Moderaterna och Kristdemokraterna i Jönköpings kommun har tagit sina första steg för att formera sig som opposition till det nya styret "Koalition för Jönköping" (S, C, L och MP). Koalitionen vill utreda att barn till föräldralediga och arbetslösa ska få vistas mer än 15 timmar i veckan på förskola, men där sätter sig M och KD emot.

"Det leder ofelbart till att det blir större barngrupper", sa KD-kommunalrådet Andreas Sturesson till JP.

Barngruppernas storlek är ett rött skynke som det är lätt att begripa att Sturesson viftar med, även om det inte är självklart att det hör hemma här. Att bra barngrupper är små barngrupper är en lika helig som etablerad sanning. Det finns forskning som visar att barn kan bli stressade i för stora grupper och att särskilt små barn inte kan upprätthålla mer än ett begränsat antal personliga relationer.

Det är dock sällan med sådana argument vurmen för små grupper underbyggs – utan med känslor av att pedagoger inte hinner med alla barn eller att barn inte känner sig tillräckligt sedda som individer. Då pratar vi snarare om antalet barn i förhållande till antalet pedagoger än antalet barn per se. Förskolan måste givetvis ha rätt bemanning i förhållande till arbetsmängden, en kommun måste ha rätt antal avdelningar för den totala mängden barn och lokaler måste vara gjorda för det antal personer som ska vistas där. Arbetsmiljön i förskolan måste säkras, utan att bygga murar kring den.

Annons

Sturesson invände också att det skulle bli ännu svårare att rekrytera personal till förskolan. Rekryteringsfrågan är givetvis central. En nyckelfaktor är att höja förskollärares status – och då ter det sig märkligt att prata om förskolan som en plats där barn helst inte ska vistas.

Relaterat: Ledare: Lek inte med lagen

Frågan om rätten till förskola för barn vars föräldrar inte arbetar är känslig. Det finns gott om förståsigpåare som anser sig ha varit med förr – och vet att berätta att det minsann blev folk av barn förut också, trots att de var hemma och föräldrarna inte jobbade jämt. Behövde mamma till äventyrs gå till ett jobb så fanns det en farmor, dagledig och nyss fyllda 55, längre ner på samma gata som gärna hämtade på "dagis" vid ettiden, då bulldegen ändå skulle ställas på jäsning.

Det är en sorts nostalgisk folkhemsfaiblesse som man kan vänta sig av den som är konservativt lagd. Tyvärr händer det också att debattörer som kallar sig liberala faller ut i känsloladdade utspel i frågan. Gärna med slutklämmen att föräldrar som behöver sätta sina äldre barn i förskola när de är föräldralediga med det yngsta måste vara ena riktiga sillmjölkar.

Det är inte att missa målet. Det är att sparka bredvid bollen, snubbla och bryta lårbenshalsen. Det handlar nämligen inte om vad föräldrarna behöver.

Tidsåldern då vi betraktade förskolan som en plats att förvara barnen på medan föräldrarna jobbade antas vi ha lämnat för ett bra tag sedan. Förskolans pedagogiska uppdrag är uttalat och den har sedan länge sin läroplan och lyder under Skolverket. Det är rimligt och rätt. Vad som inte är rimligt, givet den bakgrunden, är att driva politisk som syftar till att stänga ute barn från förskolan. Sveriges utbildningsväsende ska finnas till för alla.

Andreas Sturessons motstånd mot förslaget kan ses som en nedärvd KD-reflex. Partiets bas i värden som utgår från ett traditionellt kärnfamiljsideal är känd. Den har tydligast manifesterats i idén om vårdnadsbidraget, som var ett pinsamt sänke för alliansen under regeringsåren. Liberalernas partilinje centralt är däremot att barn till föräldralediga ska ha rätt till 30 timmars förskola i veckan.

Ledarsidan hade helst sett att alliansen kunnat styra Jönköping, men om mittenstyret gör att väljarna får se att det faktiskt finns skillnader mellan de borgerliga partierna i mitten och de till höger är det inget negativt.

Får Jönköping en liberalare förskola får vi säga: Grattis Jönköping.

Relaterat: Ledare: Satsa på smarta lokaler — inte mindre barngrupper