”Erfarenheterna visar att val av partiledare nästan aldrig blir som man tror.”

Kommentaren kunde mycket väl ha fällts på fredagen under Liberalernas landsmöte, men är i stället ett citat ur romanen ”Harpsund tur och retur”, skriven av Moderaternas tidigare partisekreterare Per Schlingmann. Den fiktiva berättelsen skildrar ett kommande partiledarbyte, där en manlig och en kvinnlig kandidat ställs mot varandra.

Det är tydligt att författaren är väl insatt både i spelet inom politiken och mellan politiken och medierna. Stundtals är boken riktigt spännande, vilket är mer än man kan säga om det extra landsmöte som Liberalerna höll på fredagen. Alla visste hur det skulle gå, och endast en av de fyra inplanerade timmarna krävdes för att välja Nyamko Sabuni.

En månads officiellt kampanjande ledde som bekant till att först Johan Pehrson och därefter Erik Ullenhag kastade in handduken. Att Sabuni brädar Ullenhag var inte givet – snarare var Ullenhag förhandstippad att ta över efter Jan Björklund och hans tolv år som partiledare. Men så var det ju det där med att partiledarval nästan aldrig blir som man tror.

Inte heller debattklimatet verkar bli som de flesta väntar sig. Den klyvning som Liberalerna har upplevt de senaste månaderna kan visserligen ses som naturlig inom ett parti som utgår från individen, men frågan är om det blev lite för bra. Hårda ord har haglat inte bara mellan olika partiförespråkare, utan även mellan liberalerna själva.

Annons

Att läka partiet kommer inte att bli lätt. Men läkeprocessen är oundviklig om partiet ska lyckas få igenom den liberala politik Sverige behöver.

Från olika håll hörs nu uppmaningar om att sluta upp bakom Nyamko Sabuni. Det är klokt, för det finns liksom inget alternativ. Men det innebär inte att varken medlemmarna eller väljarna kan luta sig tillbaka. Tvärtom bör den nya ledarens uttalanden och ageranden följas noggrant. Det finns ingen anledning att tvivla på hennes engagemang när det gäller viktiga frågor som jämställdhet, klimat, näringsliv och hedersförtryck. Däremot behövs vaksamhet kring hennes uppfattning om Sverigedemokraterna. Ja, Sverigedemokraterna. Igen. Och ja, det är tröttsamt att behöva förhålla sig till SD. Men ett idéburet parti som lyfter vikten av frihet och demokrati kan inte göra annat. Det borde vara en självklarhet för ett liberalt parti att inte ge ens ett lillfinger åt främlingsfientliga, demokratiskeptiska krafter, oavsett om lillfingret kallas ”samverkan”, ”samtal” eller ”samarbete”.

Nyamko Sabuni har inte lovat att hålla sig undan kontakt med SD.

Man kan tycka olika om det. Men en sak är säker: Hon har åtminstone varit ärlig. Så den som anslöt sig till #teamnyamko visste att favoritkandidaten kan tänka sig någon form av samverkan med SD. Ansvaret för Liberalernas framtid ligger därför inte lika mycket hos partiledaren som hos ombuden som röstade fram henne.

Ombuden som slöt upp bakom Nyamko Sabuni har ett stort ansvar för Liberalernas framtid.
Foto: Erik Simander / TT