Unga personer har inte råd att bo. Den har vi hört förut. Tankarna vandrar lätt till den nyss fyllda 20-åringen som tvingas bo kvar hemma hos mamma och pappa i väntan på den första lägenheten. Men nu har ungdomens bekymmer vandrat upp i åldrarna. Enligt en undersökning som Skandia har låtit utföra är det i många svenska städer svårt för en 28-åring att få bolån – även när hon eller han har fast jobb och egen kontantinsats.

Jönköping hör till de 25 städer som nekar lån till 28-åringarna, vilket är genomsnittsåldern för att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är naturligtvis orimligt att vuxna människor med jobb och pengar på banken ska hänvisas till dyra andrahandsboenden eller rentav hänga kvar hemma i pojk-eller flickrummet. Men läget får ses som ett symptom på en ohållbar bostadssituation.

Enligt Eurostat är Sverige det land i EU med högst byggkostnader. Skatter, kommunala avgifter med mera bidrar till att hålla kostnaden uppe. Det gör även faktumet att byggarbetare i en internationell jämförelse har höga löner. Lönenivåerna avgörs ju enligt den svenska modellen av arbetsmarknadens parter, ett upplägg som få ifrågasätter. Samtidigt bör man vara medveten om att lönekostnaderna för den som anställer en hantverkare är betydligt högre än hos andra yrken med motsvarande utbildning.

Annons

Ingen kan dock påstå att anläggningsmaskinerna har stått stilla det senaste decenniet. Högkonjunkturens byggboom har tvärtom lett till många nya bostäder. Men behovet är inte mättat, det är inte minst Skandias rapport ett bevis på. Med ett större utbud ökar sannolikheten att priserna stabiliseras på en nivå som fler har råd med.

Detta gäller även i Jönköping. Efterfrågan på bostäder är stor, och lär inte minska i takt med att staden och kommunen växer. Det blev Moderaternas och Kristdemokraternas kommunprogram en påminnelse om. Programmet, som presenterades på tisdagen, tar bland annat upp att kommunen har börjat planera för att växa till 200 000 invånare, och att dagens 139 000 kan bli 150 000 redan om sex år.

Strategin att omvandla industriområden till bostäder och kontor har varit klok. Munksjöstaden och Södra Munksjön har visat att det går att bygga både tätt och attraktivt. De nomineringar till byggutmärkelser som stadens nya områden har lett till är givetvis en fjäder i hatten, men får inte ses som en anledning att slå sig till ro.

Jönköping behöver betydligt fler bostäder, men det saknas politisk konsensus hur det ska bli verklighet. Det märktes tydligt före valet, när de lokala partiernas toppkandidater fick svara på frågan hur staden och kommunen ska växa. Förslagen spretade från att förtäta innerstaden till att utveckla samhällena utanför centralorten och att bygga en helt ny stad. Klart är dock att det behövs fler nytänkande lösningar likt satsningen i Barnarp, där nya bostäder ska byggas på en åker utan att den totala mängden åkermark minskar, detta eftersom markägaren förbinder sig att ersätta den förlorade skörden genom att börja odla på en annan del av ägorna.

Men för att komma tillrätta med hela bostadssituationen behövs en nationell översyn, bland annat av plan- och bygglagen. Det vore då rimligt att lätta på vissa byggkriterier, exempelvis gällande bullerkrav. Kanske kan en pigg och frisk, nyutexaminerad 28-åring under en period tänka sig några fler decibel? Det upplevs sannolikt som ett överkomligt pris för att få sin första bostad.