Relaterat: Ledare: L behöver annan ingång i skolfrågan
Relaterat: Ledare: Löfven är värd en andra chans — att avgå
Relaterat: Ledare: Sturessons succé kan ignoreras av C

Under samtal som pågår mellan en och två timmar hinner mycket sägas. När jag inför valet träffade toppkandidaterna för de partier som är representerade i Jönköpings kommunfullmäktige, lärde jag mig inte bara hur de tänker och tycker. Jag insåg även att jag i god tid före nästa val måste flagga för behovet av två ledarsidor vissa utgivningsdagar.

Många av de nio frågor — plus följdfrågor — politikerna fick i intervjuserien ”9 frågor inför 9/9” krävde långa, resonerande svar. Ideologierna lyste ofta igenom, som när Jerry Hansson (V) frustrerat utbrast att det är lättare att öppna en friskola än en korvkiosk i det här landet, eller när Andreas Sturesson (KD) från motsatt planhalva hävdade att många barnfamiljer är beredda att betala mer för utmärkta förskolor med små barngrupper.

Överlag långa utläggningar, alltså. Men en fråga fick ett kort svar. Det kom när de två liberala partierna skulle uppge om de kunde tänka sig att styra Jönköping tillsammans med Vänsterpartiet.

— Nej!

Centerpartiets Ann-Marie Nilsson och Liberalernas David Gerson var inne på samma linje.

Det är glädjande, trots att det möjligtvis försvårar det kommande koalitionsbygget.

Det betyder inte att alla Vänsterpartiets förslag är dåliga. Tvärtom har ledarsidan hissat ett och annat ställningstagande, som exempelvis tanken på ett sommarkollo för ensamma äldre. Men ett parti vars ideologi vilar på strävan att avskaffa kapitalismen bör inte få betydande inflytande över vare sig landets eller enskilda kommuners budget.

Annons

Relaterat: MP har bestämt sig: Vi vill samarbeta med S+V+ L+ C

Det tål att tänkas på nu när Miljöpartiet säger nej till ett samarbete med Alliansen. Till MP:s försvar bör visserligen tilläggas att det är förståeligt att partiet tvekar, med tanke på hur den förra mandatperioden utvecklade sig. Risken för ytterligare avhopp från Moderaterna, och därmed ännu en förlorad majoritet, skulle få vem som helst att tveka. Och redan nu syns tecken på oenighet inom partiet, när avgående riksdagsledamoten Sotiris Delis kräver toppolitikerna Peter Jutterströms och Kent Lys avgång så att de kan ge plats åt ”dugligare krafter” (JP 13/9).

Relaterat: M-topparna krävs på sin avgång: ”En riktig bitter människa som talar”

Just nu är ett nej ett nej även i rikspolitiken. Alliansen håller närmast krampaktigt fast i varandra för att visa enhet utåt, och mycket tyder på att vi har en lång tid framför oss av taktiskt spel och chicken race. Inte minst onsdagens utspel med förklädda inviter från S- och Allianshåll visade på det hårda tonläget.

För Jönköpings del är ett mjukare, mer pragmatiskt samtalsklimat än i rikspolitiken att föredra. Förutsättningarna verkar finnas, även om viljorna skiljer sig åt.

Det får mig att tänka på intervjun med Jerry Hansson. Den var en av de mest givande och intellektuellt utmanande av samtliga åtta. Samtalet genomsyrades av respekt och diskussionslusta, och lämnade mig med en tillfredsställande känsla av att den politiska debatten kan vara annat än domedagsuttalanden på torgmöten och hånfulla påhopp på twitter.

Vänsterpartiet får gärna ifrågasätta och utmana längst ut på sin kant. Något betydande inflytande över våra skattekronor ska det inte ha. Centerpartiet och Liberalerna måste stå fast vid sitt nej.

Relaterat: JP:s Kajsa Kettil möter toppolitikerna – så vill de förändra Jönköping