Jönköpings läns valmansförening bildas Jönköpings-posten hade i valrörelsen 1902 energiskt pläderat för nykterhetsivrande kandidater. För andra kandidater och för en annan inställning  argumenterade Smålands Allehanda, och den lokala debatten var hård.

Jönköpings-Postens linje var framgångsrik, och bland annat blev Erik Räf riksdagsman. I samma valrörelse argumenterade Jönköpings-Posten för proportionella val (3/9, 5/9, 6/9, 8/9 och 6/10 1902). Av intresse är att se hur Jönköpings-Postens inställning till liberalerna försköts från en positiv attityd år 1900 till en alltmer kritisk under de följande åren.

År 1904 bildades en riksorganisation för högern i Sverige, Allmänna valmansförbundet. Under våren 1905 skulle en länsavdelning i Jönköpings län bildas (J-P 5/4 1905). Då tog Jönköpings-Posten och personer som stod tidningen nära ett initiativ och bildade ett eget parti.

Detta skedde i maj 1905, och i några artiklar i Jönköpings-Posten kan utvecklingen följas. Den 9 maj kunde man läsa att en ny politisk sammanslutning var under bildande i Jönköpings län. Den var »avsedd att samla alla sansade element i bygden som trodde att en sund samhällsutveckling bäst främjades inte genom den yttersta högerns benhårda konservatism och lika lite genom den yttersta vänsterns upplösande tendenser utan genom ett lugnt framåtskridande efter moget övervägande och rättvisa principer«.

Den nya sammanslutningen torde alltså komma att bestämt ta avstånd utan alla kompromisser från dessa ytterlighetsriktningar. Sammanslutningen ville nämligen främst »bygga sina gärningar på sedlig grundval, för en sådan var bäst ägnad att garantera den enskildes såväl som samhällets utveckling i rätt riktning. Den vände sig därför mot de religionsfientliga rörelserna i tiden men ställde sig för övrigt sympatisk mot arbetarrörelsen, där den gick fram efter sunda och goda principer och avsåg att befordra arbetarnas verkliga intressen.« För att bilda den nya sammanslutningen skulle ett möte äga rum i Nässjö.

Programmet, som skisserades i tidningen, kan synas luddigt, men det står klart att det överensstämde med Jönköpings-Postens politiska linje. Till den yttersta vänstern räknade tidningen socialdemokratin, och med den skulle inte kompromissas.

Den 16 maj kom den inbjudan som förutskickats. Den var undertecknad av många, bland dem komminister Karl Palmberg, ordförande i Halls AB, Johan Peterson, vd i Halls AB samt chefredaktör och ansvarig utgivare för Jönköpings-Posten, samt Josef Hamrin. Det fanns vidare flera landstingsmän bland undertecknarna, bland dem Gustaf Aron Ericson i Oberga, någon kyrkoherde samt kronofogde Carl von Mentzer i Reftele.

I inbjudan sades att Sverige hade haft en mycket god utveckling, men skuggsidor fanns. I ganska många samhällsmedlemmar hade sålunda kristen tro och livsåskådning bittra vedersakare, och inbjudarna menade att man inte tillräckligt beaktat rusdryckshanteringens fördärvliga inflytande på allmänheten både i fysiskt och moraliskt avseende. Man skulle inte gå tvångets och våldets väg, och man önskade främja egnahemsfrågans utveckling och den allmänna folkbildningen.

Inbjudan understöddes av en ledande artikel om den nya politiska sammanslutningen i länet. Den 27 maj var en ny ledare införd, där frågan ställdes om man inte borde gå samman med Allmänna valmansförbundet. Jönköpings-Posten besvarade den egna frågan med att säga att det fanns likheter i mycket men att Nässjömötet bättre svarade mot tankegångarna i länet. Svaret är något oprecist, men förmodligen kan det uttydas så, att i den planerade organisationen skulle den kristliga, sedliga och absolutistiska grundvalen framhävas.

Annons

Så ägde Nässjömötet rum den 29 maj. 400 personer var närvarande, och man beslöt bilda Jönköpings läns valmansförening. Till ordförande valdes Carl von Mentzer, och sekreterare blev Josef Hamrin. Johan Peterson, Jönköpings-Postens chefredaktör, valdes till revisor, och han blev följande dag, den 30 maj också styrelseledamot i den länsorganisation som då bildades till Allmänna valmansförbundet.

I ändamålsparagrafen sades att man skulle verka för sammanslutning mellan av allmänna angelägenheter intresserade män i Jönköpings län, hvilka med erkännande att kristen tro och lifsåskådning äro de säkraste stöden för samhällets bestånd och framåtskridande vilja verka för en sund från tvång och våld på tanke- och handlingsfrihet skild arbetar-rörelse, näringslifvets befrämjande, nykterhetssakens framgång, egnahemsfrågans utveckling och den allmänna folkbildningens höjande med mera som kan vara ägnadt att gagna fosterlandet.

Av intresse är att en stor debatt uppstod om synen på socialdemokratin. Enligt det ursprungliga förslaget skulle man »verka för en från den hänsynslösa socialdemokratien frigjord arbetarrörelse«.

Representanter för »den icke socialistiska arbetarrörelsen«, Svenska arbetarförbundet, som var närvarande vid Nässjömötet, varnade för ett så tillspetsat uttalande. Och så stod i debatten även Felix Hamrin upp, i tidningsreferatet benämnd grosshandlare. Han ville ändra formuleringen, ty som han sa, avarter finnas inom alla partier, och den tidning som stod denna sammanslutning närmast klandrade ej minst det liberala partiet för dylika avarter.

Här ser vi, efter vad jag har funnit, första gången en offentlig polemik mellan bröderna Felix och Josef. Felix vände sig dels mot en formulering som med stor sannolikhet hade Josef som upphovsman, dels mot Jönköpings-Postens kritiska inställning till Frisinnade landsföreningen, också den i första hand förestavad av Josef. Efter sammanjämkning ändrades den formulering som väckt så starka känslor.

Felix Hamrin hade sålunda framgång i en formuleringsändring, men det var Josef som vann huvuddrabbningen, nämligen att ett nytt parti skulle bildas. Det var mot Felix intentioner, eftersom han aktivt verkade för Frisinnade landsföreningen.

Nils Hultquist har noterat att tre av Jönköpings-Postens redaktionella medarbetare satt i styrelsen för var sitt parti, Teodor Telander i Frisinnade landsföreningen i Jönköping, Johan Peterson i valmansförbundets länsavdelning och Josef Hamrin i valmansföreningen. Med stöd av en uppgift från redaktör Erik Ljungqvist sägs tidningen vid denna tid vara politiskt fristående.

Det är svårt att se det så. Som redan ovan visats var Jönköpings-Posten i hög grad ett organ för valmansföreningen. Det måste rimligen tolkas på det sättet att av de tre i redaktionen var Josef Hamrin den starkaste och kunde sätta sin prägel på tidningens linje. Avståndet till valmansförbundet var inte heller så stort, vilket framgår av att Johan Peterson kunde vara revisor i valmansföreningen, samtidigt som han var styrelseledamot i valmansförbundet.

Jönköpings läns valmansförening har hänförts till kategorin »Väckelserörelser och partibildningar«, och det är en kategorisering som är naturlig. Men även ett annat sammanhang bör framhävas, nämligen en nära koppling mellan en tidning och en politisk riktning, där tidningen dominerar. På samma sätt som man kan tala om en symbios mellan Jönköpings-Posten och Jönköpings missionsförening fanns en symbios mellan Jönköpings-Posten och Jönköpings läns valmansförening. Det var oklart om Jönköpings-Posten var ett organ för valmansföreningen eller om valmansföreningen var en sammanslutning för Jönköpings-Posten. Ett par senare paralleller kan dras. I slutet av 1930-talet och i början av 1940-talet ledde Helsingborgs Dagblad under Ove Sommelius ett lokalt parti, Medborgarpartiet, som stod något längre till höger än Gösta Bagges högerparti. I valrörelserna 1964 och 1966 fanns en gruppering i fyrstadskretsen (Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lund) som kallades Medborgerlig samling. Den främsta drivkraften här var tidningarna Sydsvenska Dagbladet och Kvällsposten, båda under Christer Wahlgrens och Olof Wahlgrens ledning. Tanken var att de tre partierna högern, folkpartiet och centern skulle förmås att gå samman eller åtminstone samverka mycket mer än tidigare, detta för att kunna motverka en långvarig socialdemokratisk dominans som regeringsparti.

Det finns skäl att undersöka hur andra tidningar, präglade av frikyrklighet eller nykterhetsrörelse, ställde sig till de politiska partierna i mitten av det nya seklets första decennium. Svenska Morgonbladet svängde två gånger under perioden 19051907. Först förordade tidningen proportionella val, sedan majoritetsval, därefter proportionella val igen.

Bakom den senare svängningen stod ett högerkonsortium som med Hugo Tamm och Karl Hildebrand i spetsen i slutet av år 1906 köpte aktiemajoriteten. Västerbottens-Kuriren grundades år 1900, och snart blev Gustav Rosén tidningens redaktör. Den var präglad av »Norrlandsfrisinnet«, som i sin tur byggde på frikyrklighet och nykterhetsrörelse. VK blev ett organ för Frisinnade landsföreningen. Detsamma gällde för Falu-Kuriren, grundad 1894, Gefle Dagblad, från 1895, och Nerikes-Tidningen, 1896.

Josef Hamrin var sekreterare och drivande kraft i Jönköpings läns valmansförening från dess grundande 1905 till dess upplösning 1934, alltså i 29 år. Den politiska linje som Jönköping-Posten valde 1905 skulle emellertid under de två kommande åren bli starkt ifrågasatt.

Fortsättning följer...