I början av sommaren 1917 koncentrerades det politiska intresset i Sverige till en interpellationsdebatt. Hjalmar Branting frågade statsministern Carl Swartz om han var beredd att föreslå en förändring av den kommunala rösträtten och därmed av första kammarens sammansättning. Svaret var undanglidande och Swartz hänvisade till att det snart skulle hållas riksdagsval, men debatten beledsagades av stora folksamlingar i Riksdagshusets omgivningar, och det uppstod sammanstötningar mellan polis och politiskt intresserade. Jönköpings-Posten utgav ett extrablad med jätterubriker (5/6). Något senare uttalade sig Jönköpings-Posten till förmån för kvinnlig rösträtt (19/6).

Senare under sommaren kom Gustaf V för första gången som kung till Jönköping och besökte stadens regementen, residenset, de viktigaste fabrikerna, Stadsparken och Kristine kyrka (21/6).

Den 30 juni sammanträdde Jönköpings läns valmansförening för att anta sitt program inför valet. Givetvis underströks partiets kristna grund och behovet av ett rusdrycksförbud. Intressant var uttalandet att i samband med förändringar i stads- och kommunalförfattningarna reformerna inte borde bli sådana »att de äfventyra det nuvarande samhällets bestånd eller beröfva de fasta och mera stadigvarande elementen af landets befolkning behörigt inflytande på afgörandena i stat och kommun«.

Jönköpings-Postens kritik mot Storbritannien fortsatte. Landets nye premiärminister Lloyd George kallades nutidens störste demagog. Tidningen kritiserade däremot inte den tidigare eller dåvarande svenska regeringen för den så kallade Luxburgaffären, det vill säga tyska diplomaters telegramtrafik hem till Berlin via svenska beskickningar och Utrikesdepartementet (7/7 och 12/9).

I andrakammarvalet hösten 1917 gick högern kraftigt tillbaka, vilket till en del berodde på uppkomsten av de nya bondepartierna, men både de frisinnade och socialistpartierna gick framåt. För de sistnämndas del visade valet att Brantings falang hade ett fast grepp om arbetarväljarna. Socialdemokraterna fick 86 mandat och det nya socialdemokratiska vänsterpartiet 11.

I Jönköpings län var det nya partiet bondeförbundet en konkurrent till valmansföreningen. Det fick ett mandat, Oscar Ericsson i Oberga. För valmansföreningen omvaldes Erik Räf och Jonsson i Hökhult och nyvaldes Nilsson i Linnås, senare Landeryd. Nu ville Felix Hamrin komma tillbaka till det riksdagspolitiska arbetet, och han återvaldes som frisinnad ledamot. Ytterligare en frisinnad kandidat invaldes, nämligen Oscar Carlström. Han skulle så småningom komma att spela en stor roll framför allt i de enhetssträvanden som föregick bildandet av folkpartiet 1934.

Med det klara nederlag som högern lidit var det naturligt med ett regeringsskifte. Kungen och framför allt drottningen spjärnade emot, men de fick så småningom finna sig i en ministär bestående av liberaler och socialdemokrater. Regeringschef blev liberalen Nils Edén, och Hjalmar Branting blev till en början finansminister men efterträddes ganska snart av Fredrik Thorsson. På den liberala sidan var särskilt Felix Hamrin negativ till regeringssamverkan med socialdemokraterna.

Jönköpings-Posten var till en början återhållsam med värdeomdömen om den nya ministären, men som bekant stödde tidningen Hjalmar Hammarskjölds regering, och man ogillade samarbete mellan liberaler och socialdemokrater.

I november ägde en ny revolution rum i Ryssland. Nu var det bolsjevikerna som tog makten, och den demokratiska utveckling som börjat i landet i mars avstannade. Världskriget förändrades, då det nya Ryssland ville dra sig ur kriget och inledde fredsförhandlingar med Tyskland. Ytterligare ett skeende av stor betydelse var Finlands självständighetssträvan.

Av mycket stor vikt för Sveriges ekonomiska liv och för Jönköping var att Ivar Kreuger blev verkställande direktör för tändstickstrusten, som inkluderade de anrika Jönköpings och Vulcans tändsticksfabriker. Det nya storbolaget fick sitt säte i Stockholm. Här gjorde sålunda Jönköping en förlust, men staden hade en stor folkökning under år 1917, över 1000 personer, och folkmängden uppgick till nästan 30000.

Annons

I sin prenumerationsanmälan inför 1918 karakteriserade Jönköpings-Posten sig själv som självständig och saklig. Särskilt framhölls att när Tyskland nu gick in i det fjärde krigsåret skulle rapport därifrån ges av civilingenjör Gustaf Berg, son till en Jönköpingsläkare med samma namn.

 

I början av år 1918 gav Jönköpings-Posten stor uppmärksamhet åt händelserna i Finland. När utvecklingen där resulterade i ett inbördeskrig, var sympatierna på den vita sidan, och tidningen pläderade för svensk vapenexport. Men Jönköpings-Posten fann det också självklart att Åland skulle höra till Sverige, eftersom ålänningarna själva ville det (11/2 och 15/7).

Världskriget i stort var också mycket dramatiskt. I och med att Tyskland slutit fred med Ryssland frigjordes stora trupper för västfronten. Den 9 mars skrev Jönköpings-Posten att den tyska ställningen aldrig varit så stark som för närvarande. Två veckor senare talades om ett lysande resultat av den tyska offensiven i väst. Ännu den 17 juli rapporterades om ny tysk offensiv, men därefter vände det. Hela augusti månad skrevs om ententeframgångar och de allierades segertåg. Och det fortsatte i september. Då talades även om den tyska regeringskrisen, som resulterade i att prins Max av Baden blev rikskansler och att socialdemokraten Scheidemann kom in i regeringen.

Särskilt intresse ägnade Jönköpings-Posten åt en något perifer krigsskådeplats. Engelsmännen hade blivit segrare i det heliga landet, och tidningen tror att alla tycker att detta är positivt. De nya härskarna är något av korsfarare, som kämpat under baneret »Gud vill det!« (5/10).

I oktober blev freden mer och mer synlig. »Äntligen fred?« var rubriken den 7 oktober. Då utnämndes också president Wilson till världens mäktigaste man. Men han begärde att Tyskland måste utrymma alla områden där tyska arméer stod, innan det kunde bli vapenvila och fred. Den 11 oktober skrev Valfrid Södergren att det nya parlamentariska Tysklands ärliga fredsanhållan var ett ljus i mörkret. Den 28 oktober rapporterades att Österrike-Ungern gått med på alla Wilsons villkor och att den man som ett par år varit den starke mannen i Tyskland, general Ludendorff, hade fått avsked. Den 1 november fick Turkiet vapenvila. Den 9 november abdikerade kejsar Vilhelm, den 11 november fick även Tyskland vapenvila, och fältmarskalken Hindenburg ställde den tyska armén till den nya regeringens förfogande. Under denna process skrev Jönköpings-Posten: »Villkoren för vapenhvilan blir hårda men rättvisa« (2/11).

Under de två sista månaderna 1918 var också den inrikes situationen i Sverige mycket dramatisk. Regeringen Edén åstadkom i början av året en handelsuppgörelse med Storbritannien, och några hungerupplopp förekom inte, även om Jönköpings-Posten vid något tillfälle skrev om mindre brödransoner och misslyckad handelspolitik från regeringens sida (21/3). En urtima riksdag inkallades att sammanträda i november för att besluta om att inställa vapenövningar. Då fanns revolutionära stämningar särskilt i Stockholm under intryck främst av de ryska och tyska revolutionerna. Regeringen sände i mitten av månaden ut en kommuniké, där man utlovade en proposition om allmän och lika kommunal rösträtt. Frågan var om också de konservativa i första kammaren skulle acceptera denna linje, men de gjorde det under intryck av den revolutionära stämningen och efter påtryckning från oväntat håll, som kungen själv.

Det reella beslutet att Sverige skulle ha två demokratiskt valda kammare i riksdagen fattades sålunda 1918. Beslutet måste på formella grunder följas upp 1919 och 1921. Då utsträcktes rösträtten också till Sveriges kvinnor. Händelseförloppet var snabbt, och mycket skedde genom hemliga förhandlingar. Den 18 december kunde Jönköpings-Posten rapportera om författningsbeslutet, och tidningen skrev om en försonlighetens anda i riksdagen.

Ungefär samtidigt skedde en stor katastrof på Vättern. Ångaren »Per Brahe« gick till botten, och bland de omkomna var konstnären John Bauer med familj (20/11).

Under år 1918 värvade Josef Hamrin en osedvanligt värdefull medarbetare, nämligen Fritz Hägg. Han anställdes i Halls Boktryckeri AB och fick även bidra i redaktionen för Jönköpings-Posten, delvis därför att personalsituationen var mycket ansträngd, bland annat på grund av spanska sjukans härjningar i krigets slutskede. Till Fritz Häggs kommande uppgifter hörde att han var styrelse-ledamot i Halls bolag 1922–1964, därav ordförande 1935–1964.

Dyrtiden märktes för Jönköpings-Posten. I tidningens jubileumsnummer 1916 hade Josef Hamrin med stolthet kunnat berätta att prenumerationspriset varit konstant 5 kronor alltifrån 1867, trots att Jönköpings-Postens utgivning och storlek kraftigt ökat. 1918 hade priset höjts till 8 kronor, och inför 1919 meddelades att tidningen skulle kosta 11 kronor. Dock framhölls i prenumerationsanmälan att prenumerationspriset var billigare än på andra håll.

 

Det första halvåret 1919 innebar besvikelsens månader i Jönköping liksom i övriga Sverige och dessutom på många andra håll i Europa. Den 20 januari skrev Valfrid Södergren att president Wilson inte vikit en tum från rätts- och humanitetsfredens linjer. Den 20 maj var Jönköpings-Posten mycket kritisk mot segrarmakternas beteende under förhandlingarna i Versailles. Elva dagar senare skrev Valfrid Södergren om president Wilsons reträtt, samtidigt som han dock också framhöll »Tysklands exempellösa dumhet«, när landet 1917 proklamerade det oinskränkta ubåtskriget. Den 25 juni var rubriken för ledaren »Fred!«, men »ententens fruktansvärda krav« på Tyskland underströks. Särskilt avsågs krigsskadeståndet.

I Jönköpings Läns Tidning var Axel Nylin redaktör och ansvarig utgivare från och med 1919. Där var grundtonen mer kritisk mot Tyskland. Den 20 juni trodde tidningen att försoningens politik höll på att vinna terräng inom ententen, men tidningen skrev också om »den av Tyskland framför andra företrädda krigspolitiken« som lett till att namnlösa lidanden dragits över världen. Fem dagar senare konstaterade tidningen att Tyskland fullständigt fått böja sig för segrarmakterna; dock var det enligt Jönköpings Läns Tidning fråga om gärningarnas lön för förlorarmakten.

Fortsättning följer...