Inspirerad av Frankrikes president Macron föreslog för en dryg vecka sedan en trio liberaler, med Jan Björklund i spetsen, en ny lag som skulle innebära mobilförbud i klassrummen på grund- och gymnasieskolan. Skribenterna hänvisar till en brittisk studie som visar att mobilfria klassrum leder till bättre kunskaper hos eleverna, och även till enkätundersökningar där elever och lärare uppger att lektioner utan mobiler ger bättre arbetsro.

Förslagen fick kalla handen från övriga riksdagspartier. Att partier som Socialdemokraterna och Miljöpartiet är kritiska är väntat – de förspiller ingen chans att raljera med den före detta utbildningsministerns kamp för ordning och reda i klassrummen. Men inte heller kollegorna i alliansen ger tummen upp. Moderaternas utbildningspolitiske talesperson, Erik Bengtzboe, hävdar att lagstiftning är ett trubbigt instrument som inte ska användas i onödan. Det har han rätt i, och han instämmer i övriga partiföreträdares syn att den lagstiftning som redan finns duger fint. Såväl C som KD poängterar att situationen kan hanteras med hjälp av lokala ordningsregler på respektive skola.

Just så ser det ut i Jönköpings kommun. Policyn är att varje skola utformar sina egna ordningsregler. Grundskolechefen David Norrfjärd berättar för ledarsidan att de lutar sig mot de nationella styrdokument som uppmanar skolorna att, i samråd med eleverna, ta fram gemensamma regler för bland annat mobilanvändande.

Annons

JP berättade nyligen om Hisingstorpsskolan i Jönköping, där elever och lärare är positiva till en ny mobilpolicy som innebär att telefonerna samlas in på morgonen och delas ut igen när skolan är slut för dagen. Kunskapsskolan i Huskvarna har valt en annan väg, och var först i kommunen med totalt mobilförbud.

Forskaren Torbjörn Ott har undersökt hur mobiltelefonen används i skolan. Resultaten visar att en majoritet av lärarna tillåter viss mobilanvändning, men att det inte finns någon medveten strategi för mobilen som verktyg. Eleverna överraskade forskaren genom att ge en nyanserad bild där de såg fördelarna med det digitala hjälpmedlet samtidigt som de var medvetna om att telefonen kunde ta fokus från lektionen.

Vi är många som bär med oss våra mobiler dagarna i ända. Vi gör det för att vi måste – mobilen är för många yrkesgrupper ett fantastiskt arbetsredskap – men även för att vi vill. En del går så långt som att likna mobilsuget vid ett kraftigt beroende. Bara två dagar efter Liberalernas debattartikel sändes Sveriges Radios program Kropp och själ med titeln "Kriget om din uppmärksamhet". Avsnittet tar upp hur vi påverkas av tekniken som finns i de smarta mobiltelefonerna. Här intervjuas Google-avhopparen Tristan Harris, som varnar för att det mänskliga psyket inte klarar av att stå emot de sköna kickar av dopamin vi får av att regelbundet gå in på främst sociala medier.

Naturligtvis räknade inte Liberalerna med att få igenom sitt förslag. Men vad ska en utbildningsnischad partiledare med sjunkande väljarstöd annars göra när konkurrenterna antingen snor showen med egna kongresser (V) och kommundagar (C), eller som S och M fajtas om vem som är tuffast när det gäller migration, lag och ordning?

Även om lagförslaget är ett halvt desperat försök att få uppmärksamhet, är det välkommet att frågan diskuteras.

Någon ytterligare lag behövs inte. Det vi behöver är principfasta rektorer och lärare som agerar för bästa möjliga arbetsro i klassrummet. Och vi andra gör bäst i att lita på att deras beslut är det bästa för våra söner och döttrar.

Att låsa in mobilerna under skoldagen är ett av flera sätt att lösa situationen.

Men vad ska en utbildningsnischad partiledare med sjunkande väljarstöd annars göra när kon..

Men vad ska en utbildningsnischad partiledare med sjunkande väljarstöd annars göra när konkurrenterna antingen snor showen med egna kongresser (V) och kommundagar (C), eller som S och M fajtas om vem som är tuffast när det gäller migration, lag och ordning?