar på trädgårdar på taket. De boende får tillgång till bland annat bastu, växthus, gym och en stor terrass – allt med utsikt över Munksjön. Och detta alltså utan att någon ytterligare mark krävs. Egentligen är det så genialiskt att frågan är hur det har dröjt så länge innan taket började bli mer än ett outnyttjat lock ovanpå en bostadslåda.

Bostadsprojekt väcker dock alltid känslor. Vanliga invändningar är ”för högt” och ”för tätt”. Givetvis ska man ha respekt för invånarnas åsikter, men samtidigt hålla i minnet att protester ofta lägger sig när en fastighet eller en hel stadsdel är på plats. Dessutom finns skäl att omfamna tanken på förtätning av städer. Boverket tar i sin rapport ”Rätt tätt – En idéskrift om förtätning av städer och orter” (mars 2016) upp vilka aspekter som stadsplanerare och byggaktörer bör beakta. Hit hör bland annat människans behov av sol- och dagsljus, hur störande ljud kan hanteras och hur man kan få in mer grönska även i tätbebyggda områden. Rapporten poängterar även att det är skillnad på fysisk och upplevd täthet. Det som betyder något är inte hur nära varandra husen står, utan närheten till arbete, service, kulturutbud och andra aktiviteter.

Ur den synvinkeln är Munksjöstadens läge klockrent, och får de boende dessutom tillgång till grönytor med fri utsikt över staden och sjön, ökar livskvaliteten sannolikt rejält.

Det verkar branschorganisationen Sveriges Arkitekter uppskatta. Den utsåg på tisdagen översiktsplanen för Munksjöstaden som en av fyra nominerade till Planpriset som delas ut i mars.

Förhoppningsvis kommer de inredda taken i Munksjöstaden att inspirera till fler liknande projekt. Det skulle gynna såväl boende som byggbolag och lokala näringsidkare.

Att tänka utanför boxen kan alltså innebära att tänka ovanför densamma.