Visst är det taktik som får Liberalerna att rota fram EU-flaggan och frenetiskt börja vifta. Men anledningen spelar ingen roll. Huvudsaken är att vi börjar tala om hur ett starkare samarbete kan lyfta hela Europa.

Den senaste veckan har inte varit rolig för de borgerliga partierna. Ulf Kristersson (M) och Jan Björklund (L) har redan fått löpa gatlopp mellan Almedalens utfrågningar för att svara på mediernas frågor om hur ”utskott-gate” kunde uppstå. Det öppna bråket om fördelningen av ordförandeposter i riksdagens utskott har fått mer uppmärksamhet än vad de inblandade kunde föreställa sig. I dag är det Annie Lööfs (C) tur, och på fredag måste Ebba Busch Thor (KD) försöka marknadsföra både sitt parti och Allianssamarbetet.

För att använda Jan Björklunds egna ord: ”Det har inte varit Alliansens bästa dagar.”

En klar underdrift, som får sin förklaring i Björklunds ansträngda pokerfejs. Det är jobbigt nu, riktigt jobbigt. Spekulationerna om Alliansens eventuella död är besvärande för liberalt och konservativt lagda sympatisörer. Men inget ont som inte för något gott med sig — uppenbarligen har den interna krishanteringen landat i att Liberalerna behöver gå fram med en helt ny fråga i valrörelsen. Integrationsfrågan har inte gynnat L sedan Lars Leijonborgs utspel om språktest inför valet 2002, och när det gäller skolan är nog till och med Jan Björklund trött på sig själv, även om frågan om tydligare fakta- och ämneskunskaper i skolan är viktig.

Annons

Då återstår EU. Den europeiska unionen och euron har det senaste decenniet inte framstått som särskilt attraktiva i väljarnas ögon. Finanskris, migrationskris, Brexit, ultranationalistiska strömningar — listan på utmaningar för Europa kan göras lång. Men lösningen är inte fler utträden. Tvärtom bör samarbetet fördjupas så att EU dels kan stå enigt mot stormakter som USA och Kina, vilket är en förutsättning så som läget inom handeln har utvecklats. Dessutom behövs starka, demokratiska länder för att kväva den oroväckande utveckling som pågår i länder som Ungern och Polen.

Relaterat: Kajsa Kettil: Mer Jimmy än Jimmie — för EU:s och gemenskapens skull

Liberalerna har länge stått för den mest EU-vänliga inställningen i Sveriges riksdag, men från partiledarhåll har den tyvärr tonats ner. Opinionsbildningen för ett starkare EU har i stället förts av kommissionären Cecilia Malmström, parlamentarikern Cecilia Wikström och den före detta EU-ministern Birgitta Ohlsson. Men sedan några veckor har en ny möjlighet öppnat sig. Enligt en färsk opinionsundersökning utförd på uppdrag av EU-parlamentet är allt fler svenskar positiva till att Sverige är med i EU. Nästan sju av tio svenskar tycker att det är bra att vi är med i unionen.

Att Liberalerna nu lägger om sin valkampanj är därför logiskt, men det kan också vara ett riskabelt drag. Samtidigt skulle den tydliga motsättningen i förhållande till SD kunna gynna L. Orsaken till omläggningen är enligt Björklund att Sverigedemokraterna lovar att redan under nästa mandatperiod aktivt arbeta för en ”Svexit”, alltså ett svenskt EU-utträde likt britternas sorti. Jan Björklund utmanar Jimmie Åkesson (SD) att ställa upp i debatter i ämnet i slutet av valrörelsen. De sammandrabbningarna ser vi fram emot med skräckblandad förtjusning. En förutsättning för att Björklunds liberala inställning ska tillintetgöra Åkessons nationalistiska EU-kritik, är att L-ledaren är väl förberedd.

Efter Almedalsveckan infaller politikernas semester. Tur att Björklund tycker att fakta- och ämneskunskaper är något värt att prioritera. Lovskola nästa?

EU