I dag inleds JP:s reportageserie om gårdsförsäljning av öl och vin. I den första delen berättar Anders och Veronica Åberg om sin dröm om ett småländskt Toscana. De betonar att de ser fördelar med en restriktiv alkohollag, men att de gärna skulle vilja sälja sitt lokalproducerade vin till besökare på gården, förutsatt att försäljningen regleras på ett klokt sätt.

Tänk om de rödgröna regeringsföreträdarna hade besökt paret Åbergs Vistakulle Vingård i våras. Då kanske de inte så lättvindigt skulle ha förkastat det så kallade tillkännagivande som en riksdagsmajoritet röstade igenom, och som innebar en uppmaning till regeringen att godkänna gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker.

Vid ett företagsbesök skulle vinproducenterna på Vistakulle ha kunnat visa de rödgröna politikerna att det inte handlar om att sälja stora mängder alkohol i syfte att maximera sin egen vinst. Tvärtom verkar de vara typiska representanter för den allt större skara svenskar som intresserar sig för lokalt producerade råvaror av god kvalitet. Till en omsorgsfullt lagad måltid hör ibland ett glas gott öl eller vin.

Trenden att uppskatta mat och dryck syns även i kokboksdjungeln, som varje år utökas med lika många titlar som året har dagar. En av böckerna från årets skörd heter ”Happy food 2.0 : om hur måltiden och lyckan hänger ihop” av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart. Den som prioriterar måltiden ökar alltså sannolikt både sin egen och bordsgästernas välbefinnande.

Annons

Försäljning av alkoholhaltiga drycker av begränsad kvantitet skulle bejaka denna sunda inställning till mat och alkohol.

Men i den infekterade debatt som förs i ämnet måste tre särskilt viktiga fakta framföras:

1. Det handlar om småskalig försäljning. 2. Systembolagets monopol utmanas inte, och 3. Det kommer inte att leda till ökad alkoholkonsumtion.

En vanlig uppfattning är att svensken dricker alltmer alkohol. Det stämmer inte, enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Tvärtom minskar den totala mängden alkohol, men konsumtionen mellan olika åldersgrupper har jämnat ut sig. Yngre dricker mindre, och pensionärer dricker mer i dag än vad pensionärer gjorde tidigare. Däremot dricker dagens pensionärer mindre än när de själva var i medelåldern.

En annan myt är att utökade öppettider och antalet försäljningsställen leder till att folk dricker mer sprit. När lördagsöppet infördes 2001 steg alkoholkonsumtionen visserligen med 3,6-3,7 procent, enligt forskarna Thor Norström och Ole-Jörgen Skog. Däremot ökade inte skadeverkningar som misshandel och rattfylla. Inte heller resorna till Danmark, efter de nya reglerna för införsel av alkohol trädde i kraft 2004, har lett till sådana problem.

I stället är det priset som påverkar: med lägre literpriser, som till exempel boxviner ger, ökar försäljningen. Lokalt framställda viner på den svenska landsbygden är dyra, och lockar främst den som är särskilt intresserad av mat och dryck, inte den som är ute efter större mängder billig dryck.

Den småskaliga verksamhet som gårdsförsäljning handlar om luckrar heller inte upp det statliga monopolet. Tyvärr sprids denna uppfattning både från vänstern och Systembolaget.

På sin hemsida påstår Systembolaget att Sverige har att välja mellan två motpoler. Det går ungefär ut på att antingen behålla dagens monopol där privata vinstintressen utesluts till förmån för folkhälsan, eller så släpps marknadskrafterna lösa, alkoholen flödar fritt och allmän misär breder ut sig.

En förbudsivrande vänsterpartist kunde inte ha formulerat det tydligare. Det står varje vänsterpartist fritt att uttrycka sina åsikter om svensk alkoholpolitik – och så görs också i en del av artikelserien ”Smålands Toscana” som publiceras senare i veckan. Det är däremot anmärkningsvärt att det statliga bolaget förklär åsikter till opartiska upplysningar. För jo, det vore fullt genomförbart att tillåta gårdsförsäljning utan att förändra grunden för svensk alkoholförsäljning.

Statliga förbud är ibland oundvikliga. Huvudregeln bör vara att om en persons vana direkt skadar personen intill bör beteendet inte vara tillåtet utanför det egna hemmet eller på platser där många människor vistas. Hit hör exempelvis rökning på uteserveringar, eftersom personen vid grannbordet kan få i sig skadliga ämnen.

Alkohol är mer komplext. Sverige har en lång tradition av att begränsa medborgarnas alkoholkonsumtion. Det har funnits, och finns än i dag vissa skäl att acceptera den restriktiva tillgång till alkoholhaltiga varor som det statliga monopolet innebär. Överdrivet drickande kan drabba anhöriga eller andra personer i den berusades närhet. Denna problematik ska inte sopas under mattan. Men alkoholberoende kommer inte att påverkas av att den vinintresserade får köpa ett par lokalodlade flaskor direkt från producenten. Det är knappast till gården på landet som den beroende kommer att söka sig när de egna dryckerna är slut och Systembolaget har stängt.

Det finns heller ingenting som säger att gårdsförsäljning skulle leda till att Systembolagets ställning försvagades. Det vore tvärtom rimligt att lokala vinproducenter och öltillverkande mikrobryggerier skulle följa samma regler vid försäljning som Systembolaget, det vill säga att inte sälja till någon som är berusad, yngre än 20 år eller om det finns misstankar om langning.

Se där ett konstruktivt sätt att kombinera en restriktiv alkohollag med regler som gynnar besöksnäringen och – inte minst – matintresserade som vill dela en vällagad måltid och ett gott glas öl eller vin.

I år är det nog kört, men nästa år kan vi förhoppningsvis köpa nyårsbubblet direkt från någon av gårdarna i Smålands Toscana.

Mat