Nästan jättebra. Så kan kommunens kommande satsning för klimatet sammanfattas.

JP berättade nyligen om hur Jönköpings kommun vill uppmuntra en miljövänlig livsstil genom att ge tre familjer incitament att avstå bilen under tre månader. Belöningen består av lån av elcyklar, lådcykel samt tillgång till gratis busskort.

Målet är att antalet bilar inte ska fortsätta öka när invånarna gör det. För fler invånare vill ju alla kommuner ha.

Tanken är fin. Ämnet är viktigt. Och satsningar för klimatet kommer inte en dag för tidigt. Rapport efter rapport visar ju hur det brådskar att ställa om till fossilfria utsläpp, och många håller tummarna att FN:s klimatmöte i Katowice ska hitta de detaljerade lösningar som ger Parisavtalet mening.

Vi ska ta larmrapporterna på allvar. Men lösningen kan inte vara att hindra människor från att förflytta sig.

Och om kommunen nu ska uppmuntra en grupp invånare att ändra sitt sätt att leva, är det verkligen så lyckat att rikta sig just till barnfamiljer?

Tiden med hemmaboende barn innebär för många föräldrar ett konstant trixande och fixande för att få ihop schemat med lämningar, jobb, hämtningar och skjutsning till barnens fritidsaktiviteter. Somliga har sannolikt möjligheten att gå och cykla till vardagslivets destinationer. Personligen minns jag en tid då förskolan och jobbet låg på 0,9 respektive 1,7 kilometers avstånd, familjen fortfarande var relativt liten och tjänstgöringsgraden någonstans runt 80 procent. Att promenera och trampa sig fram i friska luften var genomförbart och ren vardagslyx.

Annons

Men långt ifrån alla har möjligheten att leva så. För många är bilen en förutsättning för att kunna jobba och vara förälder.

Om projektet är tänkt att statuera exempel och skicka signalen att just familjer bör avstå bilåkande, får det knappast önskad effekt. Lägg till faktorn att staten vill hålla nativiteten uppe. Föräldraförsäkringen är exempelvis utformad så att det ofta är ekonomiskt smart att skaffa barn tätt, en regel som generellt leder till att äldre förstföderskor ändå hinner skaffa fler än ett barn. I teorin går det utmärkt att ta bussen, men de som framför åsikten har knappast testat att stå i decembermörkret och vänta på en försenad buss i sällskap med en trött fyraåring och en trotsig tvååring med benägenhet till offentliga utbrott.

Tyvärr syns dagens polariserade debattklimat även när det gäller klimatfrågan. Kortfattat finns två läger: det som vill att vi ska sluta flyga, och det som hellre fokuserar på fossilfritt bränsle.

Båda sidor ser varandra som naiva, och båda har på sätt och vis rätt. Men något det talas för lite om är alla framsteg som faktiskt görs på klimatområdet.

En resa till Bryssel i veckan gav insikter i att en hel del faktiskt går åt rätt håll, detta efter en föreläsning på EU-kommissionen av Pierre Schellekens som är biträdande kanslichef i kabinettet för kommissionären med ansvar för klimat och energi, Miguel Arias Cañete.

Schellekens medgav att världen och Europa har stora utmaningar framför sig, men betonade även hur snabb utvecklingen mot ett fossilfritt samhälle faktiskt är. Det kommande decenniet räknar man med att andelen förnybar energi inom EU kommer att öka från 30 till 50 procent (kärnkraftens andel på dagens 20 procent är inte inräknad), och 2040 väntas vi leva koldioxidfritt.

Ytterligare en god nyhet är enligt Pierre Schellekens att kostnaden med förnybart minskar i rask takt, vilket gör det lättare att välja klimatsmart. Han ser redan att bolag i branschen börjar konkurrera på en öppen marknad, och samtidigt konstaterar han att förvånansvärt få svenska företag är aktiva på marknaden.

Att minska antalet bensin- och dieseldrivna bilar är ett klokt mål. Men om kommunen nu ska in och peta i barnfamiljers vardag, varför inte låta dem låna varsin elbil?

Det finns gott om andra bilåkande invånare som kan åka kollektivt eller ta sig fram för egen maskin. Kategorin män, till exempel. Män reser med bil i genomsnitt 33 kilometer per dag, vilket är 40 procent längre än kvinnors bilåkande. Statistiken har tagits fram av myndigheten Trafikanalys, som även har tittat på könsfördelningen i kollektivtrafiken. Den visar att män och kvinnor reser totalt sett ungefär lika långt med tåg och buss, men att kvinnors resor är fler och kortare. Enligt forskningsresultat som sajten forskning.se hänvisar till beror det på att män främst reser till och från arbetet, medan kvinnor gör fler inköps- och serviceresor – detta eftersom kvinnor fortfarande har huvudansvaret för hem och barn.

Forskarna Lena Smidfelt Rosqvist och Lena Winslott hävdar att klimatet skulle må bra av att män tog efter kvinnors resvanor: ”Om män skulle resa som kvinnor får man en minskning av koldioxidutsläppen på drygt 17 procent och då skulle vi vara väldigt nära den minskning som krävs för att nå hållbarhetsmålen, som ska vara uppfyllda till år 2030”, säger Lena Winslott Hiselius till forskning.se.

Jag har ett förslag: Låt tre barnfamiljer låna varsin elbil. Spara cyklarna åt de medelålders männen.