217 000 kronor – så mycket av budgeten för stadsbiblioteket och Huskvarnas bibliotek går årligen till bevakning. Detta efter de senaste årens ökning av trakasserier, hot och andra oacceptabla beteenden mot personal och besökare.

Det berättar Johan Gärskog, avdelningschef för kultur och bibliotek på Jönköpings kommun. De senaste åren har det blivit allt vanligare att besökare och bibliotekarier känner sig otrygga. Det behövde aldrig gå så långt som när en bibliotekarie på Öxnehaga bibliotek i början av 2016 misshandlades av en besökare. Men händelserna på stadsbiblioteket och i Huskvarna var tillräckligt allvarliga för att kräva åtgärder.

Sedan ett år har kommunen ett avtal med ett bevakningsbolag, som innebär att en bibliotekarie vid behov kan tillkalla väktare för att få hjälp att hantera besökare som bryter mot ordningsreglerna i bibliotekets lokaler.

Det är utmärkt. Samtidigt är det sorgligt att det ska behövas. Men en nostalgisk uppfattning om att Sverige är ett land där ordning och reda råder, får inte förhindra åtgärder på platser där denna ordning inte längre råder.

De allra flesta inser att det är oacceptabelt att gäng eller enskilda personer tar sig rätten att trakassera andra människor eller att förstöra möbler, böcker och annat som finns i det gemensamma vardagsrum som biblioteken faktiskt är. Åsikterna går däremot isär när det handlar om hur situationen ska hanteras.

Annons

För ett år sedan gav Justitiedepartementet i uppdrag till byråchefen för Åklagarmyndigheten, My Hedström, att utreda bland annat ett så kallat tillträdesförbud på bibliotek, alltså att någon portas från lokalen. Nu är utredningen klar, och den ställer sig positiv till att personer som stör ordning och säkerhet på ett bibliotek efter beslut av åklagare ska kunna förbjudas att besöka lokalen. Det bör poängteras att det inte är något oskyldigt bus vi talar om, det handlar inte om ungdomar som pratar lite för högt eller har kepsen på sig inomhus.

Debatten har stundtals varit hätsk och hamnat i onödiga återvändsgränder, som när Roger Mogert (S), kultur- och stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm påstod att borgerliga debattörers argument närdes av klassförakt och främlingsfientlighet.

Inget kunde vara mer fel. Uppfattningen att trygghet måste råda på landet bibliotek grundar sig tvärtom på förståelsen att dessa rum är extra viktiga för vissa utsatta grupper. Det kan vara nyanlända som saknar dator, skolungdomar som bor trångt och behöver studiero, eller äldre som har tid och lust att söka såväl social samvaro som lästips.

När biblioteken, som vi alla bidrar till genom skatten, intas av respektlösa personer med gangsterfasoner, inskränks friheten för alla dessa laglydiga besökare. För inte vill man gå till ett ställe där man är rädd? Och även ur ett arbetsmiljöperspektiv är situationen givetvis orimlig.

Den goda nyheten är att stämningen på de två lokala biblioteken har förbättrats avsevärt och att bibliotekarierna har kunnat återgå till sina kärnuppgifter. Den dåliga nyheten är att delar av den ordinarie verksamheten har tvingats skäras bort som en följd av bevakningskostnaderna. De drygt 200 000 kronor som bevakningstjänsten kostar skulle räcka till många böcker, bokcirkelträffar och språkkaféevenemang. Nu måste de i stället användas för att väktare ska avhysa personer som skapar otrygghet. Det visar på behovet av att kunna neka olämpliga personer att komma tillbaka.

Somliga är skeptiska mot förslaget om tillträdesförbud och hävdar att det inte skulle lösa samhällsproblemen. Det stämmer att det inte åtgärdar problemen i grunden, men en lagskärpning skulle skydda de människor som söker kunskap i ett öppet samhälle.

Regeringens utredare My Hedström hänvisar till bibliotekens viktiga roll i samhället: ”Biblioteken anses bidra till samhällsutveckling i stort och till att demokratin fördjupas.” och ”Skyddsintresset för bibliotek avser därför även skyddet för en för demokratin viktig institution.”

Rättsstaten ska skydda såväl demokratin som enskilda medborgare. Därför bör den extra bevakning som biblioteken behöver bekostas av det allmänna och inte tas från den ordinarie kulturverksamheten.