Förvisso återinförs flygskatten men samtidigt slopas värnskatten vilket har varit en borgerlig ambition sedan den infördes under krisen på 1990-talet. De senaste jobbskatteavdragen görs också permanenta och bidragen till kommunerna höjs med 5 miljarder för att bibehålla personaltätheten i vård, skola och omsorg. Liberalerna får igenom sitt förslag om lärarassistenter i skolan, det kommer att installeras fler laddstationer för bilar och det ges ett löfte om att bredband ska byggas ut i hela landet. Men att budgeten är fast förankrad i den politiska mitten utgår också dess fara.

Det är fullt förståeligt att kritikerna från höger och vänster har riktat in sig på nedskärningar inom äldreomsorgen och att Vänsterpartiet ogillar jobbskatteavdraget och fortsatt liberalisering av arbetsrätten. Budgeten kan på många sätt kallas för en generalrepetition inför när det ekonomiska läget försämras. Det är då som det kommer behövas fler reformer som brett kan förankras i riksdagen men det behövs också en slagkraftig opposition som presenterar egna lösningar.

Centerpartiet och Liberalerna har all anledning att känna sig nöjda eftersom deras politik lämnat klara spår i budgeten. Liberalerna kan peka på fortsatt stöd och service till funktionshindrade och Centerpartiet på sänkt arbetsgivaravgift för unga. Men detta bidrar också till att Moderaterna och Kristdemokraterna alltmer pressas mot Sverigedemokraterna och det ”konservativa block” Jimmie Åkesson utlovade under valrörelsen.

Annons

Stefan Löfven är fortsatt statsminister och har åsamkat den tidigare Alliansen stor skada men till vilket pris? Opinionsmässigt är det Vänsterpartiet som vinner på att Socialdemokraterna genomför borgerlig politik. Lite tillspetsat är detta en helt acceptabel budget för Sverige men riskabel för partidemokratin då den inte borde ha några passionerade anhängare eller motståndare.