De två dagarna arrangerades av doktoranderna Emelie Waldén och Simon Jakobsson från Stockholms Universitet, i samarbete med Göteborgs Universitet. Båda forskar om naturbetesmarker.

Hur tycker ni att det gick?

— Vi tycker att det gick väldigt bra. Man fick lyssna till jätteintressanta presentationer och det blev bra diskussioner båda dagarna, säger Simon Jakobsson.

Hela dag två var vikt åt diskussioner och workshops. Förhoppningen var att gemensamt kunna komma fram till praktiskt genomförbara lösningar.

— Det som många fokuserade på var ökad samsyn och samarbete mellan olika aktörer, som till exempel Jordbruksverket, länsstyrelser och brukare. Vi fick mycket idéer kring hur man kan förbättra det här.

Annons

Ett annat område som diskuterades var att nå ut med information om markerna och deras värden.

— Det krävs fortfarande att man jobbar vidare med hur man gör det här, men det finns mycket idéer härifrån som vi hoppas att vi kan summera i den rapport vi jobbar med.

I den nyligen lanserade livsmedelsstrategin nämns naturbetesmarkerna som en resurs när det gäller livsmedelsförsörjning. Emelie Waldén ser positivt på att frågan finns på dagordningen även i maktens korridorer.

— Folk vet om det här, även på den nivån, säger hon.

Träffen i Jönköping kan bli startskottet på någonting positivt menar de. Det finns idéer om att skapa en plattform för information- och kunskapsspridning, och eventuellt även ytterligare träffar.

Simon Jakobsson har bedrivit sin forskning inom Biosfärområdet Östra Vätterbranterna. Det var bland annat därför som det kändes logiskt att lägga träffen i Jönköping. Just Östra Vätterbranterna är ett högintressant område i diskussionen om naturbetesmarker.

— Det är extremt mycket naturbetesmark kvar där. Det är väldigt speciellt att det är många små betesmarker utspridda. Småskaligheten är väldigt intressant - och unik, säger Simon Jakobsson.