Vem gillar inte sina katter, hundar och hästar? Och vem har inte känt riktig sorg när man fått säga hejdå till ett älskat husdjur som blivit något av en följeslagare. Hunden är människans bästa vän, katter lär oss meningen med livet och vi har i alla tider förlitat oss på hästar. Samtidigt som det går att applådera denna satsningen bör man dock också tänka ett steg längre.

För Jeremy Wyon som är initiativtagare bakom idén om djurkrematorium och minneslund har rätt i att ”en död hund eller katt är inte bara en kropp”, men det är inte heller en människa. Oavsett om man tror på ett liv efter detta eller inte går det att konstatera att vi människor är andliga djur. Vi kan minnas de som varit före oss och det är därför som också ateister upplever en form av andakt på kyrkogårdar. Men en konsekvens av att vi lever allt längre går att sammanfatta som att vi inte ”riktigt har tid med döden”. Begravningar ska helst av allt vara korta och på en fredag för då går det att ta ledigt från jobbet. Om man dessutom är ung och mitt-i-livet är det bäst med en minneslund för någon av sina föräldrar. Det är ”jobbigt att sköta en grav”; och beslutet drivs igenom trots att den överlevande föräldern kanske helst av allt hade velat ha en grav att gå till.

En orsak till ovanstående utveckling är urbaniseringen. Numera bor man inte ofta i samma städer som sina föräldrar eller släkten. En ytterligare konsekvens är att antalet ensamhushåll ökar och att man därför tenderar att skapa närmare band till exempelvis sina husdjur.Det är inte fel i sig men det gäller också att ständigt ha i åtanke att dessa inte är människor. Vi har ansvar att ge husdjur värdiga liv och värdiga slut. Idet kontrakt vi formar med våra följeslagare ingår också att veta att vi kan skaffa nya som vi ger värdiga liv och värdiga avslut. Det är också därför som officiella krematorier och minneslundar egentligen borde vara reserverade förmänniskor.

Annons