Genom årens lopp har det blivit hundratals personbilstester i tidningen för egen del, ett kul och intressant uppdrag vid sidan om jobbet som näringslivsreporter. Men aldrig någonsin har jag kommit på tanken att få köra en riktig värsting till skördetröska - förrän nu.

Under cirka en timma fick jag sitta och köra en New Holland, ett av de mest kända varumärkena i branschen.

— Nypriset ligger runt 3,5 miljoner kronor, säger Fredrik Ågren, som dagen till ära kallar sig dräng med uppgift att skörda in spannmålet som är korn denna dag.

Funderar snabbt ut att de övriga tre sädesslagen är havre, vete och råg.

Självrisken om jag skulle klanta till det frågar jag inte om, det måste bara gå bra.

Men innan provkörningen kan vi ta lite historia. För väldigt länge sedan skördades spannmål manuellt med skära eller lie, därefter buntades det ihop i kärvar. Dessa kärvar transporterades sedan med häst och vagn till logen och tröskades ur med redskapet slaga.

Nästa steg var när häst- eller traktordragna självbindare kom in i bilden. Då rationaliserades skördearbetet genom att maskinellt skära av spannmålen och bunta ihop till kärvar.

Tröskningen utfördes sedan av stationära tröskverk. I dag och under si så där 50 år har de mobila tröskverken dominerat på åkern. Nu tillbaka till hytten med drängen Fredrik Ågren och fotograf Johan Lindblom som ska försöka ta bilder och filma denna högtidliga provkörning.

Annons

Fredrik Ågren berättar först att skärbordet, som skär av grödan, är ungefär 7,5 meter brett. Grödan matas in i tröskverket där bak och det är där kornen avskiljs från halm och så kallade boss. Det där vet varenda bonde men inte så många stadsbor.

Jag tittar ut över den väldiga åkern från förarhytten. jag sitter inte i en sportbil som gör 0-100 på fem sekunder men tröskan kan samla in 60 ton spannmål på en timma.

— Nu måste du koncentrera dig, säger drängen och ger mig en lektion i alla reglage och gps-funktioner, även en skördetröska är numera digital och datoriserad. Gasen sköts i varje fall manuellt. Dieselmotorn är på 410 hästkrafter.

Till slut får jag ner skärbordet på marken och det börjar snurra ordentligt, inte i huvudet utan skärbordet. Efter en stunds mindre fixande för att få rätt skördekänsla vågar jag dra gasreglaget framåt. Det hoppar till en aning och fotograf Lindblom är nära att trilla in i vindrutan.

Sakta men säkert kör jag tröskan framåt i en rak linje, i alla fall efter en stund. Känslan att vara kung på åkern smyger sig in.

— Det här går ju riktigt bra, berömmer Fredrik Ågren.

Inte alls svårt tycker jag själv fram till dess att jag ska tömma den tröskade varan, kornen, i en uppställd traktorvagn. Jag skryter med att jag faktiskt varit kranförare på ett sågverk på 1980-talet, men spakarna har bytts ut. Nu är det joystick som gäller.

Glädjen är stor när jag känner att jag kan tömma tanken utan att spilla ut kornen på marken. Känslan av makt finns där också och jag tänker för en kort stund att tömma ut korn över fotograf Lindblom men slås av att kameran kan skadas.

Fortsätter sedan en stund till. Jag tycker det går bättre och bättre och frågar drängen om jag kan få jobba här en hel dag.

— Inte i dag, säger han kort.

Fast skörden i år har i alla fall varit väldigt bra i dessa bygder - och till viss del får jag känna mig delaktig i det.

Läs mer Jord & Skog:

De säljer mjölken på gammalt vis

Deras ekblad ska kartlägga klimatet