Idén om en artikel om Ölands brygga, belägen i naturreservatet Sjöbergen mellan Huskvarna och Gränna, kom från en av JP:s redaktörer – som inför sommaren tyckte att vi kunde tipsa om den gömda stranden och dess grönskimrande vatten. Då platsen är tämligen okänd och knepig att hitta till beslöt vi oss för att göra en vägbeskrivning utöver att publicera Pär Grännös vackra bilder av stranden.

Relaterat: Så hittar du gömda smultronstället vid Vättern – se JP:s exklusiva film som guidar dig rätt

Sedan bröt det som har beskrivits som ett kaos ut.

Till att börja med vill jag klargöra att artikeln inte fick någon särskilt ovanlig behandling av oss internt. Den har som brukligt publicerats i såväl våra egna kanaler som sociala medier och lyfts upp högre på sajten ett antal gånger efter det första publiceringstillfället – då innehållet ju var högst relevant under hela sommaren. Totalt har den en bit över 11 000 visningar på JP.se och i appen Min JP under sommarmånaderna – en hög siffra men ingen nivå som sticker ut. TV-klippet som innehåller vägbeskrivningen nådde en bit över 4 000 visningar.

Artikeln om stranden var för oss en i mängden – ett trevligt sommartips, i all välmening, utifrån vår ambition att upplysa och guida människor i lokalsamhället. Pär Grännö själv beskriver det som ”ett roligt feelgood-jobb”.

Några veckor efter publiceringen fick vi mejl från markägare i området. Artikeln hade lockat mängder av människor till stranden – och tyvärr hade en del av dem visat bristande respekt för områdets art. Det parkerades vind för våg och slängdes skräp i det fria. Markägarna fick hjälpas åt att plocka upp fimpar, flaskor och till och med blöjor efter badgästerna.

Annons

JP uppmärksammade problematiken i en artikel – och gjorde även en intervju med företrädare för retreatgården som är belägen på området. Också de kände sig drabbade av anstormningen – hela konceptet på Wettershus går ut på att erbjuda tystnad och ro.

De uppföljande artiklarna var givna – att Jönköpingsbadare och kanske turister inte kan bete sig som folk på en vacker strand som är en del av ett naturreservat har naturligtvis nyhetsvärde. Det fanns heller ingen anledning att hymla om varför det plötsligt strömmade människor till Ölandsbrygga – de vi intervjuade fick uttrycka att de såg detta som en effekt av JP:s artikel.

Så gick det alltså till när vi bestämde oss för att skriva om Ölands brygga. Frågan är nu – kunde vi ha gjort något annorlunda? Somliga tycker det.

Badplatsen Ölands brygga.
Foto: Pär Grännö

- Inte trodde jag att jag personligen i offentliga Facebookgrupper skulle kallas för en omdömeslös journalist som inte gjort min research, säger Pär Grännö själv om efterverkningarna.

I egenskap av ställföreträdande ansvarig utgivare intervjuades jag av P4 Jönköping om effekterna av vår publicering i somras –och redaktionen ställde mig just ovanstående fråga. Mitt svar, som är detsamma nu, må låta naivt och är det kanske också – men det är alltid enkelt att peka ut tillkortakommanden när man sitter med facit. I det här fallet hade det uppenbarligen varit på sin plats med ett par pekpinnar – men där och då var det faktiskt inget vi tänkte på. Och ska vi egentligen behöva det?

Faktum kvarstår – man får besöka platsen, man får bada där och man får avnjuta en fika på stranden. Men man får förstås inte för den sakens skull bete sig hur som helst. Men det får man ju faktiskt inte någonstans.

När vi blev varse situationen försåg vi i efterhand ursprungsartikeln med en fotnot om att Ölands brygga är belägen i ett naturreservat – och vi beskrev platsens särställning och verksamheterna där i våra uppföljande publiceringar. Men är det mediernas ansvar att uppfostra människor, genom att upplysa om det uppenbara? Jag tycker inte det.

Mediernas devis om konsekvensneutralitet säger att redaktionerna inte ska låta sig påverkas av påtryckningar eller möjliga effekter av en publicering. Journalistiken ska stå fri och styras helt och hållet av nyhetsvärde och allmänintresse. Hade någon till exempel bett oss att inte skriva något överhuvudtaget om Ölands brygga hade vi sannolikt gjort det ändå –men det befriar oss naturligtvis inte från att ta ansvar för publiceringen. Principen”publish and be damned” innebär inte att vi skriver vad som helst, hur som helst.


Foto: Mariell Dahlström

Vi måste alltid försöka förutse vilket genomslag en publicering kommer att få och hur den kommer att uppfattas. I fallet Ölands brygga överraskades jag faktiskt av konsekvensen – men även med den i åtanke står jag fortfarande för publiceringen, samtidigt som jag naturligtvis beklagar vad den bidragit till.

Det ska slutligen sägas att Jönköpings-Posten inte är ensam om att ha berättat var Ölands brygga ligger. Destination Jönköping, kommunens bolag för turism och destinationsutveckling, tipsar på sin hemsida om Ölands brygga som en av Jönköpings ”härliga badstränder”.

”Badet är en vacker, gammal ångbåtshamn och har stenstrand och sol efter 14”, skriver man bland annat.

På länsstyrelsens webbplats ligger en exakt vägbeskrivning till just Ölands brygga – med en åtföljande uppmaning om att besöka platsen.

”Välkommen ut i reservatet”, står det.

"Bästa stället för ett besök är området runt Ölands brygga och Wettershus”, står det också.

Det är för övrigt just den vägbeskrivning vi använde oss av när vi gjorde filmen som visar hur man hittar dit.