Du har säkert hört dem. Eller så har du själv berättat någon av dem. Jag syftar på historier om hur det var att åka bil för länge sedan. Gemensamt för berättelserna är att de utspelar sig ett antal decennier bakåt i tiden, att de innehåller ett starkt element av nostalgi över hur familjens gamla Ford/Opel/Saab saknade bilbälten, och hur berättaren själv eller hans/hennes barn därför skramlade omkring i baksätet. Om berättaren hör till baksätespassagerarna är det dessutom sannolikt att det fanns minst en storrökande förälder i framsätet. Sensmoralen är inte sällan att transportmedlet minsann dög åt dem och att ingen tog skada.

Fast folk tog faktiskt skada. Inte just de som berättar historierna, men andra dog i trafiken, då som nu. Och precis som för drygt 70 år sedan hör höga hastigheter till orsakerna. 1948 gav Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, NTF, i uppdrag åt författaren Stig Dagerman att skriva en text som uppmanade bilförare att lätta på gasen. Novellen ”Att döda ett barn” lämnar ingen oberörd. Snarare är det gåshud och en påminnelse om varje bilförares ansvar som dröjer sig kvar efter att man upprepade gånger har läst om mannen som snart ska döda ett barn.

Och även om dödsstatistiken på vägarna har minskat drastiskt de senaste årtiondena, ligger förra årets siffra långt över målet. Enligt preliminär statistik som Transportstyrelsen presenterade på onsdagen omkom 325 personer i trafiken förra året. Målsättningen på max 220 döda år 2020 blir inte lätt att nå.

Annons

Att jämföra statistik över tid är lurigt. 1970 omkom till exempel 1307 personer i trafiken, 257 personer omkom 2017, och förra året skedde alltså en stor ökning till 325. Minskningen under det senaste halvseklet är omfattande, och det samtidigt som befolkningen har växt. Men sedan ungefär 2010 syns inte längre någon minskning. Anledningarna är enligt Transportstyrelsen bland annat att fler människor befinner sig på vägarna, vilket i sin tur beror på en kombination av befolkningstillväxt och högkonjunktur. NTF tar upp faktorer som att många äldre är inblandade i olyckor, att allt fler förare är drogpåverkade samt att många fordon håller för hög hastighet.

Olyckor kommer alltid att inträffa. Ett litet barn kan på nolltid springa framför och hamna under en buss som råkar börja köra just i det ögonblicket, som i fallet i Råcksta i Stockholm i november förra året. Men andra olyckor går faktiskt att undvika, som den där en 14-årig flicka kördes ihjäl av en drogpåverkad man utanför Orsa i höstas. Förra veckan åtalades föraren, som saknade körkort och tidigare bland annat har dömts för trafikbrotten rattfylleri, olovlig körning och smitning från olycksplats. Två månader före olyckan dömdes han för misshandel, men slapp fängelse eftersom han hade planerat att ”ordna upp sitt liv”.

För det 14-åriga offret och hennes familj är det för sent. Men för alla andra som åker bil och buss har samhället en skyldighet att göra vad det kan för att minska olycksrisker. En rimlig början är att se till att skärpa straffen, inte minst för våldshandlingar eller annat beteende som skadar andra. Och ja, detta oavsett om det avskräcker från ytterligare brott eller inte. Den som sitter inne kan nämligen inte begå brott och är därmed inte en fara för sin omgivning.

Vidare behövs något så trist som ökade kontroller. Det gäller dels av äldre, inte minst eftersom allt fler 75-plussare kör bil. Här ska visserligen poängteras att det främst är yngre män och inte seniorer som sticker ut i olycksstatistiken, men att de kognitiva förmågorna avtar med åldern råder det inga tveksamheter kring, och Sverige är i dag ett av endast åtta EU-länder som helt saknar trafiksäkerhetskontroller av äldre förare.

Men framför allt behövs fler synliga polisbilar i trafiken, fler bilar bör vinkas in för alkotest, och fler bilister måste få hjärtat i halsgropen av en blixtrande fartkamera eller tillfällig fartkontroll. Visst är det surt för den annars laglydiga förare som just den dagen har missat en 70-skylt på den tidigare 90-vägen, eller som råkar låta högerfoten vila lite för tungt på gaspedalen på stadens gator där gränsen är 40 kilometer i timmen. Känslan lär vara densamma hos de 70 Jönköpingsbilister som efter att den nya mobillagen började gälla förra året har bötfällts för rattsurfande, vilket JP rapporterade på nyhetsplats häromdagen.

Det kostar någon eller några tusenlappar och en ordentlig dos grämelse. Men, det är ett fullt rimligt pris att betala för att fler ska överleva på vägarna.

NTF