REPLIK TILL Esse Petersson och Rolf Bromme i JP 13 september 2017.

Liberalerna Esse Petersson och Rolf Bromme, båda företrädare för nykterhetsrörelsen, riktar i en debattartikel hård kritik mot denna behandling. Petersson och Bromme hävdar att LARO är en ineffektiv och farlig vårdform som håller kvar patienterna i ett livslångt beroende. De hävdar att det vetenskapliga stödet för LARO består av korttidsstudier som gjorts genom ”självrapportering från den behandlande kliniken” och att Socialstyrelsen låtit lura sig.

INGET AV DETTA ÄR SANT. LARO har ett mycket starkt vetenskapligt stöd. Genom åren har det publicerats många välgjorda studier som visar att behandlingen är effektiv när det gäller att minska dödlighet, illegalt drogbruk, kriminalitet och spridning av HIV och andra blodsmittor. WHO och EU:s expertorgan EMCDDA rekommenderar LARO som den enda dokumenterat effektiva behandlingsformen för opioidberoende. Cochrane Collaboration, ett oberoende forskarsamarbete som gör sammanställningar av evidensen för olika behandlingsmetoder, gör samma bedömning. Socialstyrelsen är alltså i gott sällskap.

Petersson och Bromme bygger sin kritik på en enda rapport, en långtidsuppföljning från 2001 där Socialstyrelsen följde personer som skrivits in i metadonbehandling under i slutet av 1980-talet. Efter nio år hade 33 procent av dessa personer dött, skriver Petersson och Bromme.

LÄSER MAN RAPPORTEN ser man dock att det fanns två tydliga orsaker till den höga dödligheten. Dels att patienter på denna tid ofta kastades ut från behandlingen om de använde något otillåtet preparat – som regel ledde detta till att de återföll i heroinmissbruk, varvid många dog. Dels att en stor grupp patienter dog av aids under 1990-talet, en sjukdom som vid denna tid var mycket svår att behandla. Dessa helt avgörande omständigheter ”glömmer” Petersson och Bromme att nämna.

Idag är ofrivillig utskrivning från LARO ovanligt. Personalen arbetar istället med att stötta patienterna och hjälpa dem att bryta återfall. Att patienter avlider är ovanligt. Enligt en aktuell studie av LARO i Skåne avled ungefär en procent av patienterna per år under 2015 och 2016, varav hälften till följd av drogmissbruk. Det är en mycket låg siffra, med tanke på att patientgruppen består av personer som utöver beroendeproblematiken även har många andra psykiatriska, somatiska och sociala problem.

PETERSSON OCH BROMME skriver vidare att 69 procent av patienterna i Socialstyrelsens långtidsuppföljning hade begått något brott under behandlingen. Detta är korrekt, framför allt handlade det om narkotikabrott och stölder. Författarna underlåter dock att nämna att patientgruppens brottsaktivitet var betydligt högre både före och efter behandlingsperioden. Detta stämmer väl med internationell forskning. En registerstudie från Norge visade till exempel att brottligheten mer än halverades bland personer med heroinberoende när de fick metadonbehandling.

Många patienter som får LARO har fortsatta bekymmer med missbruk, psykisk ohälsa och andra sociala och medicinska problem. Det är också ett problem att de läkemedel som används i behandlingen ibland säljs vidare på den illegala marknaden och leder till dödsfall bland personer utanför behandling. För att kunna minska dessa problem duger det inte med trötta fördomar och hårdvinklade fakta av den typ som Petersson och Bromme erbjuder. Istället krävs en nykter analys av situationen.

FÖR ATT KUNNA ERBJUDA en så god vård som möjligt behövs ett gott och nära samarbete mellan beroendevården, socialtjänsten och psykiatrin. Även om LARO är en effektiv vårdform så är det ingen patentlösning som passar alla. Tolvstegsbehandling och andra så kallade ”drogfria” vårdformer måste därför också finnas tillgängliga i beroendevården, även om de inte har samma evidensstöd som LARO har för de med en opioidberoendeproblematik.

Bodil Monwell, doktorand, Beroendemottagningen, Länssjukhuset Ryhov

Olof Blix, överläkare, LARO-mottagningen, Norrlands Universitetssjukhus

Arne Gerdner, professor i socialt arbete, Jönköping University

Patrik Mårdh, överläkare, Beroendemottagningen, Länssjukhuset Ryho

Emma Skjöldebrand, sjuksköterska, Sprutbytet vid Infektionskliniken, Länssjukhuset Ryhov

Maj-Britt Martinsson, överläkare, Beroendemottagningen, Länssjukhuset Ryhov

Peter Tudén, vårdenhetschef, Beroendemottagningen, Länssjukhuset Ryhov

Per Bülow, klinisk lektor, Psykiatriska kliniken Länssjukhuset Ryhov

Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö Högskola