Äntligen händer det grejor med integrationen. Först står det klart att regeringen har beslutat att snabbutreda hur ett intensivår för nyanlända skulle kunna skynda på integrationen för personer med rätt förutsättningar.

Sedan bjuder Moderaterna på nästa satsning. På partiets dag under Almedalsveckan uppmärksammas samma fråga, fast ur ett bredare perspektiv. Det utspel som Ulf Kristersson presenterade på måndagen innebär skärpta krav på språk- och samhällskunskaper för nyanlända.

Dessa två förslag skulle tillsammans innebära ett rejält omtag för integrationen. Det behövs. Inte för att Sverige, eller något parti, bör vara emot invandring, utan för att vi har ett ansvar att lotsa alla nya till ett liv där de är en del av samhällsgemenskapen med allt vad det innebär i form av rättigheter, skyldigheter och möjligheter, för att låna Moderaternas mantra inför förra årets val.

Regeringens snabbutredning må låta som ett offensivt agerande, men förslaget har egentligen ett år på nacken. Det var på Centerpartiets dag vid förra årets Almedalsvecka som Annie Lööf presenterade idén, som nu alltså förverkligas tack vare Januariavtalets liberala innehåll. Kortfattat innebär upplägget att nyanlända som bedöms kunna komma in i samhället snabbt, också ska få chansen att göra just det. Det kan exempelvis handla om akademiker med vana att lära sig nya språk, men även personer med en annan bakgrund och andra erfarenheter. Gemensamt ska dock vara en vilja och motivation att verkligen satsa den första tiden i Sverige.

Annons

Förutom att det är en vinst för individen och samhällsekonomiskt smart, skulle det sända en signal att ansträngningar lönar sig. En annan inställning är för övrigt orimlig och innebär ett slöseri med skattemedel.

Här glider Moderaternas färska utspel in och kompletterar tanken på ett intensivår. Det riktar sig till samtliga nyanlända med tydligare uppmaningar att alla ska lära sig grundläggande svenska. Här ingår bland annat krav på kunskaper under tiden i Svenska för invandrare, SFI, i stället för att som i dag nöja sig med närvaro på lektionerna. Förslaget innebär även en mer restriktiv rätt till offentligt finansierad tolk samt utökad undervisning i samhällskunskap och svenska värderingar. Det sistnämnda begreppet är visserligen känsligt, och kan missuppfattas som förespråkande av assimilering. Men den som lyssnar på Ulf Kristerssons förklaring – att vissa värderingar är grunden för svensk lagstiftning – inser att han inte är ute efter att sätta dit folk, utan efter att sätta agendan för en fungerande integration.

Med ett par mindre undantag råder det nu bred samsyn hos riksdagspartierna om behovet av effektiv integration. De flesta inser att krav handlar om att bry sig, inte om att straffa.

Det är välkommet, i synnerhet nu när känslorna efter regeringsbildningen har lagt sig och även Ulf Kristersson ser ut att tålmodigt blicka framåt.