”Väldigt separerade ekonomier”. Riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahls (L) uttalande har potential att bli den nya ”Väldigt, väldigt tunga stenar”, som Isabella Lövin (MP) uttalade i somras för att förklara varför hennes man körde en riktig miljöbov till bil.

Individens moral är för Liberalerna vad miljömedvetenhet är för Miljöpartiet. Därför ser Emma Carlsson Löfdahls bostadsersättning ut att bli en riktig huvudvärk för hennes parti. Inte för att hon skulle ha begått något fel i juridisk mening, eller ens för att ha brutit mot de regler som riksdagsförvaltningen följer när bostadsersättning betalas till de riksdagsledamöter som har längre än fem mil till Stockholm. Det är konstaterat att hon har följt reglerna. För det är inte förbjudet att hyra bostad av sin make, och det är tillåtet att plocka ut maxersättningen 8 600 kronor per månad om den hyra maken begär överstiger det beloppet. Men är det rimligt? Nej, det är det inte.

Om Carlsson Löfdahl, som representerar Jönköpings län, själv hade ägt lägenheten på Söder i Stockholm, skulle hon endast ha fått ersättning för månadsavgiften på 2 500 kronor. Men för den som hyr enligt ett andrahandskontrakt gäller andra regler. Att makarnas upplägg innebär att skattebetalarna får punga ut med stora summor sticker i mångas ögon. Emma Carlsson Löfdahls förklaring – att hon och maken har väldigt separerade ekonomier – duger inte.

Annons

När hon nu gör åtminstone en halv pudel och har bett riksdagsförvaltningen att sänka ersättningen är det visserligen ett steg i rätt riktning, men det kommer för sent.

Varje skandal, eller bara misstanke om fusk alternativt tveksam moralisk kompass, skadar förtroendet för folkvalda i allmänhet. Och detta gäller i synnerhet partier med hög svansföring i just frågor som rör ordning och reda, rätt och fel.

För Liberalerna kunde detta knappast ha kommit vid en sämre tidpunkt. Med opinionssiffror en bra bit under fyraprocentsspärren har partiet inte råd med några skandaler, stora som små. Uppförsbacken till ett tryggt väljarstöd är redan tillräckligt lång och brant för att några tveksamheter ska gå obemärkta förbi. Med partiledaren Jan Björklund på väg ut, och utan någon klockren kronprinsessa eller kronprins i sikte, flyr väljarna till partier med bättre självförtroende.

Ett försvagat L drabbar inte bara partiet självt, utan hela borgerligheten. I förlängningen riskerar det att få konsekvenser för förhandlingarna med regeringen. Det behövs två starka, liberala partier som motvikt till S och MP när januariavtalet ska genomföras. För det ska det.

Relaterat: Kajsa Kettil: Slöseri att kräva mindre av nyanlända kvinnor
Relaterat: Kajsa Kettil: Alla vinner när nyanlända bidrar
Relaterat: Kajsa Kettil: Porta stökiga besökare från bibblan
Relaterat: Kettil: Att svartlista flyget är enkelspårigt
Relaterat: Kajsa Kettil: Rektor Hamid behövs i varje kommun
Relaterat: Kajsa Kettil: Löfven är som en trött småbarnspappa i mataffären