Den som har önskat sig en regering i julklapp får sikta in sig på att bli besviken. Till och med talmannen verkade uppgiven efter att förra veckans regeringsförhandlingar havererade. Han hade väntat sig att partierna skulle röra sig mer.

Det var han nog inte ensam om.

Ur en synvinkel innebär varje nedröstad statsministerkandidat ett steg närmare en ny regering. Ju längre tid partierna har hållit fast vid sina löften till väljarna, desto större är sannolikheten paradoxalt nog att dessa löften kan brytas. Med ett extraval flåsande i nacken kan nya ställningstaganden rättfärdigas med att en omsvängning innebär att ta ansvar. Allianspartiernas splittring i fråga om synen på SD:s stöd till en borgerlig minoritetsregering fortsätter med andra ord att ställa till det. Liberalerna har ju inte verkat veta vad partiet vill, och till och med partiledaren Jan Björklund bjöd på lite humoristisk självdistans när han inför fredagens statsministeromröstning skämtsamt beskrev partiets interna, men inte så okända, diskussioner.

Björklund var dock den liberala partiledare som på fredagsförmiddagen lämnade störst springa i dörren till Stefan Löfven och fortsatta förhandlingar om en S-ledd mittenregering. Han var också beredd att släppa fram Stefan Löfven med den överenskommelse som Centerpartiet till slut avfärdade. Men det spelar i praktiken mindre roll med tanke på att det är Centerns mandat som kan avgöra vilken regering Sverige får.

Annons

Lööf har försökt bolla över ansvarsfrågan till de två statsministerkandidaterna Ulf Kristersson (M) och Stefan Löfven (S). Hon kan dock inte räkna med att kunna vila från rampljuset, detta på grund av nämnda mandat. Snarare riktas ljuset nu ännu tydligare mot henne. Kommer hon att hålla fast vid sitt nej till en M-ledd regering aktivt stöttad av SD? Eller tar hon risken att svänga för att slippa extraval, men få en tung svekdebatt på halsen?

En trolig följd blir nu att talmannen prövar Ulf Kristersson, och därefter Stefan Löfven ännu en gång. Och tyvärr ser Vänsterpartiet ut att ha en del att säga till om. V:s nedlagda röster i statsministeromröstningen visar att partiet visserligen ser Löfven som tänkbar statsminister, men signalerar samtidigt att man inte kommer att acceptera vilka liberala reformer som helst. Med den markeringen är det knappast troligt att Centerpartiet i nya förhandlingar skulle få Socialdemokraterna att ändra sig angående arbetsrätten, den fråga som spräckte förra helgens maratonförhandlingar.

Två statsministerförsök avverkade. Två kvar. Klockan tickar.