Vi stod i vimlet med sovsäckar i händerna och hejade så där snabbt som man gör när man ska lämna av varsin exalterad tioåring som ska sova över med fritids i idrottshallen. Vi brukar byta några ord, det andra barnets förälder och jag, men nu var det tydligt att han hade något mer på hjärtat. Kanske berodde det delvis på att han behärskar betydligt fler ord nu än när våra barn blev skolkamrater för drygt ett läsår sedan. Men den troligaste orsaken stavas glädje och lättnad. Med stolthet i rösten uttalade han de magiska orden: "Jag har fått jobb!" Efter avklarade SFI-studier var det dags att söka ett riktigt jobb. Tack vare en lyckosam kombination av tur och flit har han nu skrivit under sin första tillsvidareanställning i Sverige.

Några dagar senare, i hans familjs vardagsrum, fick min familj höra en längre version av hur det gick till när han via kontakter fick jobbet, ett jobb som till viss del innebär samma uppgifter som han utbildade sig för och arbetade med i sitt hemland. Till socialen vill han inte gå, upprepade han flera gånger.

Nu får hans barn se hur pappa går till jobbet på morgonen i stället för till Arbetsförmedlingen. Det värmer ända in i hjärtat, både sett ur ett individ- och ett samhällsperspektiv.

Tyvärr ser verkligheten inte ut så här för alla nyanlända, särskilt inte under den inledande etableringstiden.

I onsdags presenterades rapporten Lönar sig arbete 2.0? Den har tagits fram av ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, en kommitté som ligger under finansdepartementet. Fokus ligger på nyanländas incitament att välja jobb framför bidrag, och slutsatserna är både väntade och viktiga.

Annons

De är väntade, eftersom de belyser en situation där det lönar sig dåligt för en nyanländ med etableringsersättning och etableringstillägg, som lever med partner och barn, att börja jobba. Ännu mindre blir moroten att ge sig ut i arbetslivet för den andra föräldern i hushållet - oftast en kvinna - eftersom det innebär att familjens hela etableringstillägg då försvinner.

Slutsatserna är viktiga eftersom ESO föreslår en individualisering av etableringstillägget. Det skulle underlätta för nyanlända kvinnor att komma i arbete, och även sända signalen att samhället ger samma rättigheter och ställer samma krav oavsett om du är kvinna eller man. Inte minst med tanke på vår åldrande befolkning och behovet av förstärkning inom vård och omsorg brådskar det att få till åtgärder som kortar nyanländas väg till ett riktigt jobb. I somras togs ett steg i denna riktning, när nya regler för föräldraförsäkring trädde i kraft. Tidigare kunde nyanlända stanna hemma länge även med barn i förskoleåldern, men tack vare förändringen har personer som kommer till Sverige med barn över ett år något färre föräldradagar, men samtidigt ungefär lika många dagar som en genomsnittlig familj brukar ha när barnet är i ettårsåldern.

Det kan verka snårigt, men är i praktiken ett effektivt sätt att uppmuntra människor att lära sig svenska och söka jobb.

De olika åtgärderna går i linje med Socialdemokraternas skärpta hållning inom migrations- och integrationspolitiken, senast manifesterat i samband med mottagandeutredningen som presenterades i slutet av mars.

Budskapet i ESO-rapporten verkar ha gått fram. Kort efter att den publicerades gick arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) ut och flaggade för regeländringar. "Det ska löna sig att arbeta" sade hon och syftade då även på nyanlända flyktingar med barn. Det sena, men ändå välkomna uppvaknandet måste nu leda till verkliga förändringar.